Jag heter Emma Philipsson och jag är en feministisk poddare och doula. I mars 2015 startade jag Förlossningspodden för att jag tyckte att det saknades ett samtal om födande och om oss som blir föräldrar. Jag spelar in podden i min jobbstuga (utanför vårt hopplösa hus som aldrig blir färdigrenoverat) i Haninges skogar. I det hopplösa huset bor jag tillsammans med min fru och våra två barn.

Annons

Jag har separerat

Jag och min fru har separerat.
Jag har flyttat och livet har blivit helt annorlunda och ändå ungefär detsamma.
Fast ändå, nytt.

Det är ingen chockartad separation och det är en väldigt gemensam och ganska ömsint separation.
Vi blev tvungna att öppet och ärligt ställa oss frågan:
Hur ska vi fortsätta vara en familjeenhet på ett sätt där vi alla mår bra?
Och svaret vi båda kom fram till var att separera.
Och det ska sägas att frågan inte ställdes så där klart och tydligt, den ylades, gräts och insågs fram.
Men en dag var den väldigt tydlig.

Men den här vintern har varit hemsk.
Om vi inte blev den där familjen, vad blir vi nu då? Vem är jag som separerar med ett så litet barn? Hur definierar det mig?

När beslutet var fattat gick jag runt med en skamkänsla som var så massiv.
Inte ETT ord om detta till någon utanför vår bekantskapskrets tror jag att jag fräste vid något tillfälle.

Nu har några månader passerat och vi är igenom den första förvirrande perioden.

Jag bär inte längre någon som helst skuld eller skam och jag älskar min nya vackra lägenhet som inte kräver renovering.
Och mitt ex/min medförälder bor kvar i huset. Familjehuset.
För vi är i allra högsta grad fortfarande en familj. Vi sover över hos varandra, vi bråkar och hjälps åt när barnen är sjuka. Och vi bråkar över stort som smått.
Men vi gör det med mycket mindre press och panik. Med mindre sorg.
Och med plats för en ny sorts kärlek.

Annons

Söker du doula?

Söker du doula?

Vi lite mer erfarna doulor brukar försöka tacka nej till uppdrag på sommaren. Av uppenbara skäl – våra familjer är sällan jättesugna på att inte kunna åka någonstans pga jour.

Men i min och Anna Tallwes doulautbildning finns flera nyutbildade doulor som tar uppdrag för en lägre peng och som inte vill annat än att börja ta uppdrag. Även på sommaren!

Om du söker doula eller vill ha kontakt med en och fundera på det – maila mig på forlossningspodden@gmail.com

Döp mailet ”söker doula” och berätta var geografiskt och lite om dig själv så återkommer jag med några förslag på doulor du kan kontakta.

Du kan även gå in på emma_annas_doulautbildning på Instagram för att se några av doulorna från första kursen. Där finns lite info om dem och kontaktuppgifter.

Annons

Ingen kan anklaga mig för att bita ihop

Så jag får migrän och svinont i örat.
Alltså jag vill köra en penna genom örat-ont.

8037FF38-C032-4FA9-AC6E-1386BD4C8674
Så jag stapplar till vårdcentralen och tänker på riktigt att en ambulans eventuellt är ett alternativ (och nej jag skojar inte. Men till mitt försvar hade det att göra med att jag hade svårt att hålla balansen och såg dåligt pga migrän).
Så jag får penicillin (”det kan vara lite tufft om du har känslig mage. Men då kan du ta det med lite yoghurt”)

Eftersom att jag kräks av orden ”känslig mage” så vet jag att det gäller mig och att jag inte kommer bli lös i magen utan må illa.

Alltså stapplar jag hem med starka smärtstillande och penicillin i en apotekspåse i ena handen, samt två liter naturel yoghurt i andra.

Sen kräks jag till höger och vänster.

Försöker säga ”mamma mår bra” till barn som sett mig ha migrän tusen gånger och som tar mig på orden. Lite väl mycket.
Två dygn senare börjar jag närma mig livet.
Med viss tveksamhet.

Det MÅSTE vara så att människor upplever smärta olika. Det är mitt enda hopp.
Annars finns det ju igen sjåpigare själ i hela världen…?
(nån ska ju vara den sjåpigaste å andra sidan..?)

Å andra sidan borde jag fan få pris för att aldrig någonsin ha försökt ”bita ihop” eller visa mig stark som en duktig flicka.
OM vi nu ska försöka hitta något positivt med detta (och det kan behövas) så är det väl det då – Ingen kan anklaga mig för att bita ihop ✌🏽

Annons

Buhu

F9D1748F-CF90-45FB-9256-712E02730651

Inget funkar.
Jag har haft migrän till och från i fem dagar.
Det är stökigt och rörigt i mailkorg, kalender och i alla sovrum.

För att få skratta och sluta tycka så förbannat synd om mig själv ska jag lyssna på ett av världens roligaste poddavsnitt.
Ingen annan förstår varför detta är historiskt roligt.
Men det är det.

God natt.

870DDE4C-E8A0-47F8-924F-4C0CB6676EC7

 

Annons

Ha lite fel nu och då

På mitt instakonto så råder viss debatt ang ämnet jag skrev om igår kring att ”käka” onödiga värktabletter.

Och även om jag tycker att de som inte ser tilltalet i rapporteringen som jag ser det har fel. Och att de som tycker att forskarens uppmaning att inte äta alvedon i onödan är en bra uppmaning, 

SÅ GILLAR JAG ATT DET TYCKS. Och att det generellt tycks rätt pedagogiskt och sakligt.
Och konton, iallafall feministiska, där de flesta instinktivt känner att ”här ska man tycka på det här sättet, annars är/har/tycker man fel” är om inte farliga så iallafall inte särskilt utvecklande. Då stampar vi bara.
Ni får jättegärna hålla med mig(!!) och passa på att rasa av er lite kring hur irriterande/fel/vansinnigt somligt är.
Men om ni inte håller med och vill uttrycka det – gör’t!! Det är så vi lär och utvecklas.

Och, veckans tips – det är jätteskönt att minst en gång i veckan skriva i något kommentarsfält när någon påpekat något eller i ett mail man fått med berättigad kritik;

”Det har jag aldrig tänkt på. Fan, du har helt rätt!” Eller ”Jag hade fel där! Sorry!”

Det betyder ju att man den veckan lärt sig något eller börjat tänka bredare.

Oh well, Nu ska jag spela in pratan till morgondagens avsnitt! (I sista sekund) och sen slutmixa det (lägga ihop alla spår med reklam, citat-blurbs från avsnittet, musik, reklam och levla ljud osv).

Hoppas ni tycker om avsnittet!