Mammabloggen där allt ryms, stort som smått! En mångbarnsmamma (sju barn i familjen) med starka åsikter och egen vilja. En stark önskan om många barn. Skriver om vardagen, barn, träning, hälsa, mina åsikter kring allt och delar med mig av recept! Öppen för roliga samarbeten! För kontakt: familjenpettersson@hotmail.se

Att inte hinna in till förlossningen…

bb

Jo, alla som är gravida eller så har varit (andra också för den delen) har väl kanske hört diverse olika skräckscenarion där barnet fötts hemma eller på vägen in…?

Efter att ha läst mina jurnaler så har de insett att en förlossning kan komma att gå väldigt snabbt för min del. Och då snackar vi väldigt snabbt, om den kommer igång spontant. Jo, jag tackar för informationen jag… eller gör jag det?
Med tanke på mognaden ”där inne” så finns det ingenting som tyder på att David kommer låta vänta på sig när han väl bestämt sig för att komma ut. Så ja – när han är på G – då är det bråttom! Väldigt bråttom!

Detta gör att jag funderar alltmer på att faktiskt slåss för att en igångsättning ska ske inom kort. Då snackar vi innan veckans slut, gärna redan på tisdag. Men samtidigt så vill en del av mig få igång det här själv. Att för första gången få uppleva en spontan förlossning, det vore en häftig känsla liksom. Jag vet inte ens hur riktiga, naturliga värkar känns. Jag kör ju med de där intensiva värkarna som man får av värkstimulerande dropp – men jag hanterar det ändå rätt bra 😉 Det sägs ju dock att kroppen lättare tar hand om de naturliga värkarna, så det vore kul att få uppleva. Samtidigt som det här känns som övertid – och nej, jag vet att det inte är ”övertid” egentligen 😉 Jag är nu, söndag, i vecka 38 (37+3).

Idag, söndag, vore ju en rolig dag att komma ut på kan jag tycka. Isabellas dopdag. För ett år sen stod vi i kyrkan och döpte den lilla damen. Hon blev våran prästs ”17:e-maj-prinsessa” 😉 På torsdag är Linus dopdag, så det finns ytterligare dagar att pricka ”rätt” på om David inte vill ha en alldeles egen dag.

Nåväl – vi får se hur det blir. Men jag är faktiskt lite rädd för det här med hemmaförlossning. Samtidigt så är det en ”dröm” jag har inom mig, att få föda hemma. Men då gärna under kontrollerade former… vilket det inte skulle bli nu med huset fullt av barn och inga barnmorskor, läkare eller någon utrustning på plats 😉 Maken min då, han är lugn som en filbunke… Han tar det som det kommer, och säger att det löser sig – kommer David ut här hemma så fixar vi det… och det sa ju barnmorskan till mig också. Vi vet vad vi ska göra… MEN ÄNDÅ!? Måtte vi hinna in iallafall…

Nu har jag ju faktiskt lyckats plocka ihop ett litet kit med kläder som David ska ha på förlossning/BB liksom, plus mössa och strumpor då :)

11 reaktioner på ”Att inte hinna in till förlossningen…

  1. Jag blev igångsatt nu sist med sjätte barnet då femte barnet tog 15 min på sig.
    Jag märkte ingen skillnad på värkarna som så många säger.
    Alltså att föda själva hemma utan sjukvårdspersonal hade väl varit rena skräcken tycker jag! Tänk om lillen inte skulle må bra eller att du skulle börja störtblöda. Jag skulle då inte vilja chansa.
    Sen blir jag lite trött på alla som pratar om att de har sååå snabba förlossningar utan att egentligen veta riktigt. De verkar ju med facit i hand ta några timmar som de fleata andra. Varför har du blivit igångsatt tidigare och varför blir du inte det denna gången?

    1. Jag blir igångsatt även denna gång, men nån vecka senare jämfört med de andra – just för att han inte är riktigt lika stor. Eller visade inte att han var så stor i v 32 iaf. Och det är just pga storleken som jag blir igångsatt, inga andra medicinska skäl. Jag är helt enkelt rädd för att få för stora barn – efter min gbp verkar de inte bli lika stora dock 😉 Nu är det mer en vana. Sist, med Isabella, så sa läkaren klart o tydligt att vi gör det på rutin – för det är igångsättningar vi är vana vid nu, när det gäller oss. Thats it.
      Nu är det barnmorskor och läkare som själva reagerat på tiden när det gäller mina förlossningar – vad en privatperson som inte vet hur mina journaler ser ut säger, det lägger jag inte jättestor vikt vid 😉 Jag vet själv att det går fort från att det börjar hända något, tills att barnen är ute. Att gå från 5 cm till fullt öppen och förlöst bebis – det sker på några minuter. Så jo – det går fort. Och vi bor inte direkt granne med förlossningen om man säger så… plus att barnvakt inte är något vi gömmer i källaren direkt. Har man sex barn så är det inte direkt så man slänger med dom in till förlossningen eller pyttsar in dom hos grannen, det krävs gärna lite planering om man säger så – vilket gör att det underlättar med en igångsättning. För allas skull.

      Jag skriver att det vore en dröm att få föda hemma – men betonar också vikten av att det ska vara kontrollerat. Jag vill ha sjukvårdspersonal på plats, jag vill ha ev utrustning som kan behövas på plats. Jag vill veta att man kan agera utifrån bebisens mående, även om han mår dåligt eller rent av föds livlös. Annars hade jag slåtts för att faktiskt få föda hemma, eller rent av bara sett till att det skulle bli så. Inte så svårt – bara att vägra åka in. EDA o sånt där använder jag inte ändå, så jag klarar mig fint hemma OM det skulle vara så. Men jag VILL ha barnmorskor och läkare i närheten, jag vill att de ska finnas tillhands när/om de behövs. Så en hemmaförlossning är inte vad jag strävar efter direkt, även om jag nånstans i bakhuvudet gärna skulle vilja uppleva det.

  2. Har haft snabba förlossningar med båda barnen och problem med moderkakorna båda gångerna så livrädd att inte hinna in i tid!
    Just för det där efterskedet! Inte bara barnet som ska komma ut på ett säkert och bra sätt! Bra med en barnmorska som då säger att minsta lilla värk så åker du in! Inget stanna och räkna värkar och minuter utan ring in och åk in :)

    Hoppas du finner lite ro i det hela och en lösning som fungerar för er alla.

  3. Mitt andra och tredje barn var snabba (bara 30 min och 11 minuter på förlossningen). Nr 4 var lugn som en filbunke och hade inget bråttom alls!! Mitt femte barn blev jag igångsatt på. De tog det väldigt försiktigt för att det inte skulle gå för fort. Jag upplevde att de mest intensiva värkarna som man har i slutet av förlossningen började tidigare med ingångsättningen jämfört med vanlig, men det var ändå inte extrem skillnad.

    Lycka till på tisdag!
    http://blogg.loppi.se/mammalinda/

  4. Vi fick nr 3 hemma. Inte planerat. Han var snabb och allt gick bra. Den lättaste förlossningen som jag har haft.
    Blev dock igångsatt med nr 4 då han var liten enligt ul. 37+2 och han föddes med en startvikt på 1910g och var 43 cm.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *