Månadsarkiv: maj 2018

Annons

Vi ska hålla käft!

Jag går runt som i chock. En stilla sorgsen chock av att något jag liksom trodde var omöjligt verkar fullt möjligt.

Uppdrag Granskning har lämnat mig så förvirrad.
Ni vet, det senaste avsnittet som ”granskar” MeToo.
Eller egentligen medias hantering av MeToo.
Fast varför granskades Cissi Wallin då?

Mest tänker jag att jag skulle vilja säga till alla som varit utsatta för någon form av sexuellt våld – ni kommer få upprättelse med tiden.

Om 20, 30, 40 år, då kommer man prata om tiden när vi inte visste något om hur offer ofta reagerar.
Då kommer man skämmas över tiden då de som inte varit utsatta fick anta hur ett offer skulle bete sig för att det skulle vara på riktigt.

Och man kommer chockas över att journalister på riktigt anklagade offer för okänslighet genom att tala ut.
Ifrågasätta hur det kunde vara möjligt att det trots forskning (rätt mycket forskning dessutom) går att vara helt okunnig om hur en människa som utsätts för ett övergrepp reagerar både psykiskt men också fysiskt.

”Jag skulle skrikit”

”Jag skulle aldrig följt med.”

”Jag skulle aldrig kunnat umgås med någon som våldtagit mig”

HUR VET DU DET!?

Vi som inte varit utsatta ska hålla käft.
Och vi ska lyssna på de som varit utsatta.
Och möter vi genom vårt jobb människor som varit utsatta så ska vi ha koll på forskningen.

(Och än en gång tipsar jag om dokumentären ”Hästgården” från SR. Finns där poddar finns och är fem delar utbildning för oss som ska hålla käft och lyssna. Och för alla som har barn!)

Annons

En mage efter förlossningen

BE7F61FA-B088-4A89-8F8D-5365E449CB46

Ni är många som försökt googla er fram till den här magbilden jag nämnt i något avsnitt.

Det känns som att jag lägger upp den för hundrade gången, men det är alltså bara tredje gången.
Bilden föreställer min mage, jag tror det var två dagar efter förlossningen.

Jag tycker om den för den synliggör hur lite allt är som vanligt igen efter en förlossning.
Inget är som vanligt varken i mig, utanpå mig eller i mitt liv när bilden tas.
Men här är den för er som letat!

Annons

Jag har ingen mamma

Idag är det mors dag och jag känner mig snart mer som en Mamma
än som ett barn till en mamma som är död.

Jag får aldrig känslan av att jag måste komma ihåg att uppvakta mamma längre för att min mamma finns inte.
Ibland glömmer jag hur skevt det är. Att bara skriva det så.
Jag har ingen mamma.
Min mamma är död.
Min mamma dog, vi låg på madrasser på hospice den varma sommaren 2014 med balkongen öppen och söders vanlighet utanför. Och sen dog mamma.
Och jag minns att jag ville ta hennes hårborste, den där runda hon fönat håret med i hundra år.
Jag ville ta med den.
Herregud skulle den kastas? Min mammas borste?

Nu har fyra år gått.
Mamma och borsten är borta och ändå närvarande.

Grattis alla mammor.
Och kärlek till er som längtar efter era mammor, både efter de som lever och de som är döda. Det finns olika anledningar att sakna en mamma.

Annons
Annons

Ska barnen betala priset för jämställdhet?

B1CB4992-D21A-4E8E-8FD3-44D27F2E503C

Nu ligger veckan avsnitt äntligen ute. Jag och författaren Marie Björk pratar om hennes nya bok ”Vi ska ha barn:  Handbok i jämställt föräldraskap”.
Och ämnet tror jag är betydligt mer ömtåligt än folk vill erkänna för sällan har folk så svårt att lämna sina egna berättelser om div intressen (kläder, vara hemma med barnen, matlagning , och andra personliga val, ekonomiska förutsättningar osv som när man pratar jämställt föräldraskap.

Ibland hör man den gamla klassikern att barnen offras för att kvinnor nuförtiden har ett så stort behooooov av ”egentid” och vill vara precis som männen.
Ligger det något i det? (LYSSNA på veckans avsnitt!!)

Jag ler ibland när svenskar är oförstående inför somliga traditioner i andra länder men inte ser hur vi har våra rätt djupt rotade traditioner vi med. Men här ses det som resultatet av en rad personliga val snarare än ojämställda traditioner.

Men det kan både vara spännande men också rätt jobbigt att lyssna på samtal kring det här.
Det som skakade om mig mest var när vi pratade anknytning och primär anknytningsperson. Inte kanske så mycket på ett privat plan, eller kanske det också. Men hela min personliga och yrkesmässiga uppfattning hickade till och jag går fortfarande och grubblar.

Jag hoppas att ni vågar fundera och tänka efter och inte direkt avfärda om ni stöter
på tankegångar som är nya eller obekväma.

Jaja, jag är skittrött efter marathonjobb iom att jag sabbade avsnittet och fick göra om allt.

God natt! Hoppas ni gillar avsnitten.
Och glöm inte att sprida ordet om podden (och bloggen).
Maries bok finns att köpa tex här!