Förlossningspodden

Annons
Annons

Klippteknik och effekten av tårar

61F8637A-C84C-4319-BB2E-EF9BA11E3855
Här är den fantastiska bilden på Karin på förlossningen. Jag kunde inte motstå att lägga den på Instagram igår också fast då med en pil på den gröna goodiebagen.

02777622-DA42-49E1-895C-2A2E3D43DBAF

Jag får ofta frågor om att klippa avsnitt och hur jag gör.
Jag klipper av två anledningar och båda har att göra med att jag har gäster som är medieovana. Det kan vara ganska läskigt och nervöst att sitta framför en mikrofon med ett puffskydd i ansiktet och berätta om något av det största man har varit med om.
Därför vill jag alltid ”klippa fram” min gäst till dess fördel. Jag står på något sätt på gästens sida i första hand.
Men ibland behöver tempo och upprepningar eller taltics lite jobb för mina lyssnares skull.
Och någonstans mellan gästen och lyssnaren finns en berättelse som behöver ta lite hänsyn åt två håll.
Hade jag klippt en podd med samma två poddare varje vecka hade ett avsnitt tagit max 1 1/2h att klippa. Nu varierar det med extremerna inräknade från 2-15h.

Veckans avsnitt var ett lite svårare avsnitt att klippa. Dels för att jag hela tiden var lite osäker på om jag skulle göra två avsnitt av det. Men mest för att det ibland blir pauser och lite känslosamma stunder. Jag vill aldrig lämna ut min gäst och ha kvar saker som de kan uppleva som jobbiga.
Men jag vill inte heller ta bort saker som är viktiga för lyssnaren att få.
Tar man bort vissa viktiga saker, och då menar jag i princip alltid smärtpunkter eller ömma saker som kostar på att berätta, inte fakta som vilken dag eller bedövning, så måste det ändå på något sätt framgå. Min utmaning är att antingen i stunden ställa frågor för att jag där och då räknat ut att något kan komma att klippas bort, eller att på ett annat sätt förmedla det en gäst uttryckte. Utan att ta med det som kändes för utlämnande eller jobbigt.
I avsnittet med Karin var det egentligen inget innehåll som behövdes tas bort för hennes skull, bara långa pauser som förkortades eller togs bort när vi hämtade vatten eller snöt oss.
Men där kändes tårarna viktiga vilket jag inte alltid tycker att tårar är. Det kan vara effektfullt med tårar men det är inte alltid de tillför något vi inte redan känner genom berättelsen.
Men vid andra tillfällen säger tårar väldigt mycket och i veckans avsnitt ville jag inte ta bort en enda tår. Det kändes som att de i sig själva berättade vad som händer med en människa som inte blivit trodd eller väl bemött i sin sjukdom.

Hoppas ni ska tycka om avsnittet.

Annons

Dag 4 – Om Abort

Jag orkar inte läsa något som tar någon som kräver ansträngning och vidgade vyer/kunskap.
Det finns liksom ingen energi att inte bara mata på med saker som känns bekanta.

Men jag är innerst inne en läsare
(föga förvånande hände något med den statistiken när jag för fem och ett halvt år sedan blev förälder…) och jag har ett längt efter krånglig ny kunskap eller vackert språk. Som att längta efter ny mat och inte bara samma och samma hela tiden.
Så min nya grej är att läsa uppsatser och artiklar istället. Eftersom att tid och ork inte finns.
Jag söker hej vilt både på Google Scholar och på Diva, Digitala Vetenskapliga arkivet.

Anledningen till att jag tar upp det här är för att jag sedan jag spelade in veckans avsnitt varit upptagen med att läsa om abort. Först har jag tänkt på abort och sen behövt andras forskning och KUNSKAP i ämnet.

Inget om det praktiska, inte så mycket om abortveckor eller ens SD:s förslag att flytta från vecka 18 till vecka 12. Eller ”Kvinnors känslomässiga upplevelser av abort” osv.
Utan mer hur samtalet, kulturen och lagstiftningen går hand i hand eller skiljer sig. Och hur diskursen hos de olika lobbygrupperna formar motståndet och övrigas samtal.
För det måste finnas flera anledningar till varför ämnet är svårt att prata om tänker jag.

Nu hostar min bebis så mycket att jag ångrar att vi var ute så länge idag. Måste sluta skriva och ge honom vatten.
Men hoppas ni tycker om veckans avsnitt som jag såg ligger uppe nu!

6971A8D7-1CA1-41DC-B110-7D747AB1BB75

 

Annons

Intervjun jag varit så osäker på

Igår hade jag tre fina vänner på middag.
En av vännerna kom två timmar tidigare för att vi skulle spela in ett poddavsnitt (som kommer ut nu på onsdag redan.)

Normalt sett frågar jag inte mina vänner om det inte är kris. Nu är det iofs halvkrisigt för det visar sig att fler än jag påverkas av vabruari och som följd ställer in intervjuer.
Men den här intervjun har jag velat göra länge men funderat på om det är en bra idé.

Ni som följt mig länge minns säkert det här inlägget om när jag doulade/stöttade min vän som förlorade sitt barn.

Jag och min äldsta vän var beräknade att föda barn på samma dag. Men våra graviditeter tog två helt olika riktningar och när hennes tog slut och hon födde sitt barn strax efter att halva våra graviditeter passerat så var jag med henne och hennes partner. Hela tiden med ett lika gammalt barn sparkandes friskt i min egen mage.

I lördags satte vi oss ned och pratade om den dagen och om det som ledde upp till den dagen.
Om det vi drömde om och om det som inte blev.

Annons

Vara med i podden?

Hej alla fina bloggläsare!

Nu är jag tillbaka. (Med nya strikta jobbregler uppsatta för att inte småjobba hela tiden. Men med bättre avsatt ”riktig” tid!)

Två av de vanligaste frågorna jag får i mail (till forlossningspodden@gmail.com) är hur man går till väga om man vill vara med i podden samt hur jag väljer gäster.

Har man lyssnat länge har man listat ut att jag inte lägger jättemycket tid på själva valet av gäster. Det är ett strategiskt tänk för att minska mitt eget inflytande på vad som berättas i podden.
Jag har alltid gillat tanken på podden som ett forum som lever ett eget liv med mig som deltagare snarare än någon sorts boss i toppen.
Men för att skapa mig en bild av en gästs förhållningssätt till sin egen berättelse vill jag gärna att man mailar kort vad man vill prata om eller hur ens erfarenheter varit.

Sen finns det några praktiska saker som är viktiga att veta.
– Jag spelar in lördag förmiddag och söndag eftermiddag
– Alla inspelningar sker i min stuga i Haninge (jag gör inga intervjuer via Skype eller dylikt)
– Barn kan dessvärre inte följa med
– Jag vill gärna att det gått helst sex månader efter att man fött innan man kommer till studion (om det är en födsel man vill prata om)

Känner man nu att det här låter lockande är man välkommen att maila! Är man långväga gäst som behöver lång framförhållning är det bra att nämna också.