Alla inlägg av Dez

Om Dez

Jag heter Desirée. Född och uppväxt i Göteborg. Gift med min man Henrik och vi har 2 småbarn. Vår dotter Alyssa är 4 år och vår son Anthony 2 år och jag är gravid igen. Mycket av bloggen kommer handla om att försöka balansera vardagen med 3 barn istället för 1… HUR ska detta gå? Det blir nya utmaningar och nya rutiner.

Vi har förlorat vår dotter del.2

Onsdagen den 29 augusti ringer läkaren min man. Hon ber oss komma in till sjukhuset för att hon har dåliga nyheter. När vi väl sitter i bilen dit är jag chockad. Vet inte vad jag ska tro? Sedan när vi väl träffar läkaren så får vi även träffa hennes kollega som är hjärtspecialist på barn. Vi går till ett rum med en soffa och 2 stolar. När vi sätter oss ner där så börjar de med att säga att vårt barn inte har Down Syndrom. De säger att hon har något som heter Trisomi 18. De förklarar kort att vårt barn har 3 kromosomer i kroppen när det egentligen ska bara vara 2. Läkaren säger sen att vårt barn är döende. Va? Tänker jag… Jag frågar läkaren igen. Menar du att vårt barn kommer att dö? Ja, svarar hon. Jag och Henrik bryter ihop fullständigt!!! Läkaren föreslår att vi kan välja att göra en igångsättning för vår dotter kan dö i magen innan förlossnings datumet som är den 15 september. Hon säger till oss också att åka ut någonstans och ta frisk luft, promenera lite för att få det att sjunka in. Vi tar bilen till härlanda tjärn och parkerar bilen. Men jag vill inte gå ut. Solen skiner och det är fint väder ute. Jag bara gråter i bilen, fattar ingenting? Så här dåligt har jag aldrig mått… Henke ringer till sin mamma och berättar om den dåliga nyheten, han gråter igen. Jag ringer sedan till min mamma och berättar. Jag hör i telefonen att min mamma inte tror på mig. Hon säger: Men de kan ju laga hjärtat? Nej mamma. Det funkar inte så. Då gråter hon. Efter 30 minuter åker vi direkt till förskolan och hämtar barnen, äter middag och sedan ringer henke mina föräldrar för att fråga om barnen kan sova där. Och det går bra. Sedan när jag och henke är själva så gråter vi igen. Och om och om igen så frågesätter jag allt. Varför ska vi drabbas? Allt är mitt fel!?! Hur ska jag klara av denna förlossningen? Hur ska vi förklara för barnen att deras lillasyster kommer att dö? Hur kan detta inte vara ärftligt? Varför??? Jag kan inte tro på slumpen…???? Vi somnar inte denna natten…

Ni kan läsa mer om det här:

Trisomi 18 http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/trisomi18-syndromet#anchor_1

Fredagen den 31 augusti så träffar vi läkaren igen på Östra Sjukhuset. Och hon informerar oss om igångsättningen och jag blir även vaginalt undersökt. På måndagen den 3 september kl 8 åker vi in för att sätta igång mig. Jag födde henne kl 19 och i det ögonblicket så var jag sååå glad att se henne och man blev genast förälskad i henne! ❤️ Hon såg exakt ut som hennes syster Alyssa när hon föddes. Hon hade exakt samma ögon, mun, hårfärg och lite skrynklig hy (som om man badat för länge) bara det att hon var mycket mindre i storleken. Jag minns så väl att min man grät när hon kom för det var det första han sa att hon var lik storasyster och att hon var perfekt. ? Hennes hjärta slutade att slå kl 21. Jag grät då en hel flod. Mitt hjärta krossades totalt ? Detta är det svåraste jag någonsin har gjort ? Hon fick namnet, Angelina. Jag vet att vår dotter har det bättre i himlen eller vart hon än hamnade i universum. Jag älskar henne för alltid!!! Och jag saknar henne!!! ?

Blommor från Henriks jobb.

Blommor från Henriks jobb.

B

Blommor från mitt jobb.

Efter Angelinas bortgång så skickade min mans chef till oss blommor samma vecka på fredagen. Och på lördagen fick jag blommor från min chef.

 

 

 

Vi har förlorat vår dotter del.1

För exakt 1 månad sen kl 21 så somnade vår dotter Angelina in…

Jag är fortfarande förkrossad, ledsen, arg och förtvivlad…

Ska försöka berätta kort om vad dom hänt.

När jag var gravid i vecka 36 hos min mödrarvårdscentral så upptäckte man att vår dotter inte hade gått upp i vikt. Alla mina värden har alltid varit bra. Och jag har inte haft illamående eller ätit dåligt? För säkerhetsskull så ringde de till Östra Sjukhuset och bad de boka en tid för mig där för en bättre undersökning. Jag och min man åkte dit till specialist mottagningen på bottenplan. Där göra de ett ultraljud men hon som undersökte mig mätte endast barnets huvud, ben, vikt m.m och vi fick resultatet att barnet endast väger 2kg när det egentligen ska väga 3kg. Hon som undersökte mig kunde inte ge oss ett exakt svar på varför det hade blivit såhär? Det kunde kanske vara något fel på moderkakan och att man måste göra ett kejsarsnitt på mig för att ta ut henne i värsta fall. Hon bokade sen en tid till mig, till ett riktigt ultraljud undersökning.

Den 23 augusti åker jag dit själv. Denna gången var det en läkare som undersökte mig. Hon konstaterade att barnet väger 2 kg och att hon vill kolla hjärtat på barnet. Hon ringer efter en hjärtspecialist. När hjärtspecialisten undersöker vår dotter under ultraljudet så nämner jag att min pappa har hjärtfel och att min mans syster har haft blåsljud på hennes hjärta så det kanske är något sånt vårt barn har? När allt är klart ber hon mig sätta mig ner i soffan som står i hörnet. Hon säger att vårt barn har ett hjärtfel. Hon visar mig hur ett hjärta ska se ut och sedan visar hon mig vad felet är någonstans på vår dotters hjärta. Sedan säger hon att det går att ”laga” och att detta hjärtfel oftast är kopplad till Down Syndrom. Jag får panik och bryter ihop och grinar!

Läkaren kommer sedan in till rummet och erbjuder mig om jag vill göra ett vattenfoster prov och det vill jag. Jag behöver veta mer för jag fattar ingenting?!? Läkaren ger mig en tid imorgon för att ta vattenfoster provet. Jag ringer sedan till min pappa och ber han hämta mig då min man passar våra barn. Fredagen den 24 augusti åker jag och min man dit och vi försöker få mer information men läkaren kan inte ge oss något svar? Kub testet är iofs endast 90-95% säkert. Så har vi så otur? Hon lovar oss att ringa senast på måndag eftermiddag som senast efter att labbet hört av sig till henne.

Hela helgen blir förstörd. Jag kan inte sova och gråter på kvällarna. Alla mina tankar snurrar runt i huvudet. Vad har hänt med vårt barn? Har jag gjort något fel? Hur allvarligt skadad är hon? Är det Down Syndrom? Hur skadat är hennes hjärta egentligen? Kan hon få ett normalt liv efter jag fött henne? Men ingen ringer oss på måndag. Ingen ringer oss på tisdagen. På onsdag eftermiddag ringer läkaren min man…

 

 

Gravid igen

Hello alla!

Har inte hunnit att uppdatera er men nu väntar vi vårt 3:e barn. Det kommer att bli en flicka .

Idag blev jag vecka 28. Och jag känner väldigt tydligt hur min mage växter sig större för varje dag. Jag fick bristningar på min mage när jag var gravid med Anthony (2:a barnet) och just nu gör de ont varje dag. Är tvungen att smörja mig med olja 2 gånger/dag och det är jobbigt. Damn, jag hoppas bara hon inte gör de värre.

Men jag längtar efter henne så mycket! ❤️

Vår dotter

Vår dotter

2018

Imorgon den 8 januari börjar jag jobba igen. Mamma ledigheten är slut. Har varit borta från jobbet i 1 år och 6 månader. Just nu har jag lite blandade känslor… ?

För imorgon börjar nya rutiner för oss och barnen. De kommer få längre dagar på förskolan. Så jag är orolig för dom men samtidigt känns det gött att få göra något annat och tjäna pengar igen så jag kan spara till framtiden. Men samtidigt kommer jag sakna mina små älsklingar. ? Men ändå kul att träffa mina arbetskamrater igen.

Som sagt, väldigt blandade känslor…

Vi får se hur min dag går imorgon.

Godnatt

 

 

8 december. En dag jag aldrig glömmer

Idag åt vi middag hos mina föräldrar och efter middagen fick jag helt plötsligt en känsla som jag inte kan beskriva…

Barnen var hos min pappa på övervåningen medans jag var med min mamma i köket. Jag frågade mamma om det var idag morbror dog. .? Mamma blev osäker och var tvungen att kolla upp det. Sedan bekräftade hon att det var idag han dog. Jag blir så ledsen fortfarande. Det har nu gått 13 år sen han lämnade oss. Men det gör lika ont nu som det gjorde då.

Jag önskade jag hade spenderat mer tid med honom.

Jag tänker på dig morbror. Kan aldrig glömma dig.