Månadsarkiv: juni 2014

Midsommar 2014

10402003_4436752532256_4074081196800451751_n

Det vart väl inte riktigt som midsommar brukar bli kan man säga. Maken bestämde sig för att jobba kvällspass igår, vilket gjorde att jag skulle bli ensam med barnen större delen av dagen.
Svärmor lånade ut sin bil så att maken kunde använda den till och från jobbet, så jag hade kvar friheten att ta mig vart jag ville, trots att han jobbade 🙂 Mina föräldrar och lillasyster kom ut och vi tog oss bort till Olstorps festplats för att kolla in deras midsommarfirande.

Ingen höjdare direkt. Ett chokladhjul, ett lotteristånd och sen en halvtimmes dans runt midsommarstången. Fikaförsäljning var det väl också av vad jag kunde förstå, då många satt med fika 🙂 Mina barn lekte av sig och sprang runt som små skottspolar ett tag. Linus, Simon och Jonathan dansade runt stången, Isabella tog sig en tupplur och jag försökte väl lyssna lite på sång & musik 🙂

Sen vart det en sväng till ett ställe som gav mig magont, mer om det i nästa inlägg som ni kommer kunna läsa ikväll. Det är för långt för att ta i detta inlägg känner jag. I vilket fall som helst vart det hem efteråt, och göra iordning midsommarmaten. Klassisk midsommarmat istället för grillat som det blivit om maken varit hemma 😉 Färskpotatis, sill, gräddfil/gräslök och lax. Köttbullar till den som inte gillar sill (typ alla utom mina föräldrar då, haha!).

Jag hade gjort pinocchiotårta också, dagen till ära. En tårta som alltid går hem hos de mina 🙂 Fyllning av hallon och blåbär, mestadels blåbär – som min pappa plockat 🙂 För den som hellre önskat hade jag köpt hem jordgubbar, glass och grädde. Alla åt väl av allt, haha 🙂 Ingen midsommar utan jordgubbar var min tanke, och de andra tänkte nog likadant för nästan 4 liter söta jordgubbar försvann i ett nafs! 🙂

Hoppas att ni hade en lika trevlig midsommar som jag ♥

10458340_4436752492255_4424993639921392219_n

Gravid !?

10463047_4393954742338_1016443918111907834_n

Jodå, nog för att jag gått ner över 70 kilo nu, så en graviditet borde väl synas ganska tydligt..

Var inne i stan idag för att leverera ett babyset jag sytt, varpå en främmande människa frågar om det är bebis på gång. Nja… inte direkt va 😉 Nog för att jag känner mig uppsvälld och dan, som vilken menstruerande kvinna som helst gör, men inte ser jag väl gravid ut? Eller…?

Personligen hade jag mest kul åt det. Andra hade kanske tagit illa upp eller blivit arga/sura – men nej, jag hade bara kul. Förhoppningsvis försvinner den där ”bulan” som hon såg inom kort. För gravid är jag inte, och jag har inte tänkt att bli det inom de närmaste månaderna iallafall 🙂

Kortet är taget i förra veckan, så det är inte så gammalt 🙂 Linnet har jag sytt själv för den som undrar 😉 Men jag vet fortfarande inte om jag ser gravid ut 😛

Under min sjukskrivning hände något…

Nu har jag varit sjukskriven i tre veckor – och ibland kan det vara svårt att få dagarna att gå, trots att vi har huset fullt av ungar 😉 Jag har ju inte direkt varit i skick att springa runt på stan eller röja hela huset – då hade jag ju inte vart sjukskriven. Maken har skött allt, såsom matlagning, blöjbyten och städning. Vad har då jag gjort?

Jo. Hittat en ny hobby!
Jag har länge drömt om att få sy. Svärmors symaskin har länge stått här och tagit plats… liksom bara stått. Jag har haft massa ideer men inte kommit mig för. Förrän nu.
Maken sa till mig för att tag sen att göra det han visste att jag ville. Så vi åkte iväg och hem kom jag med tyger… och symaskinen hjälper mig nu att förvandla tyger till… KLÄDER! Jag har sytt ett linne till mig själv som jag tokälskar! Barnen har fått kläder och jag har barnkläder till övers. Det är kul och jag njuter verkligen av att få vara kreativ.

Idag är första dagen som maken jobbar efter mina operationer. Det är också en av de första dagarna som jag känner att jag orkar med en vardag på ”egen hand”. Skolavslutning har det också varit… och en sväng vid symaskinen förstås 😉 Blir mer sytt under kvällen 🙂 Här är ett smakprov på vad jag sytt;

10447029_4403471100241_1617683624388311063_n

Cirkus Scott och piraterna

Desktop94

Cirkus Scott har dragit igång sin turne och just nu befinner de sig i Skövde. Igår var vi där och såg föreställningen. Jag hade en vision om att det skulle gå käpprätt åt pipsvängen med sex barn – men det gick förvånansvärt bra faktiskt. Och barnen pratar fortfarande om cirkusen och vad som hände!

Vi satt allra längst fram vilket jag tror förhöjde allt! Ett kinesiskt lejon tryckte i stort sett upp bakdelen i mitt ansikte, haha. Sen var vi liksom hela tiden bara nån meter ifrån mittdelen där allt hände, vilket gjorde att barnen ju fick ut maximalt av showerna.
Sen gillar jag att Cirkus Scott sett till att artisterna faktiskt rör sig i tältet, de går även bland publiken, så även om man sitter längst bak finns det chans att man får en figur i knät 🙂

Pricken över i:et var ju helt klart när självaste Robert Bronett kommer fram och frågar våra grabbar om de vill komma fram och hjälpa honom! De  hade tjatat hela dagen om risken att bli ”utvald” som de kallade det. Så händer det! Inte bara en av dom, utan båda!! Efter att vi talat om att Robert är cirkusdirektören som faktiskt ”har hand om allt” så är han lite av en idol här hemma 😉 Efter föreställningen tackade han ännu en gång för hjälpen, vilket jag sen fick höra i bilen hela vägen hem 🙂

Rasmus stora favorit var helt klart ”Jumping hoops” och ”Hela havet stormar”, två shower med akrobatiska övningar. Under Jumping hoops var de dessutom klädda lite som ”ninjor” vilket gjorde Rasmus helt förtrollad. Han var som i en annan värld.  När alla cirkusartister, efter föreställning, kom in för att tacka  – så går Noah loss. Han applåderar och dansar om vartannat, och det är minsann ett gott betyg. Han var överlycklig! ♥

Cirkus Scott är kvar i Skövde och håller föreställningar både lördag och söndag kl 13 och 16! Bor du i krokarna tycker jag inte att du ska missa detta!
Bor du någon annanstans i vårt avlånga land så kolla hemsidan, Cirkus Scott har nyligen dragit igång sommarturnén, så de kommer kanske snart till din stad!! ♥

Desktop95
Den nyfunna idolen frågade grabbarna om hjälp, de svarade såklart JA och följde med fram. Väl där öppnades en kista och deras armar fylldes snart av fåglar. Leendet på deras läppar var obetalbart! ♥

Bröstsmärta

6

Jag är hemma nu, vilket jag inte skrivit här. Det har faktiskt varit lite av en karusell kan jag lova, men nu är jag på väg tillbaka. Det känns så otroligt bra… och jag hoppas att återhämtningen går snabbt nu.

Blev utskriven i måndags eftermiddag, på senare ronden. Den läkaren var bra på många sätt. Han förklarade mycket av vad som hänt, klargjorde lite frågetecken, såg till att jag skulle ha fått sjukresa hem (men nu var mina föräldrar där och körde hem mig istället), han skickade med både sprutor och smärtstillande så jag skulle klara mig osv.
Min kateter drog dom på morgonen (på order av samma läkare), och allt funkade som det skulle.

Kommer hem framåt kvällen iallafall – glad och förhoppningsfull – hoppas att allt ska flyta på nu.

Men redan kl 08 igår morse fick jag ringa till vårdcentralen. Det var tvärstopp sen kvällen innan – jag kunde återigen inte sköta kisseriet. Suck! Kommer till våc omgående, och de möter upp ca 200ml. Går hem med återbesök efter fem timmar. Då stod det över 400ml i blåsan (trots upprepade ”tömningar”) – så där var det kört igen. KAD en vecka. Tack för det.

Finner mig i  detta och vi åker till Hjo ett tag. Jag behövde få annat att tänka på så det var ju skönt att en Hjo-resa var inplanerad där och då 🙂 Dessutom hade min kära mamma stått och lagat mat för ett helt kompani. Så när vi kommer dit serveras vi ribbestek med grönsaker och mammas typ asgoda gräddsås! Alla åt så mycket de orkade – och resterna fick vi med oss hem. Nästan två hela stekar! Med sås! Så gissa vad jag ätit idag? 😉
I vilket fall som helst så var det inte smärtfritt igår.

Jag hade en ihållande bröstsmärta hela dagen. På våc kollade de min crp eftersom jag hade ont… det funderades kring lunginflammation med tanke på hur stilla jag varit senaste veckan. Men en crp på 6 talade ju klart om att så var inte fallet. Hb hade dessutom stigit till 111 (oviktigt vetande just nu men ändå väldigt bra!)
Bröstsmärtan satt dock i…

Efter maten intog jag ryggläge i mammas o pappas säng. Fick snart sällskap av lillasyster och mamma. Tur var väl det, eftersom mamma är grym på det där med att hitta orsaken till att man har ont.
Jag ringde till kava, där jag legat under min sjukhustid. De rekommenderade mig ett besök på jourcentral eller akut. Så så fick det bli… maken körde mig till jourcentralen i Skövde.

Väl där får jag (till slut) träffa en sjukt bra läkare. De tar EKG och lyssnar på både hjärta och lungor. Inga fel alls. Förhör sig vidare… och jag berättar vad jag själv tror också (och då vad mamma trott). Det slutar med att hon säger ”hälsa mamma så gott” och att jag återigen fått bekräftat att mamma skulle ha satsat på en karriär inom medicin 😉

Mina bröstsmärtor var ångest/panikångest. Och det var alltså en biverkan på mitt rävgift. Jag stod på Oxynorm efter mina operationer… och i det skick som jag varit är man inte direkt pigg på att kolla igenom biverkningar osv. Men sedär ja – det fanns en uppsjö av olika, mindre trevliga, biverkningar. Eftersom jag dessutom har hypotyreos kan en del av dessa biverkningar tydligen bli värre. Ångest, oro, knepig tankeverksamhet, svårigheter att kissa osv är bara några. Sen fanns en hel del allvarligare.

Jag fick iallafall min medicin utbytt, precis som jag var ute efter. ”Vad kan du äta, och vad säger kirurgen?”. Efter vårt lilla samtal var jag mer än nöjd och sprang gladeligen över till apoteket för att lösa ut de nya pillrena som jag sen satte hoppet till.

Mamma och pappa kom o hämtade mig och körde mig hem (jag hade vi det läget skickat hem make och barn då klockan ju drog iväg och jag kände allt mer att de behöver komma iväg. Vem visste hur lång tid min procedur skulle ta?). Hem kom jag… och framåt kvällen började bröstsmärtan så sakteliga att avta (förmodligen för att oxynormen gick ur kroppen)

Idag har jag ännu inte haft någon bröstsmärta och jag har väl insett att det faktiskt var så. Det berodde på tabletterna. Idag har jag liksom inte haft mer ont än att jag klarat mig med smärtlndring x 2. Målet är att inom några dagar gå ner på enbart alvedonbehandling och sen efter ytterligare någon vecka inte ens behöva det längre. Sen att jag är trött och matt är en annan femma, det hoppas jag ger med sig med tiden… efter en veckas sängliggande kan man kanske inte räkna med att vara i toppform? 😉

10351180_4375471000256_5183362108037792160_n