JOSEFINE AAMODT: Tredje natten med avlastning hemma är över. Jag kan inte med ord beskriva hur det känns att äntligen få den hjälp vi behövt så länge ( och förtjänat ). Det känns som jag i ett års tid stått och ropat, skrikit och kämpat. Samtidigt svarat på allas: ”hur ska ni orka, hur klarar ni det?” Jag är helt tom inom mig nu när vi får hjälp. Det är som en ballong som släpper ut luften, känslan inombords. Ni vet när man känner: ja men det är ju såhär det ska vara.
Lämna en kommentar