Jag heter Emma Philipsson och jag är en feministisk poddare och doula med två barn och en ex-fru som jag älskar. Just nu bloggar jag en del om hur vi försöker få till en familj på vårt sätt. Finns det inga alternativ till tvåsamhet ihop eller att avsky varandra? Och så massor om förlossningsvården och andra feministiska hjärtefrågor. Välkommen!

Annons

Ex & ångest

Detta att vara nyseparerad med någon man älskar och samarbetar bra med har sina klara fördelar. Bland annat att livet är bättre än tidigare och en glad mamma är som bekant en mamma som pallar utmaningarna lite lättare.

Men det betyder också lite andra saker.
Dels att det verkar vara så svårt för somliga att förstå. Som att frågan ”varför separerade ni då” ändå hänger i luften.
Men varför är det viktigare att bo tillsammans än att må bra och ha ett bra föräldraskap ihop? Om vi nu inte ville vara ihop som par men ändå älskar varandra måste väl detta vara jättebra? Inte något suspekt?

Baksidan är iallafall att vi måste lära oss en helt ny typ av logistik och planering av livet som jag verkligen inte behärskar än.
Iom att vårt yngsta barn inte går på förskolan än så har jag barnen mer och min jobbtid är begränsad för att uttrycka sig milt. Det är egentligen rätt okej om det inte vore för att allt utanför att få ut podden i någorlunda rätt tid är svårt att hinna med. (Typ blogga och svara på mail. Fast att jag mår bra av båda).
Men snart är det september och inskolningsdags.
Även om jag kommer gråta, gnälla och ångesta mig igenom inskolningen den här gången också.
Åh vad jag inte vill tänka på den.

Jag är usel på att vara föräldraledig så det ska bli så skönt. Men också så otroligt sorgligt att det är över nu.
En sommar till sen är den här tiden slut.

Om det inte redan märktes att jag har inskolningsångest menar jag…

3 reaktioner på ”Ex & ångest

  1. Hej! Lyssnar på podden och läser din blogg ibland och tycker du är helt fantastisk, tack tack tack! Förstår verkligen inskolnings ångesten!

    Jag fick nyligen barn nr två och den resan var allt annat än enkel, jag hade en vidrig graviditet med fruktansvärd huvudvärk, yrsel och illamående. Träffade läkare gång på gång som sjukskrev mig och viftade bort mina symptom och sa att du behöver vila. Min dotter föddes och jag blev inte bättre, vi sökte tillslut vård akut och de hittar en hjärntumör, jag är nu opererad och mår bra. Men tycker det är hemskt vad kvinnor förväntas utstå under en graviditet, och att man inte tas på allvar utan att man istället ses som gnällig. För att ändra på det behövs verkligen såna som du, tack för att du finns och orkar kämpa!!

    Kram!!

    1. Men herregud vad fruktansvärt! Otroligt skönt att höra att du till slut fick rätt vård och behandling och att du mår bra. Men vilken resa😨❤️

      Jag är läkare och min mamma jobbar på neurokirurgen. Hon beklagar sig ibland över att patienterna kommer så sent, ”Varför röntgas inte alla direkt?!” Tyvärr är det så att det vanliga är det vanliga vilket drabbar en liten skara svårt sjuka människor. Är neurologstatus (som jag hoppas att du fick göra?) invändningsfritt finns inga indikationer för röntgen.
      Hör du hovar klappra i korridoren är det troligast en häst, och inte en zebra. Däremot är det såklart avskyvärt att inte ta en patients symtom på allvar, vilket tyvärr förekommer oftare med just gravida. Hemskt, bara hemskt.

      Stor kram till dig❤️

  2. En till som har inskolningsångest här… Min man ska dock sköta själva inskolningen, men ångest har jag ändå.

    Har precis lyssnat klart på Boel. Vilken härlig människa! Men fy vad ledsamt att en av (de blivande) föräldrarna blev kallad kompis… Så ska det inte få gå till! Jag blir ledsen och förbannad. Har vi inte kommit längre?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons