Månadsarkiv: oktober 2016

Annons

Sexuellt våld & födande – hjälp mig!

”At one point I kept trying to close my legs because I was reacting to the flashbacks of the rape I was experiencing. Three midwives had to prise them apart because they said my baby only had a quarter of the space he needed to come out into the world. I cared about his first few hours in the world and I wanted to open my legs so he’d have more space, but I couldn’t do it.

FullSizeRender

Jag får väldigt ofta mail från kvinnor som upplevt sexuellt våld av någon form. Inte sällan har de fött ett barn, helt omedvetna om hur vanligt det är att en födsel upplevs som ett nytt övergrepp och/eller som en väldigt påfrestande upplevelse.

Det som gör mig så ledsen är att svensk sjukvård inte verkar ha riktlinjer och speciella enheter för dessa kvinnor.
I somras skickade min englandsboende syster ett mail med några artiklar om hur det sjukhus där hon födde ett av sina barn (en förlossningsavdelning som då, för att uttrycka det väldigt milt lämnade en hel del övrigt att önska…) nu har omvandlats till en klinik och mottagning för våldtagna kvinnor. Bilden är från artikeln i The Telegraph.

”I desperately needed a clinic where people understood that, and where we could both be looked after before, during, and after. I can’t believe this hasn’t existed before. I am so glad that My Body Back project’s maternity clinic is starting. It will mean that countless more women will not go through what I went through in future.”

Ibland innehåller mailen jag får medicinska frågor. Dessa kan jag inte svara på, mina svar rör den begränsade erfarenhet jag själv har av att doula kvinnor som upplevt sexuellt våld. Men när jag får medicinska frågor och försöker slussa dessa kvinnor vidare så hamnar jag i samma sits som kvinnorna som mailar – till vem eller vart ska jag höra av mig för att fråga?

Så nu frågar jag Er kära läsare! 
Finns det någon mottagning eller expert som jag missat? Har ni egna erfarenheter? Ris och ros, har svensk sjukvård hjälpt er? Och finns det några nya riktlinjer för vården av dessa kvinnor? Är ni med i Facebook-grupper eller andra grupper där ni tror det kan finnas människor med svar, erfarenheter, kunskaper och inputs, sprid gärna texten där.
Jag är nämligen helt lost just nu och mailen kring detta minskar inte!
Det är bara jag som ser era mailadresser och ip-adresser i kommentarerna om det ni skriver skulle kännas jobbigt. (Och ni får gärna fejka era namn eller skriva Kalle Kuling om det skulle underlätta!)

Här finns mer info om kliniken i det engelska projektet

Annons

Onda sammandragningar!?

image1-2

Idag åkte jag och den här fina personen till morfar för att morfar hade ryggskott.
Först bakade vi en sockerkaka och sen åkte vi till apoteket och köpte det väsentliga (någon som hade ryggproblem under många år har den listan klar för sig) och sen hem till morfar för köttbullar och fika.
Det har varit gnälligt och ganska tjafsigt här hemma (och allt kan inte skyllas på 3 1/2-åringen..) så det passade oss perfekt med ett litet mission och någon att fika hos.

Hela dagen idag och halva igår har jag haft problem med mer eller mindre regelbundna och ganska onda sammandragningar.
Jag hade knappt några vanliga sammandragningar under min första graviditet så det här känns lite jobbigt.
Ringer jag min barnmorska gissar jag att hon säger något om sjukskrivning eller sängläge om det fortsätter, så jag hoppas jag slipper ringa henne!!

Ikväll hade jag tänkt förbereda två längre och viktiga blogginlägg, men jag släcker ner och gör natt med mina sammandragningar istället.

Annons

Vår doula Karin

Idag har jag äntligen träffat Karin som ska vara vår doula (som jag intervjuade i ett av de tidigaste avsnitten av Förlossningspodden)

image1-1
Vi skulle träffats hemma hos oss men Pia hade feber så jag och Karin sågs på ett fik istället.
Det känns så otroligt skönt att ha setts och fått prata igenom tankar, känslor och förväntningar.
Och först nu börjar jag inse att vi ska få göra det där stora livsomvälvande igen.
Förra graviditeten var präglad av förlossningsrädsla. Nu är jag mer upptagen vid tiden efteråt, vid barnvakt och alla tankar kring att bli tvåbarnsförälder.
Men på väg till bilen när jag och Karin planerat in nästa träff och kramat om varandra kände jag ett sug i magtrakten och den där känslan av att vilja dra fram tiden typ 16 veckor. Det ska bli så himla roligt att få vara med om en födsel igen!!

Att jag har en doula med utsökt skosmak ser jag som en lycklig bonus.

image2

 

Annons

Att gå över tiden för beräknad förlossning…

När jag väntade mitt första barn hade jag sagt till många att jag skulle ha barn i november trots att jag var beräknad 3 december.

(Detta ifrågasätts hårt av min syster som det vansinnigt märkliga beteende det är i intervjun om min egen förlossning)
Men det var ett sätt för min högst otåliga person att stå ut.

I Förlossningspodden frågar jag alltid mina gäster som gått över tiden en fråga – ”Var det dom längsta dagarna i ditt liv?”
Och svaret är med något ynka undantag alltid Ja!
Den som inte varit gravid tänker säkert som jag gjorde först – ”hur jobbig kan en eller två veckor vara om man varit gravid i nio månader? Vad är ett par dagar extra liksom?”
Men jag brukar likna det vid att förbereda sig för att delta i en jätteexpedition som ska bestiga ett högt berg:
Du vet att du ska på en lång och krävande expedition som kräver massor av dig. Du vet bara inte vilken dag eller natt detta enorma ska ske…
Så ens mentala beredskapsläge är på högspänn, men du blir tillsagd att vänta med de trösterika orden ”Förr eller senare sätter det igång!”

Så, hur ska man göra för att härda ut? Och vad kan man göra för att sätta igång det? Finns det några knep?
Mina råd kan kännas som ett hån för dig som just nu är inne på 8:e dygnet över tiden och håller på  att förlora förståndet.
Men – Det finns knep som funkar. Oxytocin som utsöndras när vi mår bra och njuter (hudkontakt), orgasmer och ett ämne som finns i en mans utlösning. Det finns en drink som rekommenderas av vissa barnmorskor (inte alla) och doulor som bla innehåller aprikosjuice och mousserande vin. Men, alla dessa knep funkar bara om kroppen är redo dvs tappen inte är stenhård utan faktiskt lite inställd på att det snart är dags. Så ja, det finns knep som funkar OM kroppen är redo och mottaglig.

Mina egna bästa råd är dock;
Vila! (det finns en anledning till att förlossningar startar på kvällar och nätter när vi är avslappnade och kroppen tänker att vi verkar redo.
Gör saker du tycker om. Och den som svarar ”I det här läget tycker jag inte om någonting” – jag förstår dig fullt ut! Men tillåt dig då att fulgråta, äta godis och hata allt. Du behöver varken vara lycklig, härlig eller fylla frysen med praktisk mat. Man får ligga i sängen och hata allt också! Sex, godis, powerwalks – what ever floats your boat. Gör det du mår bra av. Och endast om du älskar att gå i trappor eller putsa fönster skulle jag råda dig till det.
– Om det är jobbigt när folk ringer och frågar – stäng av ljudet, smsa och skriv ”Nej, ungen har inte kommit än.” Och återgå sen till din serie, ditt godis eller ditt sex (eller fulgråtande).

Annons

Spännande (& läskig) inspelning

Jag och kulan i ett provrum idag.

IMG_2895

Jag sa senast för någon dag sedan till några kompisar att den här graviditeten har jag en så liten mage.
”Jag som trodde den skulle bli större än sist, nu syns det ju knappt att jag är gravid!” 
Idag i ett provrum insåg jag att jag måste ha usla speglar eller taskig syn för nog syns det att jag är gravid…

Imorgon kommer det hit folk för en spännande inspelning. Det har varit trixig att få till och jag har varit tvungen att skjuta på det. Men nu är det dags och i ärlighetens namn känns det lite läskigt. Jag har verkligen aldrig trivts framför kameror utan gått omvägar för att slippa olika såna sammanhang. Men hur ska man annars ta sig vidare om man inte utmanar sig med jämna mellanrum?
(Dessutom är kicksökaren i mig lite förtjust i att göra läskiga saker. Livet blir så mycket mer spännande om en är lite rädd med jämna mellanrum..)