Stolt mamma till två små tjejer. Sambo med de vackraste ögonen i världen. Stort Winnerbäck fan. Tycker att livskvalite är att sitta i gräset och njuta av livet en ljummen dag. Fyndar gärna och ofta vilket jag delar med mig av till er. Det svarta huset för att vårat renoveringsobjekt sakta men säkert förvandlas till just Det svarta huset. Det är där bakom det vita planket vi bor, lever och drömmer. Kontakt: johanna_bloggar(snabela)hotmail.com.

Sitter identiteten i kläderna?

Jag har sedan en tid tillbaka ägnat mig åt köp och säljgrupper samt snackisgrupper på facebook och något som hela tiden slår mig är köphetsen. Det läggs upp massor av fina bilder på söta barn i fina kläder och genast kommer hurra ropen och gillningarna haglar. Är det ett nytt klädsläpp på gång så ska man vara först med att klicka hem sakerna för att sedan visa upp dem på facebook. Helt plötsligt är man en i gruppen, man syns och finns. Man är någon. Typ som när man hade de nya snyggaste jeansen när man gick på högstadiet och alla tyckte man var dösnygg… Eller nåt sånt.

Jag ser också de nya snygga kläderna. Och jag ser pengarna som rinner genom fingrarna. Jag ser linnen klickas hem för 199:-/st från flera olika shoppar för att man ska ha rätt print. Jag ser hur människor som inte tycker att ett tryck är särskilt fint sedan köper på sig massor. Jag ser hur det spenderas flera tusen på barnkläder och jag ser hur svalt intresset blir för det gamla så fort det kommer något nytt.

Jag ser sedan en baksida där plagg efter plagg med prislappar läggs ut på säljsidor, där plagg som tidigare har köps upp på dessa sidor av bara farten kommer tillbaka från någon som kanske klickade för mycket. Vad vet jag?

Det är så lätt att bara se den där tröjan för 120:- och det där setet för 250:- och sen den där lite slitna t-shirten som har fläckar men ändå är sååå fin för 50:- och det är så lätt att skriva köper på dessa fort utav bara farten, innan  någon annan hinner före. Fort fort fort, utan att tänka på att 50:- också är pengar.

Jag är inte så mycket bättre. Jag har också köpt och sålt. Jag har också sålt med prislapp. Jag har lockats av fina bilder och tänkt att vissa plagg som innan var fula för mig helt plötsligt var fina. Jag har sett billiga kläder och tänkt att det varit kap. Jag har sett moloprint jag inte har och tänkt att jag vill ha ett, bara för att jag inte har det… Men jag har hejdat mig. Jag kan begränsa mig.

Detta är inte riktat som kritik mot någon person eller grupp. Detta är en tanke och om någon känner sig träffad på ett negativt sätt så kanske det är en form av uppvaknande?

wpid-2013-08-02-17.30.58.jpg

En reaktion på ”Sitter identiteten i kläderna?

  1. Hej!
    Vi handlar mycket på loppmarknader och aktar oss för att överkonsumera kläder.
    Samt att jag hellre lägger mer pengar på ett kvalitetsplagg, som min Malte kan leka och samtidigt vara torr och varm, än många plagg av dålig kvalitet.
    Sanningen är den också att många av de vanligaste (och billigaste) klädesmärkena använder sig av barnarbetare, okänsliga arbetsvillkor för de som tillverkar kläderna och en mängd människorättsvidriga villkor, vi troligtvis inte vill stödja.
    För ett hållbarare samhälle och en dräglig framtid för våra barn, är det orimligt att vi konsumerar den mängd vi nu gör.
    Troligtvis kommer just våra barn, när de är vuxna, fråga oss hur vi tänkte.
    Då de är tvungna att ta tag i den oreda vår konsumtion åstadkommit.
    Ha en bra dag.
    /Johan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *