Du vet den när man ligger på helspänn och tittar på sitt barn i flera timmar, man märker att något felar. Något är inte som det brukar… Vid 03.20 kommer det. Kaskanspyan som man väntat på, varefter han liksom spänner sig som en bakvänd fiolsträng och inte får luft. PANIK!
Jag är sån att jag har svårt att behålla lugnet i det läget. Ja, framför barnen håller man kanske sig lugn. Men inombords skriker man. När det lagt sig någorlunda ringde jag 1177 och rådfrågade – och fick order om att uppsökta akuten omgående. Man ställer om sig som en maskin i det läget. Strax efter halv fyra satt jag och David i bilen, på väg till sjukhuset.
Väl där var han pigg och glad – så man skämdes nästan för att vara där 😉 Han skrattade och charmade varenda sköterska – och även läkaren. Men de gjorde undersökningar och kollade lite. Misstänkte att han haft någon luftvägsinfektion som irriterat. Och jotack – nu är vi ytterligare tre stycken som är ordentligt förkylda här hemma. Så det stämde nog ganska bra 😉 Dock fortsätter hans andningsuppehåll titt som tätt, men jag hoppas att de ska ge med sig snart. Det är läskigt och jag kan verkligen inte slappna av alls, hur gott han än sover!