I två år har det pratats och längtats. Varje dag i två år har han frågat när det är hans tur. I två långa år.
Nu är det slut på sovmorgnar och sena kvällar för Rasmus. Skolan har börjat – och han är överlycklig! Det var med stora, hoppande steg han travade ner mot skolan.
Några av klasskompisarna känner han igen, några har han aldrig sett. Lokalerna har vi kollat in tidigare och skolan känner jag ju till 🙂 känns lite konstigt att lämna ifrån sig Rasmus som varit hemma från början tills nu. Men det kommer garanterat bli bra ❤️