Jag heter Emma Philipsson och jag är en feministisk poddare och doula med två barn och en ex-fru som jag älskar. Just nu bloggar jag en del om hur vi försöker få till en familj på vårt sätt. Finns det inga alternativ till tvåsamhet ihop eller att avsky varandra? Och så massor om förlossningsvården och andra feministiska hjärtefrågor. Välkommen!

Galenskapen är nära nu…

IMG_5675

Jag fick på riktigt ett skrapmärke på magen för att jag inte fattat hur stor min mage är… Det säger något om mitt tillstånd för nu har ALL ork runnit ur mig.
Det är officiellt – jag orkar inte mer.

Gissningsvis kommer denna ödesmättade känsla lägga sig om några dagar, jag vet det intellektuellt.
Men känslomässigt är jag en fjortonåring med en fjortonårings humör som dessutom sovit i snitt 4h/natt pga bihåleinflammation och någon sorts stress.
Igår var jag på bio med sonen som önskat åka buss, tunnelbana och gå på bio. Aktiviteter där jag får sitta tackar jag inte nej till och andra mamman var iväg på fancy jobb i musikbranschen hela dagen så det kändes lindrigt trots bihålorna.
Men idag är orken slut!

IMG_5995

Jag fantiserar om hotellvistelser utan sällskap och städfirmor som röjer upp för det finns faktiskt en solglimt!
Vi ska ÄNTLIGEN runda av första etappen av renoveringen så nu i veckan ska jag försöka förbereda det här hemmet på att vi snart blir fler. Bebiskläder som inte kunnat tvättas pga sågspån och platsbrist ska tvättas, ny vagn ska hämtas, väska ska packas och jag ska få städa! Dammsugning och våttorkning är märkligt nog något av det mest ångestdämpande och rogivande jag vet.

Dessutom har vi världens finaste golv i hallen som jag går omkring och njuter av. Eventuellt mest för att jag nu SER golvet som tidigare varit belamrat med gipsskivor och annat skit.

Det är spännande också hur ALLT yrkesmässigt kunnande har flugit all världens väg! Jag googlar statistik när andra förlossningen startar i förhållande till första, tecken på förlossning är på gång och annat som jag egentligen vet (och vet att det inte går att veta…)
Fina vänner påminde mig om mitt eget ledord imorse och med dom orden som ett mantra ska jag överleva den här dagen:

This too shall pass…

3 reaktioner på ”Galenskapen är nära nu…

  1. Fina, kloka och helt fantastiska EMMA! Jag känner verkligen med dig. Det här med att vara gravid är helt sjukt fantastiskt, men också en fysisk och psykisk berg- och dalbana. Jag tittar på min älskade bebis varje dag och är så glad att hen är här, att vi överlevde graviditet och förlossning, att vi får lära känna varandra utanför magen. Snart är din bebis här Emma och magen är ett minne blott. Vill bara säga att jag förstår dig, jag kommer aldrig att glömma hur jefla jobbigt det var att vara gravid.

  2. KÄMPA Emma!! Tänk på att det ”enda” du behöver göra är att vänta. Noll prestation, noll lyckorus, noll allting. Så länge tiden går (och det gör den av sig själv) och du står ut, så kommer det ta slut!

  3. Åh, igenkänningsfaktorn 😳
    Jävla helvetesgraviditet. MEN – Jag fick värsta revanschförlossningen i november tack vare Förlossningspodden, Föda Barn-sågördu & boken föda utan rädsla. Och lite annat, men helvete vad häftigt det blev – värsta ruset!! Hade en skitförlossning första gången.
    Och sömnbrist är tortyr. Så in i helvete. Då kan det hjälpa att prata om sig själv i tredje person & stå framför spegeln & berätta för sig själv hur fantastisk/härlig/grym man är. Hur lite man än tror på det. ”Fake it til you make it.”
    Heja heja.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *