VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

att alltid vara stark…

är inte alltid lätt! det vet jag. men ändå har vi inpräntat att vi SKA klara oss och att vi SKA vara starka – allt annat är tecken på svaghet.

för mig är det inte så. att ha insikten om att veta och förstå att man i en viss situation behöver stöd eller hjälp är att vara stark! att inte inse det är en svaghet. för om vi inte förstår när livet hopar sig och det blir för mycket för oss och att vi inte får chansen att ventilera så finns risken att vi kraschar.

vi alla har olika sårbarhet, vi klarar psykiska påfrestningar olika p.g.a. vilka vi är, det handlar om både gener, uppväxt och personlighet. det handlar alltså både om inre och yttre faktorer.

för över tio år sedan var en nära anhörig till mig svårt sjuk och jag skulle såklart vara stark och ”osårbar”. jag gick alltid med ett leende på läpparna och INGEN (som jag inte hade berättat det för) hade någon aning om den oro och ångest jag hade inombords. jag höll på att stressa ihjäl mig, mina krav på mig själv var galna och ingen fick ju märka att allt inte var bra. när jag gick sista året på gymnasiet hade min nära anhörig varit riktigt dålig i ett år men jag höll skenet uppe – leendet satt påklistrat every day! en vacker dag mötte jag kuratorn i korridoren – hon frågade hur jag mådde – ”BRA” svarade jag med mitt allra mest fejkade leende. hon såg rakt igenom det och bad mig följa med henne en stund. hon raserade min tegelmur av känslor på 30 minuter och efter det gick jag till henne 1 timme varje vecka resten av läsåret. hon räddade mig. hon såg att mitt förtvivlande försök till att vara stark skulle kosta mig min egen hälsa till slut. henne är jag evigt tacksam! det är tack vare henne som jag läste till socionom och vill jobba som kurator!

jag har haft kontakt med kurator två gånger efter det och kommer snart ha kontakt med en kurator igen. andra gången jag hade kontakt med en kurator var när den ”duktiga flickan” försökte smyga sig in igen med galna krav på studier, sambo, familj och träning. kuratorn hjälpte mig få distans. den tredje gången var ren självbevarelsedrift. min älskade vän L blev mördad och min värld föll samman. ”tur” var att stora W låg i magen annars hade jag fallit hårdare. nu väntar snart min fjärde kontakt med en kurator och nu är den där ”duktiga flickan” på väg tillbaka men ersatt av ”duktiga mamman” och jag har problem efter att min älskade vän L gick bort.

min skolkurator hjälpte mig rasera muren mellan ”duktiga flickan” och MIG SJÄLV och vad JAG behöver! idag tvekar jag inte när livet hopar sig. att prata med någon, exempelvis kurator,  är inte att visa att man är svag det är att visa att man är tillräckligt stark för att inse sina begränsningar!

Kommentera (2)

    För att få de senaste uppdateringarna