Mammabloggen där allt ryms, stort som smått! En mångbarnsmamma (sju barn i familjen) med starka åsikter och egen vilja. En stark önskan om många barn. Skriver om vardagen, barn, träning, hälsa, mina åsikter kring allt och delar med mig av recept! Öppen för roliga samarbeten! För kontakt: [email protected]

Direkt från sjukhuset

10342826_4359136871913_1308667792477403749_n

Jag måste ändå säga att jag har det ganska bra…

MIn pappa och lillasyster kom på besök imorse, hastigt och lustigt, väldigt oväntat. Men så uppskattat! Besökstiden här börjar ju kl 09 så det var väl alldeles lagom efter lillasysters körlektion 🙂

Sen har maken och alla barn varit ut till Hjo idag, för att gå på marknad och tivoli. Jag hade också velat, men läkaren tyckte inte heller att det var läge för hemgång ännu. Jag kan inte annat än att hålla med. Känns tryggare här på något sätt.  Här vet jag att jag får smärtlindring om/när jag behöver och att det finns resurser att klara av de situationer som faktiskt kan uppstå nu.

Efter sitt Hjo-besök kom de iallafall hit en sväng. Mamma hade skickat med en dator, så nu kan jag blogga utan sjuhundra stavfel pga telefonens autokorr, och jag slipper de minismå tangenterna 🙂 Dessutom har svärmor skickat med en hel hög tidningar så jag har en del att läsa 🙂 Så nu tar jag lite välförtjänt mammasemester här på sjukhuset (skämt o sido!)

Jag mår bättre än igår, det gör jag. Idag har jag till o med orkat gå upp och duscha. Det är stora framsteg. Jag går utan gåbordet och jag har gått ut till pressbyrån fram och tillbaka (även om det var förbannat jobbigt). Men allt äår jobbigare, allt är svårare nu. Jag är trött och matt, jag blir yroch andfådd. Jag blir så otroligt glad när jag får besök, men jag orkar knappt visa det. Det är jobbigt att inte ens kunna visa att man är glad liksom…

Samtidigt är det så mycket tankar i huvudet nu. Det känns som att jag faktiskt får vara förvirrad. Jag får vara tankspridd. De sista dagarna har varit kaotiska för både mig och mina närmaste.
Vad hade hänt om jag inte hade vaknat vid tvåtiden natten till tisdagen? Om inte maken vaknat när jag drämde till honom mitt i natten och skrek efter ambulansen? Om han inte insett allvaret?
Vad hade hänt om jag varit kvar i Falköping hela tiden? Om jag kommit till en annan kirurg än de jag kom till på tisdagsmorgonen? Hade bedömningen varit en annan?

En likblek person som kommer in med 2,5 liter blod i buken, ett lågt blodtryck och ett riktigt lågt Hb kanske inte riktigt har alla odds på sin sida… Jag vet iallafall att jag vaknade med blodtransfusionen som ett faktum, den var redan ikopplad. Något jag sagt i hela mitt liv att jag aldrig kommer ta emot… nu gjorde jag det…

5 reaktioner på ”Direkt från sjukhuset

  1. Krya på dig. Har du fått reda på varför du hade så mkt blod i buken ?
    Hoppas du får komma hem snart

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *