Jag heter Emma Philipsson och jag är en feministisk poddare och doula med två barn och en ex-fru som jag älskar. Just nu bloggar jag en del om hur vi försöker få till en familj på vårt sätt. Finns det inga alternativ till tvåsamhet ihop eller att avsky varandra? Och så massor om förlossningsvården och andra feministiska hjärtefrågor. Välkommen!

Annons

Om att komma ut

ABF0880F-E3AC-4C9B-97EE-918BA7CA6738

Jag har alltid varit kristen i den bemärkelsen att jag är uppvuxen i en kristen familj. Sen var övergången från ”ärvd” tro till egen tro inte helt smärtfri men i princip har jag alltid varit troende.

Min komma ut-process…
Well, den var inte smidig och smärtfri om vi ska uttrycka oss försiktigt.
Faktum är att det var fruktansvärt och läskigt och kostade massor.
Och hade jag inte haft alla mina vänner, särskilt två som jag dessvärre inte längre har kontakt med (❤️❤️), så hade jag aldrig klarat det. Det var svårt med min familj och det rasade konflikter och sårade känslor ganska länge.
Men vi löste det. Tillslut. Och när det väl var löst så var det löst på riktigt.
Inget ”vi är okej med det” eller ”jaja, det kan vi inte göra något åt.”

Vad jag förstod först flera år senare var att en komma ut-process är så mycket mer än att komma ut för vänner och familj
Jag hade haft heterosexuella relationer innan och att komma ut är att i någon mening att avstå från en rad heterosexuella privilegier.

Det blev plötsligt kännbart efter att ha varit innesluten i hetero-värmen när jag sen träffade nya människor.
Min nya identitet betydde dels att komma ut hundra gånger i veckan (eller i varje fall i varje ny social situation där det kom upp) och dels att ständigt och jämt förhålla sig till andras reaktioner på den informationen. Vilket var en stor sak under de ganska sårbara åren och det glömmer jag ibland.

Oftast handlade det mest om att jag märkte hur de tänkte ”oj, jag trodde hon var som vi, men hon är alltså sån?” 
Jag var plötsligt en sån och hur skönt det än var att komma ut och att inför alla stå för det som var jag, så var det också en period där jag långsamt fick vänja mig vid att betraktas på ett helt nytt sätt.
Jag umgicks (och umgås) med några av mina manliga ex och några av dem blev också ett närmast livsviktigt stöd.

Nu är det tio femton år sen jag var inne i heterovärmen och nu har jag ett mycket mer stabilt nätverk som inte bygger på rester av en tidigare identitet.
Det gör en stor skillnad för även om jag skulle vilja säga att det bara handlar om att jag blivit tryggare och allt sånt, så beror den tryggheten också på att mitt liv som småbarnsmamma med vänner och familj är mycket mer ”ombonat”. Det är utsatt att vara 20+, förvirrad och i konflikt med sin familj.

NU har jag nog svarat på alla era frågor och ska då passa på att se om Louis Theroux-dokumentären ”Transexuella barn”.
Jag har haft en skitrolig jobbhelg med flera intervjuer och samtal i alla möjliga riktningar. Det är alltid roligt men den här helgen har samtalen handlat om så mycket och jag har mött så många olika kloka människor. Klyschigt men det ÄR jävligt lyxigt att detta är mitt jobb.
Aja, se dokumentären!! Den utmanar ens tankar kring kön och envist binärt tänkande och ja, jag älskar Louis Theroux!
EEA95151-FA9E-4BFB-80CD-8B5FB93CA87A

2 reaktioner på ”Om att komma ut

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons