Mammabloggen där allt ryms, stort som smått! En mångbarnsmamma (sju barn i familjen) med starka åsikter och egen vilja. En stark önskan om många barn. Skriver om vardagen, barn, träning, hälsa, mina åsikter kring allt och delar med mig av recept! Öppen för roliga samarbeten! För kontakt: familjenpettersson@hotmail.se

När operationen går snett…

 

image

JaG opererades i måndags. Livrädd och med grym dödsångest typ. Det var befogat!!

10.00 är jag på plats och jag vill minnas att jag 11.30 låg på operationsbordet. En mardröm började… Eller något som hade kunnat bli en mardröm! Det skulle ju bara va en helt vanlig galloperation – dvs en operation med obetydliga risker…

Runt 14-tiden vaknade jag till. Skakade av smärta. Hade sinnessjukt ont, fick morfin intravenöst gång på gång. Fet hjälpte för stunden men effekten avtog snabbt. De fick ge medel mot illamående också efter all morfin gav illamående som bieffekt. Mycket trevligt för en som inte KAN kräkas 😉

nåväl… Jag kom till mitt rum. Fick invänta kirurgen som hävdade att allt gått som planerat. Men varför hade jag då så ont!? Pga min gbp sade man att jag skulle få Oxynorm istället för diklofenak. Fine… Men jag kan ju tycka att ett antal morfinsprutor borde ha gjort sitt!? Patienterna både förr och efter mig hade ju snart lämnat sjukhuset – vilket fick mig att känna mig otroligt FÅNIG!! ja där låg jag och kved liksom, när andra som gjort samma operation bara reste sig och gick. Tilläggas bör att min smärttröskel ändå är hyfsat hög….

Mamma, pappa och syster hämtade mig framåt kvällen. Jag känpade mig ut till bilen… kände väl egentligen att något inte stod rätt till, men den där ynkligheten och känslan av fånighet gjorde väl sitt så jag knep ihop. jag tror nog att mina föräldrar uppfattade mer än så – konstigt dock att inte sjukhuspersonalen uppfattade det….

jag hann hem, ramla ihop i sängen, sluddra igenom biggest loser (som jag såg typ 5min av) och sen slumrade jag fram till 02. Då vaknade jag av att jag skrek efter ambulans. Maken fattade kanot något men ringde 112 o sen var de på väg. Snabbt gick det. Nu är jaG omopererad på KSS och tacksam för att jag lever…

 

5 thoughts on “När operationen går snett…

  1. Nä men oj! Jag har ju besökt din blogg ofta för att se hur din operation gått, och tyckte det var konstigt att du inte skrivit något, så befarade att det inte gått riktigt som det skulle.
    Hoppas du mår hyfsat nu, och att du slipper smärta i framtiden!
    Styrkekram!

  2. Fy vad otäckt! Verkade ju som om du kände på dig det innan. Hoppas verkligen att denna operationen gick bra och att du mår bättre snart! Krya på dig kramar

  3. Fruktansvärt! Sådan lättnad över att allt verkar ha gått bra nu till slut. Hoppas att de två blodpåsarna och järntabletter hjälper och att du snart är uppe på fötter igen. Kramar i massor

Lämna ett svar till s p i n d e l t j e j e n Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *