Idag är det 3,5 år sen den där dagen då kirurgerna i på BUS i Lund lagade Alicias lilla hjärta. Vi var sååå nervösa. Mamma & pappa kom ner för att hålla oss sällskap men vi släppte aldrig henne från tankarna. 12.50 satt vi i kafeterian när min mobil ringde, Anders fick svara. Det var kirurgen som meddelade att det var färdigt, allt hade gått bra och vi skulle få komma upp till BIVA om en stund och få se henne. Vi traskade upp till Barnintensiven och fick sätta oss i ett anhörigrum. Jag och Anders fick följa med en sköterska. Först såg vi henne genom glasdörrarna och satte hjärtat i halsgropen eftersom vi såg hennes säng med alla sladdar & slangar, och ett vitt lakan över. Alla vet ju när man lägger ett vitt lakan över en kropp.. Vi tittade på varandra och gick in i rummet och fick förklaringen att hon hade varit kall så dom hade burrat in henne i hennes eget täcke och sedan ett lakan över, så det var bara hennes ansikte som syntes, men inte på håll! :) Vi tog foton och vi klappade på henne. Fastän det bara var en kort stund efter operationen så rörde hon på sig och tittade på oss, sköterskorna konstaterade att dom skulle få ge henne sömnmedel eftersom hon var så envis :P Hon andades inte själv, men hennes hjärta slog av sig själv. Vi fick gå ut och mina föräldrar fick gå in till henne en liten runda dom med. Snacka om att luften gick ur en där! Men nu är hon nästan frisk vår fina lilla prinsessa <3