‘
Har du också känt att du brister som förälder då och då? Jag gjorde det, senast idag. Jag hatar, och då menar jag hatar (!) verkligen när den känslan kommer. Tacksamt nog så är det inte överdrivet ofta iallafall.
Hade tandläkartider för två av barnen idag. Inne i stan. Noah kl 10.10. Rasmus 11.00. Det skulle väl inte vara något större problem, maken jobbar ju eftermiddag denna vecka och jag hade alla möjligheter att kunna åka in själv med ungarna. Jodå, om det inte vore för att jag somnade runt 03 inatt och hade en jobbig morgon överlag.
Kom upp ur sängen kl 9.20, det tar en halvtimme till stan! Sen måste vi parkera en bit ifrån också, för parkeringsplatserna utanför den tandläkaren är alltid (!) upptagna. Så ja – det var stressigt… var liksom hoppa upp, göra sig i ordning, knyta upp håret i en tofs – oborstat – och sen dra iväg. Maken fick fixa iordning ungarna. Sen försöka ”tänka bort” huvudvärken som satt i – troligen pga sömnbrist och stress?
Fram kom vi ja. 20 minuter för sent!! Noahs tandsköterska skulle gå för dagen (undrar hur korta arbetsdagar hon har!) och hon i receptionen fick springa efter sköterskan. Där och då skändes jag järnet… usch!
Vad är jag för mamma egentligen? Vart ligger mitt ansvar? Jag kunde väl åtminstone ringt och meddelat en sen ankomst då? Men nejdå – stressad som jag var så låg mitt fokus på att komma fram så fort som möjligt – helskinnade. Utan att för den sakens skull överskrida några trafikregler/gränser.
Själva undersökningarna gick ju bra, jodå – men just det där att liksom komma sent. Alltid. Jämt. Det slår aldrig fel… jag kommer verkligen alltid sent… det spelar ingen roll vad det är. Tandläkare, läkare, bvc, föräldramöten och utvecklingssamtal – ja jag har till o med kommit något sent till inskrivning för operation! Någon gång när vi skulle käka middag hos mina föräldrar kom vi en timme efter utsatt tid… alltså varför är man sån????
Börja sätta larm på telefonen, kan det hjälpa? Jag låter min klocka gå några minuter för tidigt, sedan låtsas jag som att den går rätt. Då har jag alltid några minuters marginal när jag ska till bussen 😛
Men ja, jag tror vi alla känner ibland att vi brister som förälder…men vi kan ju inte göra mer än vårt bästa 🙂
Jodå telefonens larm går varmt när det är nåt som ska göras… många gånger tänker jag ”ja men det kommer jag ihåg” när jag bokar upp en tid/ett möte/ett besök – men så glömmer jag av att ens skriva upp det. minns oftast dagen, men inte tiden 😉 Men på morgonen ringer larmet – i en timme snoozar det – sen stängs larmet av och jag sover vidare tills ungarna väcker mig 😉 ungarna är sjusovare för det mesta – skönt för mig iofs – men inte när det är nåt som ska göras 😀
Hej!
Kul att du är med i lucka 15! Din kommentar med svaret på frågan publiceras när tävlingen är avslutad så att ingen använder sig av ditt svar, utan själv får leta upp det. Lycka till!
Asså jag är likadan, oavsett om jag är ute i god tid eller inte, utan eller med barn… Det förnöjer ibland iallafall! 😀
Gott att höra att det är fler som är likadana som jag!
Annars gjorde jag en (lagom) kul grej häromdagen. Vaknade en halvtimme för sent på morgonen och stressade iväg med mina två pojkar till skola och dagis. För att till slut komma på att jag kollat fel på klockan och att vi istället var en timme tidiga!