Dagsarkiv: 12 december, 2016

Annons

Hönsmamma

Jag läste den senaste mamma tidningen i förrgår, nummer 13. I en artikel där så skrev mamman Lisa Eriksson att hon alltid passar upp sina barn. Short story: Hennes son hade klättrat upp för ett träd, han ramla ner och hon fångade honom i sin famn. Hade hon inte funnits där så kunde det ha gått riktigt illa. MEN hon hade koll! Sedan så säger människorna i närheten, ”Vilken tur att du stod där”. Hon hade inte tur, hon vaktade sin son. Så ingen olycka skulle ske. Jag förstår henne till 100%. Jag är EXAKT likadan. Jag har lärt mig min läxa! Och jag ska berätta hur…

Det var när vi firade Alyssa 1 år på Gran Canaria. Vi hade ätit frukost runt kl: 08.00 och sen bara badat och solat runt poolen tills ca kl: 11. Sedan var det dags för vila/sova i vårt hotellrum. Alyssa kunde inte somna direkt utan hon hoppade i vår dubbelsäng och jag stod på vänstersida av sängen där vi hade en garderob och henke satt på högersida av sängen. Plötsligt säger henke, ”akta så Alyssa inte ramlar ner, hon hoppar mot din sida”.  Jag sa, ”äsch, jag hinner fånga henne även om jag håller på med garderoben”. På typ 2 sekunder så hade hon ramlat ner med ansiktet neråt och jag tog upp henne direkt efter när hon hade landat på det hårda kakel golvet utan matta. Jag var alltså 3 sekunder försenad! Nu grät hon rejält och skrek. Jag bara kramade om henne så hårt jag kunde och pussade, blåste på pannan och sa att allt är okej nu. Men för mig var det INTE okej. Jag fick en så STOR ÅNGEST! Det högg till direkt i hjärtat! 😯 Man såg nu att hon höll på att få en bula på pannan. Jag gick bort till badrummet och baddade pannan med lite kallt vatten. Sen så har jag för mig att henke tog henne och la henne i resesängen. Efter 10 minuter så somnade hon. Jag blev helt skräckslagen och sa att vi borde kontakta en läkare. Vi hade sett att det fanns en svensk läkare inte så långt bort ifrån hotellet. Henke tyckte vi kunde vänta och se hur hon mådde efter hon hade sovit klart. Och så somnade han. Jag kunde inte sova en blund! Massa tankar kom upp. Tänk om hon inte kan se… Tänk om hon har skadat sin hjärna… Tänk om… Jag mådde så himla dåligt! Jag grät några tårar i tysthet och ångrade mig djupt att jag inte hade koll på henne. 😥  Från denna stund lovade jag mig själv att aldrig göra om detta! Som tur var så mådde hon bra efter fast med en bula på pannan. Jag skämdes så oerhört mycket hela den dagen. Och jag har ALDRIG gjort om detta igen.

Så ja, jag erkänner… Jag är en hönsmamma eller en höns ängel. Hellre det än att en otrevlig olycka sker på din/min vakt. Den ångesten kommer äta dig till döds. Det kan du räkna med.