Nu är det mesta klart inför flytten! Lite småpill kvar men det ska ni säkert överleva? :) Har flyttat över alla gamla inlägg, bilder, kommentarer m.m så om någon månad kommer jag att radera den här bloggen helt.
Vinnaren i senaste tävlingen är utsedd och kommer att presenteras i den nya bloggen innan veckan är slut, så håll koll där :)
Och med detta tackar jag för mig här på AFF och hoppas att alla mina fina läsare hänger med över på Vimedbarn!
Följ mig på facebook eller/och på Bloglovin för att inte missa några inlägg!
Svägerskan kom hit en sväng igår, blev kaffe och massa babbel och sen fick hon med sig min käraste ägodel hem. Kameran.
Hon fixade själv två sminkningar hemma och lillebror fotade henne. Grymt coola bilder, kommer upp sen!
Idag packade jag ihop oss strax efter lunch, sen begav vi oss till affären för att köpa lite gofika. Mötte upp svägerskan vid busshållsplatsen och sen gick vi för att lämna Alicia hos kompisen. Väl hemma hos svägerskan & lillebror blev det babbel, kaffe & fika för oss och lilleman. Sen fick jag en sminkning, svägerskan sminkade sig själv och därefter traskade vi ut för att hitta en lämplig plats utan för mycket sol. I brist på reflexskärm (mååste köpa!) så fick det bli maaassa olika vinklar, men blev rätt nöjd ändå! Dock kommer jag inte att publicera bilderna på mig själv. Tycker inte alls om när ngn annan tar kort på mig, vet inte hur jag ska bete mig, hur jag ska framhäva mina bästa sidor.. blöö!
Hjärtat hämtade oss efter jobb, sen plockade vi upp Alicia innan vi körde vidare mot Öa för att äta middag hos svärföräldrarna.
Skiiiiiitnervös inför morgondagens sjukhusbesök :/
När jag förstod att det var panikångest jag hade, och att hjärtklappningarna, krampen i bröstet, svimningskänslorna och yrseln var attacker så var jag gravid med lilleman. Jag var livrädd att kollapsa med bebisen i magen. Skada henom. Jag fick ångest för att få ångest. En ond jäkla cirkel.
Den första panikattacken jag hade, som jag förstod vad det var, och som satte käppar i hjulet och försvårade min vardag och ställde till med problem kommer jag aldrig att glömma. Vi hade varit och handlat i småland och på väg hem körde vi inom en av våra favvo-pizzerior i grannkommunen. Det är en ganska liten pizzeria och där blir lätt varmt. I väntan på maten fick jag gå ut i kylan och sätta mig. Andas. Trodde ett tag att jag skulle dö.
Alicia & Anders väntade, kollade, undrade och fixade sen så vi fick med oss maten hem istället. Tårarna rann. Vad hade hänt?
De flesta av mina läsare har ju följt min resa de senaste åren och mina framsteg. I höstas åt vi på en pizzeria för första gången sen Kevin kom till världen. Segern var stor, men det var inte DEN pizzerian.
Idag har vi umgåtts med en familj här i byn, jag tog äntligen det där superviktiga steget och bestämde dag med dom. Vi lekte ute, och vi drack kaffe inne. Sen fick vi för oss att vi skulle äta hämtemat tillsammans och jag tänkte inte så mycket på det. Följde med och hämtade maten. Satt i en varm trång liten pizzeria tillsammans med Carro och sötaste Minnah. Fick vänta en braaaa stund på maten eftersom det var en stor beställning och vi beställde på plats.
Sen kom jag på det. DET!
Det var DEN pizzerian. Det var DÄR mitt liv förändrades. Det var där.
Men vet ni? Jag tänkte inte ens på det när vi pratade om att hämta maten därifrån, att jag skulle följa med, inte ens när vi klev in, inte ens när vi satt där inne i värmen och väntade och väntade. Vänta är jobbigt för mig, stå i kö, vänta och vänta. Men INGA problem!
Berättade det för Carro i bilen och så himla glad hon blev, och jag blev ännu mer glad. Och stolt. Stolt över mig själv som tar sånna jättekliv frammåt!
Igårkväll satt jag och hjärtat i soffan och pratade om att Alicia slagit sitt dagsnärvarorekord med hästlängder! Hon har påbörjat sin fjärde vecka I RAD! Men.. inatt gnälldes det rejält och imorse när hon kröp ner hos mig så var hon varm. Fick ringa och sjukanmäla henne. Är en ganska lugn men rastlös tjej här hemma idag. Ska strax sätta mig med henne och pyssla lite tänkte jag. Kevin är också slö och gnällig, så är väl en förkylning på g.
Läser och hör om vattkoppornas spridning runtomkring nu. Är LIVRÄDD! Alicia är 5 och Kevin 2, och ingen av dom har haft det. Alicia har blivit utsatt för det sen hon började på dagis när hon var 1,5 men har aldrig fått det. Anledningen till att jag är livrädd är för hennes hjärtas skull. Det är ju inte läkt/ok ännu. Hur reagerar hjärtat på ett så pass starkt virus som vattkoppor? Hujedamej :/
Nu sitter jag med min kaffekopp och lyssnar på lilleman som klagar på sitt rum. Tanken var att han skulle sova, men han höll nog inte med. Hade hoppats på att han skulle ligga, knäpptyst, när läkaren ringer om 1-2 timmar. Ska prata med henne om att höja dosen igen. De senaste veckorna har inte alls känts bra. Känns som att jag har tagit ett, två, tre steg tillbaka. Är skiträdd för att falla ner igen och käkar hellre lite extra piller om det kan hjälpa. Att få se mamma på Alicias kalas i söndags gjorde ont i mig. Pratar ju med henne i princip varje dag i telefon, men det är verkligen inte samma sak som att se henne. Även om hon berättar hur hon mår, hur det går osv så var jag inte förberedd på att se henne sån. Panikattackerna avlöste varandra både i måndags och igår. Helt utan förvarning kunde jag sitta rätt upp och ner i soffan och ta det lugnt, och känna hur det krampar i hela bröstet, strålar ut i armen, förlorar känsel och hur kroppen simulerar en hjärtinfarkt. Det enda ”positiva” är att det sitter på fel sida, inte där hjärtat är. Så jag vet ju att det är en panikattack.
Att höja dosen kan kanske hjälpa mig just nu, när det känns extra jobbigt och oroligt just med mammas mående. Hon är verkligen en stark kvinna som kämpar röven av sig! Igår gjorde hon en blodtransfusion som ska hjälpa henne att komma på fötter igen. Cellgifterna fick avbrytas eftersom kroppen inte orkar mer, men hon har ändå klarat mer än vad både vi och läkarna trodde. Strålningen av hjärnan avslutades förra veckan och IMORGON är det sista strålningen av bröstkorgen! Yeeeey! Sen ska hon äntligen (och pappa!) få vila, njuta av vardagen, våren och bara… leva <3
Ikväll ska det fixas i källaren, så vi kommer någon vart =)
Hittade några heeeeelt underbara bilder på datorn :) Någon mer än jag som längtar efter sommaren?
