Jag heter Emma Philipsson och jag är en feministisk poddare och doula med två barn och en ex-fru som jag älskar. Just nu bloggar jag en del om hur vi försöker få till en familj på vårt sätt. Finns det inga alternativ till tvåsamhet ihop eller att avsky varandra? Och så massor om förlossningsvården och andra feministiska hjärtefrågor. Välkommen!

Annons

Föda barn i ett superteam

Han är här!
Vår fina Didrik kom på utsatt datum.
IMG_6587
Kort efter förra inlägget bestämde vi oss för att åka in. Egentligen inte för att värkarna var tillräckligt täta eller för att varje värk var tillräckligt ond, men för att jag märkte att jag började spänna mig och jobba upp en oproportionerlig stress.
Jag fick en känsla av att jag höll på att hamna på ett ställe mentalt där jag inte alls ville vara.
Bättre att åka in, få lite pepp och status och i värsta fall åka hem än att spänna emot, bli trött och stressad resonerade jag (inte så här genomtänkt och tydligt, men känslomässigt var det så )
Så vi åkte in och jag var öppen 3 eller 4cm men den där envisa tappen fanns kvar. Och den orsakade vissa svordomar inledningsvis. (När jag skriver om hela förlossningen kommer jag berätta varför.)
Men vi blev kvar och kort efter att jag skrivits in och träffat barnmorska, barnmorskestudent och undersköterska och efter att vår doula Karin kommit så slappnade jag av och kroppen hittade tillbaka till värkarna. Som snabbt gick upp i frekvens.

Och det här blev en helt annan förlossning än förra gången (jag kommer skriva mer om den under veckan)
Jag älskade min första förlossning men mådde ganska dåligt efteråt.
Det har präglat hela min förberedelse den här gången men jag hade aldrig vågat tro att det skulle bli såhär bra.
Men så var jag också del av ett fantastiskt team.
Jag, Pia, vår helt makalösa doula Karin, barnmorskan, undersköterskan och barnmorskestudenten (från himlen!) skapade liksom en liten trygghetszon som bara genom att finns tillgänglig en knapptryckning bort gjorde mig helt avslappnad (om än hårt arbetande, flåsande och frustande)
Ibland krävs det så många för att en känslig själ ska våga möta allt det man möter under en födsel.

Nu njuter jag av vårt underverk, hög på livet och hormoner och vill bara frysa tiden.

Livet.

9 reaktioner på ”Föda barn i ett superteam

  1. Stort grattis till er!

    Och superdupertack för din podd. Vår lilla fyller 3 veckor imorgon och förlossningen var det mäktigaste jag upplevt! Är så tacksam för varenda avsnitt som hjälpte mig enormt i min förberedelse.
    Så tack!
    Och grattis!

  2. Stoort grattis till er! Och välkommen till världen lilla Didrik. Jag ser verkligeb fram emot att få läsa om din förlossning när du väl orkat knåpa ner den i textform.
    Jag, till skillnad från dig, hatade både min förlossning och mådde skit efteråt. Ändå är jag SÅ peppad för att (hoppas jag) få göra det igen. Det låter fantastiskt med doula och skötersketeam. Jag fick aldrig någon ”egen” eftersom de blev upptagna på annat håll. Så halva kåren på Linköpings us har nog sett mig föda barn 😅
    Önskar mig en doula nästa gång. Någon som är kunnig, som är med oss och som minns allt efteråt.
    Ta hand om er nu. Och njut (om du är i det läget)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons