I samband med graviditet och att jag började må dåligt psykiskt så gick jag upp i vikt, men jag orkade inte bry mig.
Från 64 till 109 på bara ett par månader.
Det var inte jag! Men det tog ett tag att förstå att det bara är jag som kan ändra på det!
Jag levde i mina mjukiskläder, tills jag fick lite kläder av svägerskan. Var superskeptisk till en början.. leggings och tunika är inte jag. Men å andra sidan så kunde jag inte leva i mina mjukiskläder längre! Dags för förändring.
När jag började ta tag i det där med vikten, tränade, powerwalkade, åt mindre onyttigt.. ja då fick jag den förbenade njurstenen. Den satte käppar, stooora käppar, i hjulet för mig. Men tillslut sporrade det mig ännu mer. Vad är träningsvärk jämfört med njurstensanfallen? Inget!
Och vet ni vad?
Jag mår BRA!
Inte jättebra, men inte dåligt. Bra.
Idag fick jag min belöning, jag har nått min målvikt! Jag bestämde mig för ett tag sen för att inte gå ner alla 45, utan ”bara” 40. Det sista fläsket som sitter på mage, rumpa och lår ska tränas bort.. inte bara svettas. Fett ska bli muuuuskler! :D
Och sist, men inte minst… STORT TACK till alla dom funnits vid min sida, stöttat och peppat och sporrat mig.
Störst tack till min fina sambo som funnits vid min sida hela tiden, genom mina psykiska sjukdomar, genom viktuppgången, genom njurstensanfall, operation, tårar och utbrott ♡ Jag älskar dig ♡
men wow!stort grattis =). jag har gått ned 10kg och har 13 kg kvar till att bli normalviktig. men jag ska klara det =)
Ett jätte stort grattis till dig, vad duktig du har varit och är fortfarande. Kram från moster Marie med familj. ♥
TJoho, bra jobbat! Vad duktig du har varit! Du kan vara stolt över dig själv :)
Starkt jobbat!!!
Wow du är grym, bra kämpat!=)