Jag har ju valt att genomgå KUB-test denna graviditet. Detta trots att jag inte är 35, så jag får bara undersökningen ”i mån av tid” – men någonting säger mig att jag vill göra undersökningen i vilket fall som helst. Idag fick jag min tid. Ska vara där 11.15 den 1 december. Vilket innebär att jag då är i vecka 14 (13+1).
Sen gör jag förstås den vanliga ultraljudsundersökningen också, men det är en helt annan sak, och den görs ju först i vecka 17-18 någon gång.
KUB är ett kombinerat ultraljud och biokemiskt test som visar sannolikheten att barnet har en kromosomavvikelse. Då är det främst Downs, Pataus eller Edwards syndrom man tänker på. Trisomi 13, 18 och 21.
Har man då en hög sannolikhet erbjuds man fostervattensprov, detta är dock något jag inte skulle göra. KUB-testet är riskfritt men det är inte FVP – så går mina tankar iallafall.
Sen kan man också upptäcka ryggmärgs- och bukväggbråck, avsaknad av skallben, vattenskalle och njurmissbildningar.
Och min tanke är inte att ta bort någonting hur det än ser ut, för det gör jag inte. Min tanke är snarare att OM det skulle finnas någon avvikelse på vårt barn, då får vi en sportslig chans att förbereda oss på det innan barnet kommer. Sen kan man, i många fall, kanske inte förbereda sig riktigt ändå – men man får iallafall vetskapen om att ”såhär är det”.
Bild lånad från Södersjukhusets hemsida
Lustigt att du skriver om det eftersom de pratade om det på radion igår kväll. Men jag har samma tanke som du. Man vill ju ha en chans att vara förberedd 🙂
jag undrar jag hur bra de där testerna är egentligen. Hur noga kollar de.. Min syster gjorde två kub-test på två olika sjukhus för hon kände på sig att något var galet. Testen visade inget. Och och kom en pojke med Down Syndrome och två hjärtfel för 6 veckor sedan. Jag tvivlar nu starkt på dessa tester.
Jo, de ger ju inga säkra svar – det gör de inte. Sannolikheten är väl inte särskilt stor att jag/vi skulle få ett barn med downs eller liknande – men skulle man få ”dåliga siffror” så har man det att gå på iaf. Sen om man får ett barn som har det ändå, trots bra siffror, så får man tackla det därefter. Jag skulle som sagt inte välja bort barnet i fråga ändå, så det är inte avgörande så sett – men skönt att kunna förbereda sig.
Dessvärre är det beklagligt när det händer att man till o med upprepade gånger får bra svar – men ändå visar det sig att man ”hade rätt” från början 🙁