Jag heter Emma Philipsson och jag är en feministisk, kristen småbarnsmamma, poddare och doula som svär lite för mycket och tycker att det är skittråkigt att vara gravid. I mars 2015 startade jag Förlossningspodden för att jag tyckte att det saknades ett samtal om födande och om oss som blir föräldrar. I varje podd pratar jag med en inbjuden gäst om ett tema kring födande. Podden spelas in i min jobbstuga (utanför vårt hopplösa hus som aldrig blir färdigrenoverat) i Haninges skogar. I det hopplösa huset bor jag tillsammans med min fru, vår son och vår hund. Nu är jag gravid igen och väntar vårt andra barn i februari. Välkommen till min blogg!

Annons

Lova att ni KLÄMMER!

Veckorna efter att min mamma hade fått bröstcancer första gången minns jag att jag tog alla rosa band folk bar på sina jackor som en vänlig gest. Ett ”heja Emmas mamma”-tecken.
Jag tänkte på cancer, mammas och den jag räknade ut att jag genetiskt skulle få i framtiden hela tiden.
När cancern kom tillbaka tredje gången såg jag inte ens rosa band, grejer, månader och galor.

Den våren förlorade jag en vän i bröstcancer. Hon och jag hade barn som var på månaden lika gamla.
Jag vågade inte åka på begravningen ifall att mamma skulle dö.
Sommaren 2014 är den längsta sommaren i mitt liv.

IMG_0119

Det är med cancer som med mycket annat jobbigt.
Vi fokuserar hellre på pengar till forskning än på eget aktivt bröstklämmande. En bröstcancermånad och kedjebrev med uppmaningar om att dela något i sitt flöde är hundra gånger mer hanterbart än en faktisk uppmaning att röra vid sina bröst där det faktiskt kan finnas cancer.

Mamma var noga med att jag fick känna på en av hennes knölar så att jag visste vad jag skulle leta efter. Jag vet inte vad jag föreställt mig men det var oroväckande odramatiskt. Och jo, jag hoppas att vi löser alla olika ”cancergåtor” och hittar botemedel med pengar som samlas in.
Men tills dess vill jag att ni klämmer och känner. Och att ni går och tar cellprover.
Det är ingen garant för någonting! Livet är livet och cancer får man inte för att man inte klämmer på sina bröst. Cancer får man trots att man klämmer på sina bröst.
Så därför – Kläm. Och känn. Och ta cellprover.
Och så repeterar ni.
År in och år ut.
Lova det.

Annons

Gråter du mamma?

Jag har feber, har varit ensam med barnen hela dagen och borde alltså vara trött och slut.
Men jag fick sån energi av utbildningen jag och Anna höll i helgen (första delen av den iallafall) att mitt vanligt gnälliga jag är som bortblåst.

IMG_3863
Och, jag har fått pilla på ett bäcken en hel helg vilket gör något med mig.

Annars tänker jag mycket på Brita Zackari och hennes resa till Lesbos. Det här fina blogginlägget lämnar mig liksom inte.
Jag tillhörde en av alla som Swishade förra veckan när hon beskrev läget. Men jag tillhör också en av alla som liksom hade glömt Lesbos lite.
Men nu maler det hela tiden.
”Mamma, gråter du för att det finns rädda och ledsna föräldrar och barn på båtarna i havet?” frågade stora barnet sakligt idag på eftermiddagen.
Och ja. Det gör jag.

Annons

Terese och hemfödsel

Jag är mitt uppe i första delen av min och Anna Tallwes doulautbildning. Mer om den imorgon.
Men tills dess kom jag på att jag missat att länka till Tereses blogg.
IMG_3843

Terese var med i podden förra veckan och berättade bland annat om en av hennes två oassisterade hemfödslar.
Se till att ha youtubekonton ni kan logga in på (för att verifiera er ålder) för det är makalösa filmer!

Här finns bloggen!

IMG_3841

Annons

Om när jag skulle vara en häärlig morsa

”På torsdag åker vi till Junibacken och tittar på teater med musik” sa jag till stora barnet som älskar teater med musik och även Junibacken.
Och så sög jag på karamellen av att för en gångs skull känna mig som en härlig och tillräcklig morsa som inte jobbar massor.

Spola fram till aktuell dag när samma morsa som packat exakt ALLT har glömt en del till nappflaskan. En del som gör att nappflaskan inte funkar. Alls.

Detta upptäcker jag fem minuter innan föreställningen börjar. Bebis och stora barnet uppför sig exemplariskt medan jag sitter som en krum ostbåge som svettigt balanserar bebis i knäet för att avläsa tecken på hunger. Som inte kommer.
Förrän efteråt.

”Sagotåget då?” snyftar stora barnet samtidigt som bebis vrålar, jag trycker ner alla jackor i väskan och mumlar saker som inte gör sig i skrift men mest går ut på att det var ju typiskt nu när vi skulle ha så trevligt.
Allt detta medan vi joggar ut från Junibacken och över Djurgårdsbron.

Det slutade med att vi köpte ny flaska på ett apotek, värmde mjölk på andra mammans kontor och sen spenderade två timmar i lekparken vid Medis och hade skitmysigt.
Stora barnet fick till sin förvåning en mjukglass med TVÅ sorters strössel (varje gång jag slöt ögonen såg jag hur han sprang allt han kunde över Djurgårdsbron). Bebis sov föredömligt.
Men jag har lovat att åka tillbaka och se föreställningen igen. Och denna gång även åka sagotåget.

IMG_3794

Imorgon börjar min och Annas doulautbildning. Jävlar vad roligt det ska bli 🙌🏽

Annons

I’m back

Jag har haft ngn sorts idé att jag ska blogga tre ggr i veckan men alla ni som tålmodigt kommer hit har ju noterat att det varit tyst ett tag nu.
Men just nu är det lite krisigt.
Krisigt som i – vi måste hitta ett sätt att få två människors jobb att funka med sömnlösa nätter och två barn som behöver mentalt närvarande föräldrar. Eller ja, någorlunda mentalt närvarande föräldrar.
Min doulautbildning drar igång snart vilket betyder extrajobb och min fru har det körigt.
Plus att vi bor i ett renoveringsprojekt som, även om det inte är vi som gör jobbet, ändå kräver massa jobb och inte minst städande.
Fast om jag skulle välja en sak i mitt liv som är jobbigast just nu skulle det ändå bli – MAT.
All jävla mat som ska inhandlas, kommas på, och lagas. Jag HATAR det och det känns som att när jag väl kommer på något alla verkar gilla så äter vi det tre dagar i veckan tills vi tröttnat.

Så – jag lever och mår bra. Jag är bara mitt uppe i processen reda ut hur vi ska hitta tempo och strategier. (Och ett magiskt sätt att lösa middagsproblemet…)

Under tiden – läs denna fantastiska text denna fantastiska text. Gärna två gånger.

annons