Jag heter Emma Philipsson och jag är en feministisk poddare och doula med två barn och en ex-fru som jag älskar. Just nu bloggar jag en del om hur vi försöker få till en familj på vårt sätt. Finns det inga alternativ till tvåsamhet ihop eller att avsky varandra? Och så massor om förlossningsvården och andra feministiska hjärtefrågor. Välkommen!

Annons

Kan en man verkligen bli en bra barnmorska?

Först en liten disclaimer, jag har mjölkstockning och inte superfräsch i huvudet så ev haltar det här och var. Men jag tycker att det är ett så spännande ämne och gillade att frågan/tanken vädrades så vi kör ändå!

Jag fick en fråga under den här bilden på mitt instagramkonto.

IMG_5147
Kommentaren rörde barnmorskeeleven Matias:
”Det vore intressant att höra om hur Matias var ett så bra stöd. Själv har jag lite svårt att se en man vara införstådd i processen” skrev en användare under bilden och det är en på många sätt relevant fråga. Om inte annat för att jag upplever att vi låtsas som att kön inte spelar någon som helst roll i våra liv och att vi har kommit längre än så. Samtidigt som kvinnligt kodade kroppar ständigt lever med en medvetenhet om att deras kroppar är just kvinnligt kodade och alltid står i förhållande till män, för att nämna en sak.

Jag tar inte ens upp frågan kring vad som utgör en ”man” och ”kvinna” i den här texten. Inte heller har jag för avsikt att recensera en persons yrkesskicklighet i min blogg, mer än att jag skrivit att Matias var ”från himlen” (vilket jag iofs gissar är en recension i kortformat). Därför kommer jag inte skriva mer om hur jag och min fru upplevde Matias.
Jag har även frågat om det är okej att publicera namn och bild (jag skriver själv i princip aldrig om mina doulauppdrag och vill vara säker på att alla inblandade var okej med bilden).

Jag tänker att frågan kring en man som barnmorska handlar om två saker, dels en heterosexuell idé och praxis kring kön. Att det finns män och kvinnor och att vi är varandras motsatser, att vi attraheras av varandra och att våra kroppar är lite hemliga för varandra.
Men sen att det också handlar om livmoderbärande kroppars kunskap och erfarenhet som måste upplevas för att kunna förstås, tex födande.
Ingen tänker att en onkolog själv måste upplevt cancer för att kunna behandla den.
Men kring födande finns det en kultur, en mystisk gemenskap där den som inte har livmoder och själv fött barn aldrig till fullo kan förstå.
Jag tror tex att den kultur som finns kring kejsarfödslar kommer från det här, att en kejsarfödsel inte är att ha fött barn ”på riktigt”. Att man då inte ”vet hur det är”.
Och detta ”det” är det riktiga ursättet dvs vaginalt.

I Förlossningspodden försökte jag prata så lite som möjligt om min egen förlossning. Över lag är det få saker som tar ner människors yrkesskicklighet som när de ständigt blandar in sina egna erfarenheter.
Min egen person är högst närvarande i podden och summan av mina erfarenheter både av födande och av livet formar så klart den jag är när jag träffar människor och pratar.
Men mina personliga erfarenheter av att själv föda barn är irrelevanta i 99 fall av 100.
Det hände att jag nämnde min förlossning, (den är ju varken hemlig eller mytisk) Men att ha mina egna erfarenheter som utgångspunkt i mötet med andra gör att deras erfarenheter syns mindre tydligt och enbart i kontrast till mina egna.

Och sällan blir detta så tydligt som när man möter någon mitt uppe i värkarbete.
Hur Emma Philipsson upplevt sina numera två egna förlossningar kunde inte vara mindre relevant i mötet med någon som behöver min eller andras kunskap och empati för att förstå hennes perspektiv och utgångsläge exakt där och då.

Gudrun Abascal är en av de mest tongivande barnmorskorna i Sverige. Hon har bland annat skrivit böckerna ”Att möta förlossningsrädsla” och ”Att föda”.
Hennes böcker har lästs av tusentals och hon beskriver födande och strategier på ett fantastiskt sätt.
Gudrun Abascal har inte själv fött barn.

Med detta sagt – empati, lyhördhet och förmågan att ta in en annan person. Att se var den befinner sig, läsa av behov, lista ut vad kroppen säger, var ska jag trycka? Vad säger mig dom där höfterna eller spretande tårna? Hur låter rösten? Behöver den här människan space? Eller är det en rädd människa?
De frågorna besvaras inte bäst av någon med en livmoder eller någon som själv fött barn utan av någon som har förmåga att ta in och våga trygga upp en person, själv är trygg i situationen (vilket ju erfarenhet av födande ger, oavsett hur man fått den erfarenheten).

Med allt detta sagt – den som känner sig otrygg med en person, oavsett om detta beror på kön eller personen sätt osv, den ska givetvis lyssna förutsättningslöst på sin egen röst och berätta detta!
Ibland vet man inte varför en persons närvaro stör hela förloppet. Ibland vet man exakt (någon kan kännas pushig, för fysisk, i vägen, irriterande, ha en jobbig röst eller tillhöra ett kön som gör en otrygg).
Men den som känner på ett visst sätt behöver varken motivera eller förhandla med andra eller sig själv. Känns det inte bra så måste man uttrycka det och försöka byta personal eller ha andra människor runt sig.

(Än en gång, tack till dig på instagram som kommenterade och tog upp frågan. Jag tar det faktiskt som en komplimang att jag har ett flöde där frågan, hur inkorrekt den än må kännas, ändå vågar ställas)

6 reaktioner på ”Kan en man verkligen bli en bra barnmorska?

  1. Så spännande att fundera kring! Jag jobbar själv i ett människovårdande yrke där jag möter människor med erfarenheter jag aldrig varit i närheten av, och människor vars erfarenheter jag lättare kan relatera till. Jag upplever att jag ibland har nytta av mina egna erfarenheter fast jag aldrig tar upp och nämner dem. Men grunden är ändå lyhört lyssnande, inkännande och nyfikenhet.

    Vad gäller födande tror jag att många känner som jag att det aldrig gått att föreställa sig hur det faktiskt är att föda, och att det därför är lätt att tänka att den som förlöser behöver egen erfarenhet, men risken är nog lika stor att det har omvänd effekt, att man tror sig veta och därför t.ex inte tar på allvar som man skulle gjort annars. Precis som du skriver ovan att de egna erfarenheterna ställer sig i vägen.

    Själv hade jag en barnmorska under nästan hela förlossningen som jag var trygg med, men bytte pga skiftbyte under krystfasen till en som inte alls tog mig på allvar eller lyssnade. Strax efter förlossningen (som jag upplevde som hemsk i sin helhet) berättade hon att hon själv aldrig skulle kunna föda barn för att hon är så förlossningsrädd. Det var inte direkt förtroendeingivande. Jag vill inte fylla nåt slags bearbetande syfte för henne, i den utsatta situationen.

  2. Så bra text, tack för den läsningen!

    Jag hade själv en manlig barnmorska som var helt fantastisk. Min förlossning var oerhört påfrestande för mig, både fysiskt och mentalt, men hans lugn och närvaro gjorde att upplevelsen ändå på något sätt blev fin.

    Dessutom, den som stöttade mig allra bäst genom denna utsatta situation var min partner, som är man och således aldrig fött barn. Han kunde inte ha varit ett bättre stöd trots his lack of experience 😊

    Älskar din podd förresten, den är så himla viktig!

  3. Åh, håller med dig med så mycket. Barnmorska, tandläkare, lärare etc etc alla yrken lär pluggar man till, det handlar ganska lite om personen bakom titeln. Även om jag personligen inte hade velat ha en tandläkare som inte borstar tänderna, så har jag inte några som helst problem med manliga barnmorskor eller gynekologer. Har ganska mycket egna tankar om detta runt omkring att jag valt att inte jobba med manliga patienter. Vill inte ta hela den tankebanan här, men kan redogöra för den vid annat tillfälle. 😉 Hoppas ni mår fint hela familjen! Kram

  4. Grymt bra skrivet!!!!! Min kusin är barnmorska. Och han är en sån person som bara utstrålar lugn, trygghet och värme …. Har jag även hört av personer jag mött som blivit förlösta av honom 😉 Är så stolt över honom!

  5. Jag har varit en barnmorska som inte fött barn och är nu en som har fött barn. Ibland så känner jag att jag var mer professionell när jag inte hade mina egna erfarenheter att jämföra med. Men det känns allt skönt att kunna svara ja på frågan ”har du fött barn?” 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons