Mammabloggen där allt ryms, stort som smått! En mångbarnsmamma (sju barn i familjen) med starka åsikter och egen vilja. En stark önskan om många barn. Skriver om vardagen, barn, träning, hälsa, mina åsikter kring allt och delar med mig av recept! Öppen för roliga samarbeten! För kontakt: [email protected]

Tacksam att jag lever!

image

Lagom uppsvälld men SÅ tacksam för livet!!

Här ligger jag, på kirurgisk akutvårdsavdelning. Har varit här sen natten till tisdag. Kom till akuten vid 2.30 och upp till kava vid 05 typ. har typ inga minnen alls av natten… (Ska begära journaler innan hemgång). På morgonkvisten kommer läkarna in och berättar att det troligtvis blir operation.

Jag får panik IGEN men inser att jag inte har något val. De kommer in o klämmer på magen o sen blev det visst bråttom. Jag kunde inte stå men nu skulle jaG minsann duscha åsså ner på operation. NU! Hujedamig vilken pärs det var!!

jag frågade typ alla hur stor risken var att jag skulle dö – ingen gav mig raka svar. Antingen fick jag ett vajande svar eller inget alls. Paniken grep tag om mig och jag bröt ihop innan de sövde ner mig…

Vaknade upp på IVA/uppvak och låg i en drös av slangar. Det med mediciner här o där, kanyler och maskiner. Jag fattade inget men fick snart förklarat att jag hade 2,2 litet blod de fått ut ur magen – samt att jag blött ytterligare 300ml i dränaget. 2,5 liter!! Enligt kirurgen över halva min blodmängd! därmed fick jag dessutom ta emot blod – så några extra tankar har idag gått till den vänliga själ som givit mig blod ur blodgrupp B-pos!

20 timmar efter min ”omop” fick jag komma upp till avdelningen igen. mer död än levande fortfarande men efter vad jag då fått veta så var jag glad att jag levde. Ett drän i magen hade jag, och morfin intravenöst med jämna mellanrum. Men det behövdes.

Jag försökte ställa mig upp flera gånger under förmiddagen men utan vidare framsteg. Först under eftermiddagen lyckades jag gå till toaletten MED GÅBORD! Förstå känslan av att känna sig som en  ynklig tant på 98år liksom när man faktiskt bara är en ”ung och fräsch 30-åring” som sköterskan inatt sa (eller säger man skötare när det är den manliga sorten?)

har haft besök under dagen också, av både make, barn, föräldrar och min kära syster. underbart!! jag har dock lite svårt att visa hur ont jag har när andra ser mig – men det är ju sån jag är… Å mina föräldrar ser nog ändå – vare sig jag vill eller ej 😉

ikväll drog dom dränaget också. Kan ju säga att det var en av de mest obehagliga känslor jag känt. sköterskan sa innan att det nog bara handlade om 3-4 cm slang som skulle ut. Jo visst – TJENA!! Det kändes som att hon drog ut en 30cm lång ORM ur magen på mig. Som sprattlade på vägen ut! Ingen mysig känsla – men skönt att bli av med! Nu kan jag sitta upp igen….

 

kan även meddela att tävlingen av cirkusbiljetter pågår till fredag lunchtid – detta för att jag inte har möjlighet att utse vinnare härifrån <3

 

7 reaktioner på ”Tacksam att jag lever!

  1. Svar: Tack… Ja nästan halva jag är borta och jag är så otroligt nöjd. Läkarna inför min gbp trodde aldrig att jag skulle gå ned mer än till typ 98-99 som bäst så detta känns fantastiskt kul. Är föresten en bra bit kortare än dig, 159,5.

    Vilken otur du haft nu med senaste op… Eller kanske snarare dwn precis innan… Krya på dig fina Annika.

  2. Hej fina du!
    Jag har följt både här och på fb men blivit lite passiv för jag vet inte riktigt vad jag skall skriva. Men nu skriver jag och är glad att det går framåt för dig. Blev riktigt rädd där ett tag att du inte skulle överleva.
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *