Jag heter Emma Philipsson och jag är en feministisk poddare och doula med två barn och en ex-fru som jag älskar. Just nu bloggar jag en del om hur vi försöker få till en familj på vårt sätt. Finns det inga alternativ till tvåsamhet ihop eller att avsky varandra? Och så massor om förlossningsvården och andra feministiska hjärtefrågor. Välkommen!

Förlossningspodden-grupp på FB?

Det händer ibland när jag lägger ut inlägg om kass förlossningsvård eller annan kass sk kvinnosjukvård, att någon kommenterar med att de blir rädda.
Min paroll är alltid att det är tystnaden, isoleringen och skammen som gör att usel vård av tex inkontinens eller annat har kunnat fortgå.
Men jag vill absolut inte skrämma någon. Inte utan att erbjuda något annat också.

”Du kommer bara med en massa skräckhistorier som skrämmer upp kvinnor” skriver ibland äldre barnmorskor till mig.
Och då tänker jag alltid att
1) Det är troligen av välvilja men
2) De har troligen inte lyssnat på min podd som är full av förlossningsberättelser som varken är ”positiva” eller ”negativa”/”skräckberättelser” utan så som berättelser om födande är mest – lite av allt.

Men igår postade jag på Instagram om hur det gick med Mammalinjen, ett initiativ av RFSU där barnmorskor svarade i telefon på alla möjliga frågor.
I en debattartikel summerades det som inte kom som en chock – eftervården är usel och nyförlösta vet inte var de ska vända sig. Om jag ska summera.

Så hur erbjuder jag och framförallt VI som fött barn och har massor av olika erfarenheter någon form av stöd? Borde vi inte samlas i en comunity?
Då kom tanken – borde det finnas en sluten Facebook-grupp där man hjälper och informerar varandra om olika problem som kan uppstå? Där man delar erfarenheter kring allt från hemorrojder, bra fysioterapeuter där man bor, hur man själv fick hjälp med ex en förlossningsdepression?
Ett Förlossningspodden-forum där det delas erfarenheter och tankar?
Hiss eller diss? Ska jag fixa ett eller finns det redan tillräckligt?

8 reaktioner på ”Förlossningspodden-grupp på FB?

  1. Det låter väl som en toppenide! Under den första tiden tillbringades ju orimligt mycket tid i grupper på Facebook, på ont och gott 😄 Igenkänning är ju toppen och om man kan få konkret hjälp är ju det ännu bättre. Men det verkar ändå vara en del moderering i sådana där grupper, (tyvärr) ofta någon som måste påpeka något som man inte behöver höra. Jag vet inte om någon befintlig grupp med samma tema.

  2. Hej!
    Jag har lyssnat på några av dina avsnitt och det är så himla fina starka kvinnor man får höra berätta.
    Jag är nu i startgroparna att försöka bli gravid efter att ha spenderat flera år att ens våga börja försöka. Jag är nämligen rädd för att bli gravid. Rädd för den förändring det innebär att bli stor och känna bebisen sparka från insidan. Jag får nästan lite alien/parasitkänslor när jag egentligen vet att det kommer vara en efterlängtad bebis där inne, det jag faktiskt önskar och längtar efter otroligt mycket.

    Jag vet inte vad jag ska göra med dessa tankar. Jag har försökt söka hjälp genom vårdcentral och MVC men det verkar inte finnas någon hjälp att få såvida man inte redan ÄR gravid. Jag vill vara förberedd. Jag har en del problem med ångestattacker och vill därför vara väl förberedd. Därför har jag läst på på bloggar, 1177, din blogg, artiklar jag hittat, förlossningsberättelser och pratat med alla jag känner om deras graviditeter. Det har blivit bättre men den där obehagliga känslan hänger fortfarande kvar.

    Har du någon podd som handlar om det här? Eller vet du vart man kan vända sig? Jag hittar nästan ingenting vid googlesökningar och liknande om min rädsla, eller om andra också känner så här, vilket gör att jag känner mig otroligt ensam..

    1. Jag har inget avsnitt om det men jag har haft samtal med de som upplevt liknande.
      Maila mig så kan jag berätta mer!

  3. Hiss!
    Emma går det att maila dig? Jag ska försöka formulera mig inför att kontakta patientnämnden hos sjukhuset jag födde mitt tredje barn på i somras. Jag har fått ”lätt ptsd” enligt min psykolog vilket gör att jag fhar så svårt att kontakta pat.nämnden samtidigt som jag verkligen vill berätta för dom om min upplevelse…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *