❥ Välkommen till en av Allt för Föräldrars ambassadörbloggar! Dessie är en tjej född 87 som bloggat sen 2008. Bloggen har hjälpt till att ventilera, bearbeta och gå tillbaka och minnas. Alicia är född 09 och har hjärtfelet AVSD/Fullständig AV Commune och är opererad men inte frisk. Hon är en tjej som är hyperaktiv, bestämd, envis och alldeles underbar. 2012 fick Alicia äntligen en lillebror som kom till världen med sina ståtliga 5020 gram, lillebror Kevin. Sambon A beskrivs oftast som "hjärtat" i bloggen och har funnits med vid Dessies sida sen 2005. I bloggen skrivs det ner vardagliga saker, funderingar, händelser och allt annat som hör till livet med ett hjärtebarn, förkylningsastma, hyperaktivitet, ständiga sjukdomar, njursten, sorg, ångest, panikångest, social fobi, egna företaget, bloggsamarbeten, tävlingar och fylls samtidigt med bilder från mobilen/instagram och systemkameran. Lev livet till fullo, för du får det aldrig åter!

Gift eller ogift?

Efter allt som hänt de senaste åren så tänker jag mycket kring vad livet innebär, vad framtiden kommer att föra med sig, hur fort livet kan ta en drastisk vändning och hur fort man kan gå från lycklig till olycklig, frisk till sjuk, levande till död.

Jag & sambon har varit tillsammans i 9 år. Vi har haft det tufft, men tagit oss upp igen. Mycket tjafs i perioder, men förhållandemässigt har vi det bra nu. Mycket bra enligt mig iallfall. Det som kan tära mycket på oss är ekonomin, att jag är hemma. Det är ju inte så att jag sitter och rullar tummarna och käkar kakor om dagarna. Men det går mycket upp och ner fortfarande med mitt mående. Jag försöker få igång butiken, DessieDesign och hålla bloggen i rullning samtidigt som jag sköter en del av hemmet och har Kevin hemma. Vissa dagar gör jag mer, andra mindre.

Att vara sambo och separera är ingen fördel för någon av oss. Som många vet så delade vi på oss när Alicia var bebis. Vi försökte att dela så rättvist det bara gick. Han blev utan soffa och jag blev utan säng. Jag hade stöd av socialen en månad innan jag började plugga och när jag sökte pengar av dem för att köpa mig en säng så fick jag avslag eftersom sambolagen säger att den som har mest behov av egendomen ska få den. Alltså jag, eftersom han hade fast jobb och inkomst. Samma sak med boendet. Enligt familjerätten och socialen skulle jag och Alicia bo kvar i huset som HAN äger, och han skulle flytta på sig eftersom jag skulle vara boendeföräldern och han hade lättare för att söka lägenhet och betala hyran, enligt dem.

Det är inte bara detta som får mig att vilja springa till rådhuset och byta ringar. Tänk om jag dör? Tänk om jag hamnar i ett tillstånd där någon ska avgöra min framtid? Tänk om han dör?

Han och barnen klarar sig om jag dör. Om någon måste ta beslut om min framtid och jag inte kan göra det själv så skulle jag vilja att han gör det, men enligt lagen får han inte eftersom vi inte är gifta eller har juridiska papper på det. Den rätten tillfaller mina föräldrar.
Om han dör så sitter jag och barnen i skiten rent  ut sagt. Barnen ärver honom men det hjälper inte för att ta sig upp ur det hål man hamnar i när någon i ens familj, ens älskade sambo och barnens pappa, försvinner ifrån en. Barnen får ut sitt arv när de blir myndiga, och under tiden får vi bo i ett tält i skogen och käka kottar.

Om vi inte skriver juridiska papper med hjälp av en advokat, eller springer till rådhuset dådå.

Förstår ni min oro och ångest?

Jag tror ju såklart inte att någon av oss kommer att dö nu, vi ska dela rum på äldreboendet när vi är 90 och 98 år :D

Är ni gifta?

  • För sambos gäller sambolagen.
  • För gifta gäller äktenskapsbalkens regler.
  • Sambos har vid separation och dödsfall rätt till bodelning av samboegendom.
  • Gifta har vid äktenskapsskillnad och dödsfall rätt till bodelning av allt som är giftorättsgods.
  • Sambos ärver inte varandra.
  • Gifta ärver varandra före gemensamma barn men inte före sk särkullbarn.
  • Sambos kan skriva samboavtal som avtalar bort sambolagens regler.
  • Gifta kan skriva äktenskapsförord som reglerar att egendom skall vara enskild istället för giftorättsgods.

8 reaktioner på ”Gift eller ogift?

  1. Jag gifter mig i september med min sambo efter 9 år tillsammans och två barn. Innan detta kom på tal så har jag tänkt precis i dom banor som du tänker nu…. Det är inte lätt det där.

    Att vara gift har ju dock sina fördelar, men i mitt tycke ska man absolut göra det för att man älskar varandra och vill leva tillsammans resten av sitt liv. Annars går det ju att skriva papper :)

  2. Jag ber om ursäkt för att jag är så rak och framåt som jag alltid är… MEN jag är inte överens om att man gifter sig bara för papper.. ser inte det fina i det, allt förstörs, allt i äktenskapet tas ifrån och görs till ett enkelt pappersabete. Jag gillar det inte och tycker att det är tragiskt att i det här landet så använder man äktenskap som ett pappersarbete för att rädda skinn och situationer.

    MEN

    Jag förstår ändå din rädsla och din oro. Ska ni separera nu eller?
    Jag skulle väl rekommendera att ni kollar upp om ett testamente är lika starkt som äktenskap (vilket det ska vara vad jag vet) och där kan ni skriva era önskemål, vem som ärver vem, vem som behåller vad etc. Då slipper ni gifta er bara för ett papper och en situation…

    SEN

    Om ni däremot vill gifta er för att ni faktiskt älskar varandra, för att ni är i rätt moment i livet och allt sånt. Ja då är det en annan sak.. men att springa till rådhuset och bara snabbt säga JA, nja, finner inget romantiskt i det alls.

    Men det är MIN åsikt och tanke, alla är vi olika och om ni inte behöver ha romantiken så respekterar jag det. Ni gör som ni tycker är bäst för er i er familj, för er själva. Jag hoppas att ni finner det bästa sättet.

    Ja vi är gifta, men en fin ceremoni och mottagning efteråt. =) Minne för livet och väldigt roligt att berätta för barnen om och om igen att vi dansade vals, och allt. ;-)

    Kram och ta inte illa upp, är bara en ärlig och rak människa. Gillar dig och din blogg. Lycka till med allt sötis.
    / Diana

    1. Bra där! :)
      Självklart vill jag gifta mig med min gubbe för att vi älskar varandra, men just nu känns det lixom… ehh… läskigt (?!) att inte vara gifta eller ha testamente/juridiska papper på vad som gäller om ngt skulle hända ;) Skulle gärna ha gift mig med honom, av kärlek, för flera år sedan :)

    2. Det går inte att via testamente göra så att man som sambo ärver före gemensamma barn. Barnens laglott är deras om man är sambo (eller om det finns särkullbarn) det går inte att testamentera bort!

      Barnen (om de är minderåriga) får oftast även en förvaltare över sina pengar som den andra föräldern inte kommer åt.

  3. Vi är gifta, men det var innan barnen, så det hade inte med papper och så att göra :) Men, om vi inte hade varit gifta innan så skulle jag definitivt gift mig (eftersom vi vill leva tillsammans) när barnen kom. Detta eftersom det är så mycket säkrare om man är gift, just ekonomiskt. Även om man skriver testamente så får man bara testamentera bort hälften av vad man äger. Hälften ska gå till bröstarvinge (och det går inte att testamentera bort). I värsta fall skulle det ju kunna bli så att barnen får ärva och då få en förmyndare för ekonomin för att den kvarvarande vårdnadshavaren inte ska ”slarva bort” deras arv. det ska ju vara en säkerhet för barnen, men det kan ju slå så fel eftersom man kanske inte har råd att bo kvar i huset och måste sälja det eller dylikt. Detta är i alla fall vad jag fick lära mig på juridikkursen som jag läste typ 2005-2006 (så jag kan ju inte garantera att det inte har ändrats). Såklart ska man ju inte gifta sig med en person som man inte vill leva med, men om man ändå vill det och dessutom har barn ihop så kanske det är dags att slå till ;) Och man kan ju gå till rådhuset först, bara för att ”få det gjort” om man känner sig stressad, och sedan ha en cermoni med mottagning och allt när man har tid och råd!

    Lycka till och hoppas att det löser sig på bästa sätt för dig och din familj!

    Mvh Maria

  4. Vi är gifta.
    För att vi älskar varandra.
    Men det var inte förrän under första graviditeten som maken verkligen ville.
    Självklart kan man leva ihop och älska varandra i nöd och lust utan papper på saken.
    Men som du skriver, OM nåt händer.
    Då känns det tryggt att vara gift.

    jag är ju överlycklig över att äntligen fått hans efternamn!
    Varit kär i honom sen jag var tonåring.
    Känns som högsta vinsten att fått gifta sig med drömprinsen ;)
    Kram!

  5. Vi gifte oss innan första barnet kom (innan vi ens blev gravida) främst för att vi vill leva med varnade förstås, men även för att det rent juridiskt är mycket bättre än att bara vara sambo.

Lämna ett svar till Dessie - en hjärtebarnsmamma Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *