Jag pausar podden några veckor tills jag vet vad som händer med min hälsa.
Själen mår bra förutom oro men kroppen är inte med mig. Det jag trodde var en envis förkylning och järnbrist har övergått i att jag svimmar nästan dagligen och är borta en stund innan jag kommer tillbaka.
Att jag inte får köra bil är en detalj som går att ordna men det är läskigt att bära barn och gå i trappor.
I väntan på utredning som ska påbörjas så ligger jag lågt några veckor.

Det känns som en lyx att vara lite ledsen över podden för jag är ju rädd vad som
eventeullt upptäcks. Men jag mår så bra av att jobba med podden och tycker så otroligt mycket om mitt jobb.
Men nu får det vara så här och jag försöker ge mig själv en del av alla goda råd jag brukar vara snabb med att dela ut till andra..

Jag uppdaterar här och på Instagram när jag vet något mer.

Kram alla fina 💛

Idag var jag hos läkaren.
Mina svimningar har inte blivit bättre utan snarare sämre och igår svimmade jag två ggr.

I mitt huvud trodde jag att jag skulle få frågor om mat, sömn och arbetstempo och att det hela skulle mynna ut i någon sorts utmattnings-varning.
Jag uppfyller alla kriterier enligt kunniga människor i min omgivning. Det enda jag inte uppfyller är depression, men tydligen kan man ha utmattningssyndrom utan att vara deprimerad.

Iallafall, jag går därifrån med körförbud(!) och remiss till en neurolog.
Läkaren vill utesluta epilepsi och tills dess får jag inte köra bil.
Vilket hade varit helt okej (jag var på väg mot ett bilfritt liv i våras) om jag inte var mitt uppe i en flytt och dessutom har långt till barnens förskola och skola.

Nu vill jag mest gråta av självömkan och irritation. Varför NU liksom!!?? (Å andra sidan – när passar sånt här?)
Jaja, jag ska snart snyta mig!