Graviditet

Annons

Amning med barnmorskan Jane

Här kommer några av de tips jag och Jane pratade om i avsnittet. Texterna är Janes!

23F47130-BDA2-4316-8B38-36DE093C77EADu sitter extremt rak i ryggen, visar upp dina snygga bröst. Armarna hänger rakt ned.
Barnet ”vilar ” nere i knät, du lyfter INTE upp barnet, trycker istället starkt på ryggen/rumpan och tom drar ner barnet lite,
Funkar att göra när som helst under amningen, dvs enkelt sätt att rätta till om det känns fel/gör ont.
Sen när det känns bra, kan man sjunka ner i en mer avslappnad ställning.

 

6B860C06-EC06-4A4E-9EC2-68B7BA296EE9
Här visas hur barnet sitter grensle över ditt ben och du håller sen dina händer bak på barnet rygg, perfekt ställning om det gör ont eller det kommer väldigt mycket mat, fort…

E9D608CD-12D8-4F09-832E-C59DD95E0A49För att rapa/vakna, sätt bebisen på ditt knä, forma dina händer som solfjädrar bak på ryggen, låt pekfingrarna vara beredda bakom barnets nacke…
Prata & umgås, sen vill barnet ta mer mat😄

2DC46AFC-8E80-4745-A84C-71EE97FE43A2
Barnet kan stoppas under den stora magen lite, du trycker ”hårt” på ryggen/rumpan med solfjädershanden.
Barnet ligger nästan för långt ned och måste sträcka sig efter bröstet. Du kan tom dra ner barnet så nacken blir mer flexad bakåt. Perfekt när man har ont i underlivet eller när man vill vila/sova lite…

0F68D4C1-C209-4843-AC7B-937B8EEB6731
För att visa hur sträckt halsen kan vara, och hur bakåtflexad nacken kan vara. Man ser näsan fri och nästan hela överläppen.

Annons

Missfall & slitet med att bli gravid

Jag minns inga detaljer, ingen årstid och inte vilken insemination i ordningen det var.
Men jag var gravid.
Kanske var det efter femte försöket och kanske var jag förvånad över hur allt i mitt liv ofrivilligt hade satts på vänt iom försöken att bli gravid?
Jag andades, sov, planerade jobb helt utifrån resor till Köpenhamn.

Alla hundratals mil på X2000 ner till Köpenhamn där jag ofta gjorde extra ägglossningstester på bullriga toaletter för att analysera lite extra. Var det verkligen rätt dag att åka? Skulle vi verkligen bli gravida nu?
Jag höll balansen medan tåget krängde och försökte pricka stickan, gömde den sen i en pappershandduk och balanserade tillbaka till min plats.
Sen satt jag diskret och analyserade strecket med pappershandduken fortfarande i handväskan.
Jag vet inte hur många avsnitt av Förlossningspodden som redigerats på X2000 mellan Sthlm-Köpenhamn, men när jag inte hade ångest över om jag åkte på rätt dag, om jag skulle hinna tillbaka till hämtning och vissa gånger nattning, så satt jag med datorn i knäet och jobbade.

Men så en dag visade stickan att jag var gravid. Jag minns så lite. Har så få känslobilder sparade i mitt minne. Men vi blev glada. Lättade. Försiktigt rosiga om kinderna.

”Två barn!?” Skulle vi verkligen få uppleva det?
Fast ändå var det något som naggade och gnagde.
Det var inte enbart oro, det var andra saker. Plusset på stickan hade visat sig långt senare än med första barnet och jag hade en vag känsla av att det kanske inte skulle hålla hela vägen. Men jag installerade ändå en gravid-app och började försiktigt hoppas.
När jag började blöda tio dagar senare var det inte sorg över ett liv som kunde fått bli.
Det var istället en vrålande trötthet som fullkomligt lamslog mig.
Jag var arg, ledsen och så vansinnigt trött.
Inte en resa till orkade jag göra. Och inte en enda krona ville jag lägga ut på fler försök.
Jag orkade inte försöka igen.

Jag minns att jag var arg för att jag ändå försökt börja förbereda min kropp. Minns att jag hatade folsyretabletterna.
Och mest av allt hatade jag att jag blev så arg att jag inte ens orkade sörja.

Jag köpte cigaretter. Kanske som ett extra fuck you till folsyra och till min kropp.
Det var många år sedan jag slutade vaneröka och cigaretter är på inga sätt goda efter så lång tid.
Men jag köpte cigaretter på väg hem och jag satte mig i vår vedbod för att inget barn och ingen granne skulle se mig.
Sen avinstallerade jag min gravidapp, glömde med ens vilket det beräknade förlossningsdatumet hade varit och så tände jag en cigg.
IMG_8772
Jag vet inte var impulsen att ta en selfie kom ifrån, men jag tog en selfie med ciggen i munnen och en tom blick.
Fast egentligen var jag inte tom utan full av trötthet och ilska.

Några timmar senare kom gråten. Den varade bara ett kort tag, men det var skönt.
Kanske tog det en eller två månader tills jag blev gravid igen? Det enda jag minns är att tröttheten och ilskan höll i sig, kanske hela vägen till nästa graviditet.
När stickan visade positivt nästa gång så kändes det annorlunda på en gång. En vän påminde mig nyligen om att jag sade det redan då.

Jag struntade i att installera någon gravidapp men jag outade graviditeten i en intervju i DN. När artikeln skulle gå i tryck tror jag att jag skulle vara precis i vecka 12. Jag minns att jag tänkte att om vi hade fått missfall vid det laget så fick det vara så. Att det inte går att jinxa en graviditet och att jag ändå aldrig skulle orka försöka fler gånger då.

Jag skriver det här dels för att vi måste prata om missfall och om hur svårt det kan vara. Men också om hur vansinnigt förlamande jobbigt det kan vara att försöka bli gravid. Att det kan vara så fruktansvärt och slitigt att den stora sorgen med missfallet i första hand handlar om att man då måste fortsätta försöken att bli gravid.

Kärlek till alla som sörjer ett missfall eller just nu försöker bli gravida.

Annons

Här blir inga barn födda…

Idag hade jag tid för en hinnsvepning. Om jag skulle sätta pengar på hur länge jag kommer vara gravid, dvs vad jag innerst inne egentligen tror så kommer jag gå full tid, dvs 7 dagar till.
Men ett halmstrå är ändå ett halmstrå och innerst inne hopades jag att en hinnsvepning skulle dra igång det tillräckligt för att det skulle bli en förlossning på söndag.

Så blev det INTE… Det var inte mycket som hänt mer än att tappen var mogen.
Nästa fredag har jag ny tid och även om jag hoppas att den inte blir aktuell så tror jag dessvärre att jag kommer få min hinnsvepning som planerat då.
Men jag mår enormt mycket bättre nu än för två veckor sen så egentligen ska jag inte klaga. Det är en rätt mysig tillvaro det här än så länge.

IMG_6351
I väntrummet hos barnmorskan hittade jag en intervju med mig själv. (Intervjun finns här om någon vill läsa). Konstigt att läsa en intervju med sig själv som någon sorts expert när man själv mest vill få svar och råd från andra just nu!!

Annons

Galenskapen är nära nu…

IMG_5675

Jag fick på riktigt ett skrapmärke på magen för att jag inte fattat hur stor min mage är… Det säger något om mitt tillstånd för nu har ALL ork runnit ur mig.
Det är officiellt – jag orkar inte mer.

Gissningsvis kommer denna ödesmättade känsla lägga sig om några dagar, jag vet det intellektuellt.
Men känslomässigt är jag en fjortonåring med en fjortonårings humör som dessutom sovit i snitt 4h/natt pga bihåleinflammation och någon sorts stress.
Igår var jag på bio med sonen som önskat åka buss, tunnelbana och gå på bio. Aktiviteter där jag får sitta tackar jag inte nej till och andra mamman var iväg på fancy jobb i musikbranschen hela dagen så det kändes lindrigt trots bihålorna.
Men idag är orken slut!

IMG_5995

Jag fantiserar om hotellvistelser utan sällskap och städfirmor som röjer upp för det finns faktiskt en solglimt!
Vi ska ÄNTLIGEN runda av första etappen av renoveringen så nu i veckan ska jag försöka förbereda det här hemmet på att vi snart blir fler. Bebiskläder som inte kunnat tvättas pga sågspån och platsbrist ska tvättas, ny vagn ska hämtas, väska ska packas och jag ska få städa! Dammsugning och våttorkning är märkligt nog något av det mest ångestdämpande och rogivande jag vet.

Dessutom har vi världens finaste golv i hallen som jag går omkring och njuter av. Eventuellt mest för att jag nu SER golvet som tidigare varit belamrat med gipsskivor och annat skit.

Det är spännande också hur ALLT yrkesmässigt kunnande har flugit all världens väg! Jag googlar statistik när andra förlossningen startar i förhållande till första, tecken på förlossning är på gång och annat som jag egentligen vet (och vet att det inte går att veta…)
Fina vänner påminde mig om mitt eget ledord imorse och med dom orden som ett mantra ska jag överleva den här dagen:

This too shall pass…

Annons

Heminredning och hugg

Jag vet inte om bebis fixerar sig, om det här är någon sorts foglossning eller en kombination, men FY vad ont det gör periodvis nu.
Idag när vi hämtat på förskolan så åkte vi och kollade på kakel och golv till nya gästtoaletten.
Barnet i magen sparkade och det kändes som att någon högg mig i underlivet (jag förklarade det för min fru som att det kändes som att bebis borrade sig ner i fittan. Och ja, det känns precis som det låter – hemskt.)
Barnet utanför magen var å sin sida jättearg för att jag inte förstod hans fråga ”Varför Bamse inte pratar på riktigt”?

IMG_5601

IMG_5602

Jag fick stå och pusta och stånka mellan visningsrummen på kakelbutiken.
Jag tror eventuellt att vi nu iallafall valt golv till men inte kakel och definitivt inte tapet.
Jag drömmer heta drömmar om den här tapeten som är nedsatt och nu endast kostar lite MER ÄN TVÅTUSEN per rulle…!?

IMG_5529

Vi behöver dock bara en rulle men minsta beställning låg på två rullar och 4200kr känns magstarkt när vi behöver så himla lite.

För övrigt har jag precis dammat av min gamla doula-litteratur och börjar på riktigt känna mig taggad inför förlossningen igen.
Det går upp och ner mellan att mest känna att det ska bli jobbigt och krångligt!? (fråga inte!!) och att det ska bli skithäftigt.
Just nu är jag på ”skithäftigt” och vill att de drygt 35 dagarna det är kvar ska gå superfort.