Jag heter Emma Philipsson och jag är en feministisk poddare och doula med två barn och en ex-fru som jag älskar. Just nu bloggar jag en del om hur vi försöker få till en familj på vårt sätt. Finns det inga alternativ till tvåsamhet ihop eller att avsky varandra? Och så massor om förlossningsvården och andra feministiska hjärtefrågor. Välkommen!

Annons
Annons

Queen Gudrun

61406412-CE3E-46FD-8919-C8E08C56D02F

Jag har alltid älskat Gudrun Schyman. Redan som liten var det något med henne som kändes tryggt och stadigt. Och den, högst subjektiva känslan har följt med mig sedan när jag också älskar många (såklart inte alla) av hennes politiska idéer.

Någon, jag minns inte vem, tipsade om ”duellen” mellan henne och Alexander Bard.
Sällan har jag liksom lutat mig tillbaka så lugnt och njutit av en uppvisning som när jag såg det här.
Jag vet att ingen har tid att se hela så feel free att dra fram och tillbaka, men missa inte minuterna runt 6-8 typ. VACKERT!
Se den!

Annons

Avslappningsavsnitt & sommarförkylning

Jag repar mig från sommarförkylningen från helvetet. Den som fick mig att ställa alla planer förra helgen.

4FD3FD04-93AC-422A-BF1D-772939AF0DFF
OCH – jag tittar på (herr)fotboll ✌🏽för kanske tredje gången i mitt liv. Skriker saker som ”på bollen på grabbar”.

Men mest  försöker jag förlikas med att förlossningsdebatten hamnat i skymundan i år.
På ett sätt är det skönt.
Jag älskar inte att vara arg och ständigt redo för debatt och ilska.
Ibland är jag verkligen inget annat än trött.
Men anledningen är också sorglig. Alla är upptagna av valet, SD och de sjuka politiska strömningar som alla på gott eller ont förhåller sig till.

Att jag är seg nu beror bara delvis på förkylningen och mest på att jag spenderat dagen med en avslappningsövning.
Tisdagar är min redigeringsdag och jag började dagen med att redigera det som blir veckans avsnitt dvs andra delen med barnmorskan Jane (avsnitt 125). Det innehåller en lång avslappningsövning och för att se om allt ljud var bra och enstaka hostningar behövdes tas bort så lyssnade jag såklart igenom.
Och fyyyy vad jag slet. Och drog tillbaka.
Och zoomade ut. Och småsov. Och vaknade till. Och drog tillbaka. Och så höll det på.

När vi spelade in avsnittet grät jag under den
där avslappningsövningen. Det var så fint att ömma för sig själv. Att måna om och vilja sitt eget jag väl.
Men nu när jag lyssnade blev jag bara trött och är fortfarande osäker på om jag verkligen gått igenom allt..?

Jaja, hoppas ni kommer tycka lika mycket om det som jag. Och hoppas ni orkar göra övningen!

Annons

Separationen & BB-ockupation

Mitt privatliv är rätt fint just nu.
Till följd av det är mitt yrkesliv rörigare än vanligt. Jag njuter av livet istället för att jaga livet ur mig för det där som kräver så extremt mycket av mig.
Ingen får några fakturor, mail glöms och redigeringen tar nästan dubbelt så lång tid.
Det chockar få som jobbar med mig eftersom att jag är en känd fuck-up. Men nu tycker tom jag att det är lite rörigt.
Men paradoxalt tänker jag att det är ett sundhetstecken.
Det finns ingen överväxel längre (även om den jag försökte köra med i höst inte var vansinnigt kraftfull den heller).
9C0EDDBD-C0AB-410C-B977-E3AC968020A0

Men jag gör så gott jag kan i mitt nya liv och försöker hitta rutiner och lösningar.
Hösten och vintern var väldigt tuffa och jag och mitt ex fick rannsaka oss själva vad som var rädsla för egen del, för barnens del, vad vi ville ha för familj egentligen och vad som var ngn sorts skam. Skulle vi bli såna som separerade med ett så litet barn? Hur skulle det gå? Skulle vi förstöra våra barn för resten av deras liv? Osv.
Ändå kände vi båda så tydligt att det var en bra sak att göra om vi bara vågade och lyckades lösa det praktiskt. (Lån, nytt boende, behålla/sälja hus osv).

Och nu när vi på något sätt kommit ut på andra sidan så är det så skönt.
Fortfarande massor av utmaningar. Fortfarande svinjobbigt för båda två att en av oss tar barnen mer av olika anledningar bla förskolan som startar i september. Men för varje månad kommer vi så mycket längre.

I efterhand hade jag bara önskat att någon enda en hade kunnat peppa oss lite mer när det begav sig. Eller trott på vår vision om en familj på vårt sätt istället för att avfärda den. (Nu kom jag på att det var två pers som verkligen peppade och stöttade!!)
För att inte tala om de härliga ”vänta bara tills någon hittar en ny, då kommer det inte funka!” Som att det var fult att ens försöka hitta ett annat sätt på en separation.

Hur som, i helgen har jag flera intervjuer och middag med kompisar. Och jag har just planerat in dagar som jag ska till Sollefteå och ta ett nattpass på BB-ockupationen igen. Ååååh vad jag längtar!

52324C76-A0F7-4712-980A-84AEF20BE591
Den här sommaren kommer att bli fin den också 💛

Annons

Avsnittet med barnmorskan Jane

Som fd förlossningsrädd vurmar jag extra för allt prat om förlossningsrädsla.
Min lösning var att föda med doula (efter att jag erbjudits planerad kejsarfödsel men snabbt känt att det inte var lösningen för mig.

Och tursamt för mig träffade jag en doula som inte alls tog över ansvar och okomplicerat lyfte bort oro som jag hade utan långsamt lät mig ta eget ansvar.

När folk utgår från att jag som doula föredrar vaginala födslar eller ”naturliga” födslar blir jag galen. Nyligen hade jag en intervju med någon som på inga villkor hade kunnat föda vaginalt.
Jag förespråkar födslar där den som föder är trygg och det sker på den födandes villkor.
Men hur vet man vilken rädsla man kan möta och bearbeta. Och hur gör man det?

Lyssna på dagens avsnitt!