Jag heter Emma Philipsson och jag är en feministisk poddare och doula med två barn och en ex-fru som jag älskar. Just nu bloggar jag en del om hur vi försöker få till en familj på vårt sätt. Finns det inga alternativ till tvåsamhet ihop eller att avsky varandra? Och så massor om förlossningsvården och andra feministiska hjärtefrågor. Välkommen!

Annons

Avslappningsavsnitt & sommarförkylning

Jag repar mig från sommarförkylningen från helvetet. Den som fick mig att ställa alla planer förra helgen.

4FD3FD04-93AC-422A-BF1D-772939AF0DFF
OCH – jag tittar på (herr)fotboll ✌🏽för kanske tredje gången i mitt liv. Skriker saker som ”på bollen på grabbar”.

Men mest  försöker jag förlikas med att förlossningsdebatten hamnat i skymundan i år.
På ett sätt är det skönt.
Jag älskar inte att vara arg och ständigt redo för debatt och ilska.
Ibland är jag verkligen inget annat än trött.
Men anledningen är också sorglig. Alla är upptagna av valet, SD och de sjuka politiska strömningar som alla på gott eller ont förhåller sig till.

Att jag är seg nu beror bara delvis på förkylningen och mest på att jag spenderat dagen med en avslappningsövning.
Tisdagar är min redigeringsdag och jag började dagen med att redigera det som blir veckans avsnitt dvs andra delen med barnmorskan Jane (avsnitt 125). Det innehåller en lång avslappningsövning och för att se om allt ljud var bra och enstaka hostningar behövdes tas bort så lyssnade jag såklart igenom.
Och fyyyy vad jag slet. Och drog tillbaka.
Och zoomade ut. Och småsov. Och vaknade till. Och drog tillbaka. Och så höll det på.

När vi spelade in avsnittet grät jag under den
där avslappningsövningen. Det var så fint att ömma för sig själv. Att måna om och vilja sitt eget jag väl.
Men nu när jag lyssnade blev jag bara trött och är fortfarande osäker på om jag verkligen gått igenom allt..?

Jaja, hoppas ni kommer tycka lika mycket om det som jag. Och hoppas ni orkar göra övningen!

2 reaktioner på ”Avslappningsavsnitt & sommarförkylning

  1. Hej Emma!
    Gällande förlossningsdebatten som du nämnde i detta inlägg så tänkte jag på dig och blev själv rätt provocerad av dagens DN (18/7) som skriver och utvärderar svensk förlossningsvård. Det som gjorde mig upprörd var att de genom Socialstyrelsens statistik ville visa på hur kvalitativ vården faktiskt är, bla genom att visa på hur låg förekomsten är att barnet dör i samband/upp till en vecka efter förlossningen. Annan statistik som visade på kvalitén var kortare tid på BB, ökat antal kejsarsnitt, minskade antal förlossningsskador mm.
    Debatterade med min pappa om hela situationen och insåg att frustrationen bottnade i att en sådan artikel någonstans (i min tolkning) signalerar att de som klagara eller oroar sig över svensk förlossningsvård överdriver, för statistiken visar minsann att väldigt få dör… De barnmorskor som slår larm, de kvinnor som föder i bilar, blir hänvisade till andra län, skickas hem fast de långtifrån är redo… De syns inte i statistiken och finns därmed inte för gemene man (och DN:s läsare)!?
    I artikeln analyserar man heller inte varför ex antal kejsarsnitt har ökat. De minskade bristningarna sedan 2005 finns heller ingen förklaring till, men en följdfråga blir ju om man ändrat undersökningsrutinerna/eftervård eller något.
    Jag kände det som att alla rop, uppror och alla jag känner som kämpar på olika sätt pga förlossningsvården i Sverige; det finns egentligen inte! 😡
    Hur tänker du kring denna artikel? Kan du erbjuda mig en alternativ tolkning?
    Kram/Andrea

  2. På något sätt känns det lite uppgivet att debatten minskat. För det känns inte som att det beror på att allt blivit mycket bättre. Ska föda mitt andra barn i februari och det som upptar mina tankar just nu är att jag inte får ihop i mitt huvud hur jag ska kunna åka hem 6-8h efter barnet är fött pga tidig hemgång för onföderskor i Göteborg. Ska man liksom hinna landa i chocken över ett nytt liv, hinna duscha, amma och sen sätta sig i en bil!? Känns helt absurt. Jag kanske vill hem till storasyster direkt men i så fall vill jag välja det då. Inte vara stressad i ett halvår innan över hur jag ska hinna landa i ett nytt litet liv och vara redo att klä på mig och åka hem på 6h. Nästan så man hoppas på en ”liten” komplikation som typ kateter så man inte blir utslängd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons