Jag heter Emma Philipsson och jag är en feministisk poddare och doula med två barn och en ex-fru som jag älskar. Just nu bloggar jag en del om hur vi försöker få till en familj på vårt sätt. Finns det inga alternativ till tvåsamhet ihop eller att avsky varandra? Och så massor om förlossningsvården och andra feministiska hjärtefrågor. Välkommen!

Annons

Till dig som flaskmatar ditt barn

Det här är ett inlägg till dig som flaskar (flaskmatar) ditt barn. Oavsett om du just börjat eller flaskat ett år.
Ett inlägg jag önskar att jag själv läst och också tagit till mig när jag började flaska mitt första barn och allt ändå var skit.
Allt var skit och hur skulle det gå med anknytningen och näringen och astman och anknytningen DEN DÄR HIMLA ANKNYTNINGEN.

Jag ser med fasa på bilder när jag matar mitt första barn den första tiden. Tänk er sinnebilden av en mamma som är deprimerad. Med den stora skillnaden att jag inte var deprimerad.
Jag tyckte bara att mitt sätt att mata var oviktigt, det var liksom inget att göra anspråk på eller låtsas att det var viktigt.
Någon sa ”hud mot hud är viktigt” men det var mitt i vintern, vi frös och min bebis missade ändå allt viktigt och utan råmjölk och bröst var allt ändå skit.

Det enda som jag tyckte var viktigt var att det bara var jag och min fru som matade, ingen annan.
Annars var det vad det var.
Pulver, vatten, flaska.

Men, och här kommer det viktiga!
Oavsett om man aktivt valt flaskning eller om det är ens enda alternativ.
Och oavsett om man har sorg över amning som inte funkade eller inte har någon som helst relation till amning till att börja med –
Hur du matar ditt barn är skitviktigt.
Era rutiner, ert band, det som ni tycker är mysigt – låt det vara exakt så stort och viktigt som det är.

Jag brukar säga att jag är en långtidsflaskare till skillnad från en långtidsammare.
Inte för att jämföra, hitta en egen nisch på något jag önskade för egen del. Inte heller för att jag på något sätt måste förhålla mig till amning.
Däremot till matning!
Och att mata ett barn kan vara något av det mysigaste som finns.
Och mitt barn klarar sig egentligen utan flaska nu. Men vi flaskar lite nu och då för att vi njuter.

Mitt första barn var inte en njutare när han åt. Han hade problem med magen och när det väl gick över så handlade det mest om att dricka upp och sen göra något annat.
Men något hände ändå med honom när jag slutade känna att det bara var en flaska med pulvermjölk som skulle tömmas.
Jag önskar att jag vågat mata honom med större visshet om hur viktigt vår matning var. Trots att han aldrig varit och aldrig komme bli en flasknjutare.

Mitt andra barn däremot är och har alltid varit en snuttare och en njutare.
Han njuter, myser och fipplar när jag flaskar. Och därför vill jag inte sluta. (Någonsin!)

Till en början behöver ens barn trygghet, närhet och mat. Och som föräldrar vill vi så förtvivlat gärna göra det bästa för våra barn.
Men då måste man också få uppleva att det man gör för sitt barn är oumbärligt och livsviktigt. Inte en astmafrämjande anknytningsdödare. Hur ska det annars kunna uppstå mys och närhet?

Så hur du än matar ditt barn – gör anspråk på din matning. Äg, älska och omfamna den!
Inte bara för din skull utan också för ditt barns skull ❤️

16 reaktioner på ”Till dig som flaskmatar ditt barn

  1. Åh vilket bra inlägg. Det är så viktigt. Vi har aktivt valt att delamma båda gångerna. Men oavsett om det har varit tutte eller flaska barnet har fått så har det varit mys, mys och mera mys.
    Sonen på 20 månader får fortfarande flaska med ersättning. Ibland endast till läggning, ibland när han vaknar på natten. Och ibland både och.
    Men när han och jag ligger där i sängen. Bara han och jag vaken. Han söta lilla mun klunkar, hans söta små händer fipplar på mig eller hans gosedjur så njuter jag. Han gjorde precis på samma sätt när han var liten och ammade. Samma rytm, samma fipplande, samma känsla ❤

    Tack för att du finns och tack för att du gör skillnad.

    1. Åh det där mysiga fipplandet ❤️ Jag vill aldrig aldrig att det ska ta slut. Någonsin.
      Och ljuden.
      /hälsningar någon som tydligen är superhormonell och typ börjar gråta nu 🙈

  2. Tack
    Jag är en av de mammorna, som inte kunde amma och hamnade i depression. ”Va var jag för kvinna o mamma som inte kunde mata mitt barn”
    Alla inlägg på instagram med mysiga ammingsbilder, jag kunde inte ge det till min pojke, skulle han nu växa upp att hata mig?
    Möte andra mammor med fördomen av att jag gav honom flaskan o gick därifrån, om jag bara försökt så skulle de ha funkat.
    Men min pojk har aldrig hållit i flaskan själv, vi har alltid mysig tillsammans, även när han gick över till välling har maten varit en mysig stund tillsammans.

    Nu med dottern så känner jag inte skuldkänslor över flaskmatningen
    Men bilen av att flaskmatning är att ge barnet flaskan o sedan gå därifrån, eller ett sätt att kunna lämna bort barnet till någon annan är stark.
    Tack för ett jätte fint inlägg

    1. Hoppas du kan ÄLSKA din matning nu och inte bara vara okej med den.
      Njut och kom ihåg att all matning är kärlek ❤️

  3. Fick min älskade son i fredags och han får inte i sig allt han behöver genom ammning så jag ger ersätttning också. Det funkade väldigt bra på sjukhuset, här hemma kräks han väldigt efter varje gång han fått. Vi har bytt märke och hoppas det ska hjälpa. Det gör så ont i mig att han kräks så. Vill ju bara han ska ha det bra och må bra.

    1. Hej Caroline!
      Jag hade samma problem med min son. Fast han fick ont i magen också samt massor av kräkningar. Bytade till nan sensitive men det var likadant ändå. Sen kom vi underfund med att vi hade fel flaskor. Körde på mam och twistshake innan.

      Idag kör vi på Dr Browns flaskor med bred hals. Han kräker ingenting och har inte ont i magen. Dom är lite dyrare men gud så bra dom är! Kommer alltid köra på dessa nu. Vi märkte skillnad redan efter första matningen med dom nya flaskorna :)

  4. Åh vilket fint och bra inlägg! Har inte barn själv (ännu) men jobbar som sjuksköterska på en neonatalavdelning och stöter därför ofta på detta.

    Det är så ofta, egentligen varje gång, jag får trösta familjer och peppa för nappning när amningen inte funkat av olika skäl. Det blir långa peppiga/tröstande samtal om att flaska går precis lika bra och att barnet ändå kommer må bra, få kärlek och möjlighet till anknytning samt bra näring. Det är väldigt himla viktigt att lyfta fram nappflaska som ett bra och mysigt alternativ och inte alls som det misslyckande samhällets pekpinnar vill påstå det för att vara.

    Det kan ju aldrig vara ett misslyckande att ge sitt barn mat, oavsett vad barnet får maten ifrån. 🧡

    1. Tänk vilken skillnad du kan göra ❤️
      Och jag tror inte ens att det är så mycket samhällets pekpinnar eller ”amningsmaffian”, jag tror att det är det oroliga pickande föräldrahjärtat som skakar av rädsla för att inte vara bra nog. Att inte göra det bästa.
      Men att mata ett barn med kärlek och trygghet måste ju alltid vara det bästa.

  5. Så bra inlägg! Önskar att mvc och bvc hade kunnat dela med sig av en sån här syn på flaskmatning! Fick mitt första barn när du fick ditt andra, och jag kämpade med amningen i elva dagar sen kände jag att det var nog! Sonen blev sååå nöjd med flaskan, en helt annan bebis! Och då blev ju även jag nöjd! Att börja med flaskmatning kändes sååå tufft (till och med män i min närhet ifrågasatte mitt ”val” att inte fortsätta amma!!!), men såhär i efterhand var det det bästa beslutet!

    Han får btw fortfarande ersättning han också, och det kommer vi fortsätta med ett bra tag till! Så mysigt att starta en tidig morgon med flaska i sängen ❤️

    1. Det på riktigt BÄSTA för barnet är ju när förälder mår bra och kan ge sig och göra
      sig själv tillgänglig för en bebis att knyta
      an till ❤️

  6. Så otroligt viktigt det du skriver om. Jag själv mådde jättedåligt av att jag inte fick amningen att fungera med mitt första barn. Blev helt knäckt eftersom jag hade hört allt rosa skimmer kring amning. Aldrig att det kan göra skit ont i början när man ammar. Var inte beredd på smärtan efter förlossningen och smärtan jag fick när jag ammade. Blev även knäckt när en läkare på BVC frågade om jag ammade. Började gråta så fort ämnet kom upp. Men sedan började jag acceptera att det är okej att jag flaskmatar. Vilket sätt man väljer/måste välja att mata sitt barn är bra oavsett hur man gör det. Oavsett om det är genom amning eller flaska 😊

    1. Tack för din fina tankar!
      Jag hoppas också att de flesta inte bara accepterar utan lär sig att älska sin flaskning! ❤️

  7. Så viktigt det du skriver, dagens amningshysteri skapar onödiga skuldkänslor
    Jag valde aktivt att flaskamma som jag kallar det. Har haft underbara stunder både min man och jag med båda våra barn. Ångrar inte en sekund att vi flaskamma. Utan pappan har kunnat få dessa fina stunder redan på bb. Att titta ner på sitt barn och möta dess blick med flaskan i munnen är minnen som lever kvar länge. Så alla kan få mysiga stunder oavsett hur man ger sina barn mat.

  8. Jag tuttammar fortfarande min 15-månaders trea. Ändå gråter jag när jag läser ditt inlägg. Jag tänker på hur jag aldrig fick amningen att fungera med mina första, prematura tvillingar. Jag pumpade och gav dem bröstmjölk i flaska i tre månader innan jag gav upp och gav dem ersättning. Jag ägde aldrig min matning och hade så svårt att accepterat att jag inte var mamma nog att på riktigt mata mina barn. ALLA sa ju att om man verkligen vill och verkligen försöker så går det. Nu med trean har jag fått prova på att amma när det är enkelt. När bebisen kommer ut och faktiskt tar bröstet. Det är klart att det var lite strul i början, men det är jälvligt stor skillnad på att verkligen försöka och VERKLIGEN försöka. Tror att många som kommer med peppen att det går om en verkligen försöker, inte har en aning om hur mycket man kan försöka utan att det går! Och vilken skuld de lägger på en nybliven mamma!

  9. Jag har helammat båda mina barn ca 8 månader men inte njutit. Har mest känt mig som ett vrak som alltid måste vara redo att ge av sin kropp när som helst på dygnet. Att när jag blev väckt för 10 gången på natten och ”tvungen” att slänga fram bröstet för jag inte orkade en timmes gallskrik kände jag mig mest utnyttjad. Att ha ett barn som skriker efter mat fast brösten är tomma på mjölk är inte njutbart. Att äga matningen är verkligen inte lätt heller när man ammar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons