Mammabloggen där allt ryms, stort som smått! En mångbarnsmamma (sju barn i familjen) med starka åsikter och egen vilja. En stark önskan om många barn. Skriver om vardagen, barn, träning, hälsa, mina åsikter kring allt och delar med mig av recept! Öppen för roliga samarbeten! För kontakt: familjenpettersson@hotmail.se

Annons

Sista rycket nu… snart bebis!

11114780_10200654763206814_4014828841564233290_n

 

Sista etappen nu… snart ska vi få snusa bebis!
Var inne på antenatalmottagningen i måndags för ytterligare en kontroll. Jodå, visst är han än mer redo för ankomst nu. Ännu längre ner med huvudet och ytterligare lite mer öppet. Men vad händer då?

Inte ett jota!

Jo jag har lite sammandragningar då och då. Thats it. Ingen bebis i sikte iallafall.
Fick klartecken för igångsättning, trots att läkaren kanske inte är jätteglad i tanken. Men han vet att det är det jag pratat om från början så han sa inte emot heller. Stressen i att inte ha saker och ting ”på det klara” äter upp mig inifrån.

Barnvakt allra helst. Det är väl det största problemet. Med planerad igångsättning kan man förutse saker, man kan planera barnvakt och när den behövs så att säga. Man riskerar inte att få åka in på vinst och förlust, kanske mitt i natten, eller att förlossningen drar igång när det är som minst lämpligt (som t.ex. när maken är på jobbet och ingen barnvakt finns tillgänglig – jag menar, folk har ju faktiskt annat att göra också).

En sak är säker – det här var första och sista gången jag försökte vänta ut en bebis iallafall. Går in i v 40 imorgon (39+0) och det räcker här. Nästa gång blir det igångsättning i v 37 i vilket fall som helst. Inte för att barnet då skulle var stort (de blir bevisligen inte lika stora efter min operation som innan) utan för planeringens skull. För att slippa den inre stressen som jag går omkring med – för den är inte rolig. Alls. Och ja – det är skäl nog!

Igår passade vi på att ta en sväng på stan – och en fika på Waynes Coffee. Matlusten är väck – helt borta, men äta bör jag ju ändå… lite räkor satt fint, och kaffe på det. Gott, men hungrig var jag icke. Efter shopping och lite knallande så kom sammandragningarna tätare framåt kvällen – och innan jag somnade kom de med fyra minuters mellanrum. Men jag efterlyser fortfarande mer intensitet! Sen klingade de av – och jag fick sova. Idag känner jag inget. Alls. Nada.

Så ja… vi tar en sväng på stan idag också och ser om han vill komma på min gammelfarmors födelsedag, som alltså är idag. Annars får han väl bli en torsdagsbebis kanske… ja så får det nog bli. Vecka 40 räcker gott och väl, så det så.
(hade vart kul att vänta till söndag, iom Mors Dag, men jag ringde faktiskt förlossningen igår och pratade… de föredrar om jag väljer en vardag eftersom övriga sjukhusteamet inte har samma bemanning på helgerna som på vardagarna – så jag rättar mig efter det) 

21910_10200660467909428_1118706292748493130_n

5 reaktioner på ”Sista rycket nu… snart bebis!

  1. Japp alla är nog trötta på magen till slut. Min första kom i nästan 42 fulla veckor, 3 veckor mer än du är nu.
    Mitt femte barn ville jag verkligen ha igångsättning på då min man jobbade i Norge och jag var ensam hemma med fyra barn. I vecka 41 satt jag och grät för att han varit ledig en vecka och bebisen inte kommit ändå. Läkaren såg inga problem med att jag väntade ut bebisen. ..
    Sista barnet fick jag igångsättning på 10 dagar tidigare än beräknad födelse pga snabb förlossning innan. En sådan otrolig lyx! Men orättvist att olikaläkare ser på saken såå olika. Vem vill inte slippa de sista och jobbigaste veckorna?

    1. Jag måste hålla med. Min son föddes 16 dagar över tiden och tillslut blev jag igångsatt p.g.a överburenhet. Slutet av min graviditet var fruktansvärd. Jag hade så mycket foglossning så jag knappt kunde röra mig. Jag satt hemma och grät varje dag från vecka 34 för att allt bara gjorde så fruktansvärt ont. Jag kunde inte sova, inte röra mig. Jag önskade verkligen att jag skulle få hjälp och bli igångsatt men icke.

      Nu är jag i vecka 33 igen och livrädd för att behöva gå över tiden igen. Men det är det ingen som bryr sig om. Jag får vackert vänta tills bebisen själv kommer ut eller att jag blir överburen igen.

      Måste erkänna att det känns en smula provocerande att du beskriver det som att du nästa gång kommer välja att bli igångsatt i vecka 37+0. Jag hade också velat välja det för det är INTE kul på slutet. Nu undrar jag lite varför du får bli igångsatt egentligen. Du skriver ju själv att du inte längre föder stora barn så det är ju inte orsaken. Att ha snabba förlossningar kan ju såklart vara en orsak men då undrar jag varför tusan du inte blivit igångsatt redan? Jag menar, om nu förlossningen hade satt igång naturligt i veckan. Hur hade det gått då? Får du välja vilken dag du ska föda? För det lät lite så på inlägget.

      Jag må låta lite bitter och avundsjuk och jag kan helt erkänna att jag är det också. Tycker det är så himla märkligt att vissa verkar kunna välja när de ska föda medan vissa får plågas flera veckor ”i onödan”.

      Nåväl. Hoppas nu lille David vill kika ut snart och att allt går bra om det blir igångsättning.

  2. Enligt VEM är det skäl nog ? Enligt dig som vill kunna planera barnvakt för att du känner dig stressad eller enligt läkaren? Alla är nog mer eller mindre less de sista veckorna i graviditeten, ALLA som har barn sedan tidigare och där syskonen inte är gamla nog att klara sig själva, behöver lösa barnvaktsfrågan. Skulle det vara skillnad då på HUR många barn man har hemma? Väldigt märkligt resonemang .

  3. Ibland är det VÄLDIGT lång väntan… Men det är också en spännande väntan, längtan och önskan på att något ska hända. Men jag förstår din stress över att inte ha någon som kan ta hand om dina andra barn. Jag brukar vara orolig över att inte hinna in också…

    MEN nu är det NÄRA!! Sååå underbart för dig/er! Stort lycka till och kram!

    http://blogg.loppi.se/mammalinda/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons