❥ Välkommen till en av Allt för Föräldrars ambassadörbloggar! Dessie är en tjej född 87 som bloggat sen 2008. Bloggen har hjälpt till att ventilera, bearbeta och gå tillbaka och minnas. Alicia är född 09 och har hjärtfelet AVSD/Fullständig AV Commune och är opererad men inte frisk. Hon är en tjej som är hyperaktiv, bestämd, envis och alldeles underbar. 2012 fick Alicia äntligen en lillebror som kom till världen med sina ståtliga 5020 gram, lillebror Kevin. Sambon A beskrivs oftast som "hjärtat" i bloggen och har funnits med vid Dessies sida sen 2005. I bloggen skrivs det ner vardagliga saker, funderingar, händelser och allt annat som hör till livet med ett hjärtebarn, förkylningsastma, hyperaktivitet, ständiga sjukdomar, njursten, sorg, ångest, panikångest, social fobi, egna företaget, bloggsamarbeten, tävlingar och fylls samtidigt med bilder från mobilen/instagram och systemkameran. Lev livet till fullo, för du får det aldrig åter!

Panikattackernas värsta ställe.

När jag förstod att det var panikångest jag hade, och att hjärtklappningarna, krampen i bröstet, svimningskänslorna och yrseln var attacker så var jag gravid med lilleman. Jag var livrädd att kollapsa med bebisen i magen. Skada henom. Jag fick ångest för att få ångest. En ond jäkla cirkel.

Den första panikattacken jag hade, som jag förstod vad det var, och som satte käppar i hjulet och försvårade min vardag och ställde till med problem kommer jag aldrig att glömma. Vi hade varit och handlat i småland och på väg hem körde vi inom en av våra favvo-pizzerior i grannkommunen. Det är en ganska liten pizzeria och där blir lätt varmt. I väntan på maten fick jag gå ut i kylan och sätta mig. Andas. Trodde ett tag att jag skulle dö.

Alicia & Anders väntade, kollade, undrade och fixade sen så vi fick med oss maten hem istället. Tårarna rann. Vad hade hänt?

De flesta av mina läsare har ju följt min resa de senaste åren och mina framsteg. I höstas åt vi på en pizzeria för första gången sen Kevin kom till världen. Segern var stor, men det var inte DEN pizzerian.

Idag har vi umgåtts med en familj här i byn, jag tog äntligen det där superviktiga steget och bestämde dag med dom. Vi lekte ute, och vi drack kaffe inne. Sen fick vi för oss att vi skulle äta hämtemat tillsammans och jag tänkte inte så mycket på det. Följde med och hämtade maten. Satt i en varm trång liten pizzeria tillsammans med Carro och sötaste Minnah. Fick vänta en braaaa stund på maten eftersom det var en stor beställning och vi beställde på plats.

Sen kom jag på det. DET!

Det var DEN pizzerian. Det var DÄR mitt liv förändrades. Det var där.

Men vet ni? Jag tänkte inte ens på det när vi pratade om att hämta maten därifrån, att jag skulle följa med, inte ens när vi klev in, inte ens när vi satt där inne i värmen och väntade och väntade. Vänta är jobbigt för mig, stå i kö, vänta och vänta. Men INGA problem!

Berättade det för Carro i bilen och så himla glad hon blev, och jag blev ännu mer glad. Och stolt. Stolt över mig själv som tar sånna jättekliv frammåt!

Tack för idag, fina underbara ni!

1451472_10152342256494552_1840613074_n

2 thoughts on “Panikattackernas värsta ställe.

  1. Så glad jag är för dig o dina framsteg, du är en stark tjej ,kommer att gå bra för dig ,nu när du lärt dig hur du ska hantera det . stor kram till dig <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *