är du nöjd med din mage? och om du är det – GRATTIS! men om du inte är det vad är du beredd att göra? operation?
två kvinnor ställer upp i en artikel på expressen och pratar om sin syn på sina magar. den ena är NÖJD men den andre är öppen för operation!
nicki som är med i artikeln och som är öppen för operation bloggar HÄR! hon sa bl.a. så här i artikeln:
”– Har man möjligheten att få tillbaka sin gamla kropp så varför inte? Jag tycker inte att man ska nöja sig bara för att man har blivit mamma.”
och vet ni – det tycker inte jag heller! nu är operation extremt att ta till tycker jag MEN om det inte finns något alternativ. om man har tränat, gjort plankan tremiljoner gånger och skött sin kost men ÄNDÅ så hänger magen/huden så varför inte?
och inte bara mummy tummy utan hela mammakroppen…
brösten! GRATTIS till dem som det knappt syns på att dem har ammat eller som är NÖJDA! men för vissa syns det mer och på andra mindre. och på mig syns det MYCKET så jag skulle gärna tacka och ta emot ett X antal tusen och lägga mig på operationsbordet imorrn om det vore så!
och rumpan då? den blir ju platt! jag ska fr.o.m idag göra plankan every day och utfall, benböj och marklyft till förbannelse!
och alla celluliter – vart kom dem ifrån? HÄR är iallafall tips om en hemmagjord anti-cellulitscrub! jag har själv inte testat den än!
min mamma-mage!
är nöjd med hur den är men vill att den ska bli plattare och lite deffad helst 🙂 MEN det ville jag ju innan barnen kom också!
för mig handlar det inte om att se ut som jag gjorde när jag var 17 år för det är fysiskt omöjligt! utan jag vill komma i form för min egen skull och för att jag ska orka med vardagen och ha orken att vara den bästa mamman jag kan vara!
jag menar kolla in Lofsan – visst sjutton kan man komma i form ”trots” att man är mamma!
xzaszW579OJKG3DRDRDRE4 – gästbloggare stora W soon to be 3 år!
Kommentera (1)läs mitt inlägg om vad detta handlar om HÄR! den handlar i korta drag om att en pojke inte ska få fortsätta träna i sitt lag för att han inte är bra nog – enligt mamman. aftonbladet har naturligtvis snappat upp detta och HÄR kan ni läsa om tränarnas svar… det ska tydligen inte alls handla om ”petning” m.m. såsom mamman uttrycker det. utan pojken har spelat med äldre barn och nu har det startats upp ett lag med jämnåriga där han har erbjudits plats… vad sanningen är kommer nog inte vi få veta, förmodligen flyter den omkring någonstans däremellan!
det som gör mig enormt irriterad är hur folk uttrycker sig angående mamman i kommentatorsfältet i aftonbladets artikel. kränkande uttryck som bl.a. klimakteriekossa och galna hockeymammor… vi vet inte sanningen om det här men en kommentar slog huvudet på spiken ordentligt. där menade personen att det inte spelar någon roll vad som är sant. för pojken kommer känna sig ”petad” ur sitt lag där han har sina lagkompisar även om han får fortsätta i ett annat lag ändå! han kommer veta att han inte duger i det laget han spelat i flera år.
rädda barnen har ett projekt som heter high five – idrott för alla där dem jobbar mot kränkningar och särbehandlingar inom idrott!
dem erbjuder även bollplank för idrottsföräldrar. där man kan få stöd och hjälp gällande ex. mobbning inom laget.
bilderna är lånade från rädda barnens hemsida!
som jag skrivit tidigare idrott ska vara roligt och INTE prestationsbaserad för ungar – det är MIN ÅSIKT!
Kommentera
på facebook länkades det till en insändare i Gefle Dagblad. det var en mamma som uttryckte sin STORA besvikelse över att sonen först tvingades sluta i fotbollslaget för dem hade ”inte plats” längre… sanningen var den att han inte var bra nog… och nu som åttaåring ska han bli utesluten ur hockeylaget också! läs hela insändaren HÄR!
alltså, den här killen kommer kanske aldrig mer att vilja syssla med någon form av idrott. för honom kommer idrott vara något som inte hör hemma i hans värld för han är inte ”good enough”. det här tycker jag är en kränkning på hög nivå och där vuxna utövar maktmissbruk till bristningsgränsen!
på riksidrottsförbundets hemsida kan man hitta deras gemensamma riktlinjer i ”idrotten vill” om hur föreningarna ska vara utformade och de har FYRA värdegrunder som pekas ut särskilt mycket. och de är:
1. GLÄDJE och GEMENSKAP
2. DEMOKRATI och DELAKTIGHET
3. ALLAS RÄTT ATT VARA MED
4. RENT SPEL
dessutom kan man läsa att det är först i ungdomsverksamheten, alltså från tolv år som det delas in i två grupper och där den ena är prestationsinriktad – alltså mot elitnivå.
att läsa sådant här gör mig himla ledsen. jag tränade basket, handboll och tennis när jag var liten och jag kan med handen på hjärtat säga att jag var rätt kass på alla dem tre idrotterna MEN det var ROLIGT! och jag har haft en sådan tur med tränare för dem gjorde det roligt att komma till träningarna!
särskilt i handbollen… vi var nog det minsta laget i sverige tror jag… och vi fick storstryk VARENDA och då menar jag VARENDA match! MEN det minns jag knappt, jag minns ingen besvikelse eller att någon inte fick vara med. det jag däremot minns var att jag var med brorsan på en av matcherna och lilla jag fick hoppa in som målvakt mot det bästa laget i serien och jag tror jag räddade ETT skott – MEN den räddningen fick jag SÅ mycket cred för av mina tränare! sen fick jag spela ute också och då hörde jag motspelarna säga ”låt henne skjuta hon träffar ju ändå inte!”… där kan man prata om olika inställning till idrotten… behöver jag ens nämna att laget vi mötte var en förening som ”toppade” sina lag och där ingen som ”jag” någonsin skulle vara välkommen! jag minns min tid i den föreningen med glädje och att det var något som var ROLIGT! fruktansvärt sorgligt nog så avled en av tränarna och med det så slutade jag…
när jag spelade basket var jag heller aldrig särskilt bra på någonting men som sagt, tränare som peppar och inspirerar gör ju att man tycker att det är roligt. jag slutade med basketen på gymnasiet vilket jag ÅNGRAR idag! jag vet ju att jag aldrig skulle ha blivit ngt proffs MEN jag hade haft lite mer roligt kanske 😉
och ja, tennisen? haha, den behöver vi inte ens gå in på – så dålig var jag! MEN MEN MEN jag hade KUL!
iallafall så undrar jag vad som händer med ett barns självförtroende och framförallt självkänsla när det redan i unga år får veta att den du är duger inte och att även om det du gör är ditt allra bästa så är det aldrig ”good enough”!
hänger ni med på min tvetydighet här? jag var inget proffs på någon av de tre idrotterna jag var aktiv inom MEN det påverkade varken min självkänsla eller mitt självförtroende negativt p.g.a. att det jag gjorde bra uppmärksammades och jag visste att om jag gjorde mitt bästa så var jag ”good enough”! till skillnad från den ÅTTAÅRIGA killen som insändaren handlar om!
och jag undrar om dem vuxna som tror sig ha rätt att bestämma vem som duger eller inte vill ta ansvar för dem barnen som såras för livet av deras otroligt dåliga inställning till barn och idrott!
idrott ska vara KUL inte kopplat till prestation – särskilt för BARN!
Kommentera (6)
artikelns rubrik på expressens hemsida förkunnar att ”även lite läsk kan göra små barn överviktiga” och då tänkte ”näej menar dem verkligen det… hur kan det hända!”… behöver man ens göra en studie för att påvisa att LÄSK till barn INTE är bra? lite sunt förnuft borde väl ändå finnas!
”I en studie fick barn mellan 4-11 år dagligen dricka 2,4 deciliter läsk” står det i den lilla artikeln och jag bara känner – VARFÖR har dem med fyraåringar och ger dem flera deciliter läsk PER DAG för att se OM dem går upp i vikt! dem ger dem ju med stor sannolikhet (iallafall i min värld!) istället ett sockerberoende! och det fortsätter: ”Efter 18 månader hade de läskdrickande barnen ökat med över ett kilo mer i vikt än de som inte fick den söta läsken.” VARSÅGOD du gick upp i vikt på 18 månader OCH du blev beroende av läsk! GRATULERAR! barnmisshandel i mina ögon!
näej vet ni vad, jag må vara extrem när det gäller socker men det struntar jag i stora W ska iallafall inte få dricka någon läsk! idag fikade vi faktiskt på Carli som är ett glass-café med hemmagjord glass på bra råvaror och igår fick stora W lite 70 % choklad som muta för att han skulle tvätta håret – så näej jag är inte mega-extrem inte!
jag minns på den gamla goda tiden när jag var barn och vi fick EN ENDA 33 cl läskflaska när det var kalas typ och VI VAR NÖJDA MED DET! idag köper man ju hem 2 liters cola flaskor som en familj på fyra LÄTT bälgar i sig! (i have been there! men då bälgade jag och M i oss en sån! nu händer det otroligt sällan!).
det är helt vansinnigt hur våra vanor har ändrats bara dem senaste 25 åren… åt helt fel håll! 2 liter cola till fredagsmyset och lite godis och chips MEN måndag-fredag dricker ungarna lättmjölk och äter lätta… … … …
den lilla artikeln hittar ni HÄR förresten!
den här bilden hittade jag på en gammal artikel från 2006 på aftonbladets hemsida men jag har grejat till den i paint… MEN i den artikeln stod det att enligt livsmedelsverket så dricker barn upp till 1,5 liter läsk i VECKAN och ungefär varannan dag… och att ca 20 % av alla barn i sverige är överviktiga! förvisso en 6 år gammal artikel men det kan KNAPPAST blivit bättre! den artikeln hittar ni HÄR.
det finns enligt mig EN ENDA ORSAK till att barn har osunda matvanor och är överviktiga och det är VI FÖRÄLDRAR som bär ansvaret till 100 %. har sett ett program från england där föräldrarna inte KAN FÖRSTÅ HUR deras barn blivit överviktiga… och det kommer alltid tillbaka till samma sak – MATEN HEMMA ÄR REN SKIT!
NU finns det ämnesomsättningssjukdomar som gör att man går upp i vikt trots ”bra” mat OCH som gör att man inte går ner i vikt enkelt heller. jag känner en mamma som har ett barn som hon kämpat med i evigheter gällande vikten och det är fruktansvärt jobbigt. när man gör allting rätt men ändå visar vågen åt fel håll!
ett otroligt negativt inlägg men jag blir så himla arg! också har jag PMS också! läs Miss J´s inlägg om det så vet ni hur jag mår den här veckan! MORR!
Kommentera (2)
var tvungen att rensa bland mina 3843 bilder på iPhonen förut och hittade SÅ många härliga bilder på ungarna som bara strålar ”syskonkärlek”! på bilderna är det stora W som har tagit kontakt med lilla W och vill vara nära. det är inte förräns nu den senaste tiden som lilla W verkligen försöker nå stora W. detta mycket p.g.a världens bästa hjälpmedel för en 10-månadersbebis – gåstolen 🙂 lilla W fullkomligt jagar stora W nu och det är INTE alltid jättepopulärt!
här kommer några riktigt härliga bilder:
här är inte lilla W alls gammal, kanske 1 ½ månad och han syns ju knappt på bilden men stora W hade krupit upp i soffan för att ta sig en närmare titt på sin lillebror! och ni ser ju att han är stolt 🙂
mys i soffan och pusskalas!
ju större lilla W blir desto ”roligare” tycker stora W det är att leka med sin lillebror!
och desto äldre stora W blir desto mer ansvar vill han ha och det är verkligen HANS lillebror 🙂
nu har ju detta absolut inte varit någon dans på rosor alla! dem första sex veckorna efter att lilla W föddes gick JÄTTEBRA och jag kunde knappt tro att det var sant hur ”duktig” stora W var… men i takt med att min ork tröt (gick ju med lunginflammation 24 dec-3feb som övergick till en blodförgiftning) så tröt även stora W´s tålamod! och han såg lilla W som en konkurrent! och han kunde verkligen vara ”elak” mot lilla W! men nu när jag ser tillbaka på det så hade ju inte jag ork att ge honom det han behövde, jag orkade ju knappt ta hand om mig själv! och det var nog det han reagerade på mer än att det var lilla W som var problemet!NU går det iallafall bra mellan grabbarna 9 av 10 dagar och det är härligt! den siffran lär ju vara annorlunda om ett tag när lilla W växer till sig 😉
när man är liten så har man ett speciellt band mellan sig själv och sina syskon, man hör ihop, bor (förhoppningsvis) i samma familj och man har en tillhörighet. när man blir äldre och flyttar hemifrån, kanske långt bort från föräldrahemmet blir då denna djupa syskonkärlek lika självklar? – jag tror tyvärr inte det!
jag och mina systrar pratar mycket mer och har mer kontakt än vad jag har med min bror exempelvis. många i min omgivning har faktiskt trott att jag bara har två systrar… min bror är brutalt ärlig – har jag gått upp i vikt SÅ FÅR JAG REDA PÅ DET 😉 det är bara 1 år och 10 månader mellan oss och jag har alltid sett min bror som en trygghet, han fanns alltid på skolan och jag kommer ihåg hur ”rädd” jag var när han skulle börja gymnasiet och jag blev ensam kvar på högstadiet. och för mig är det SÅ tråkigt att han bor 25 mil härifrån och att vi träffas SÅ sällan! mina systrar och jag vi kan vara direkt ovänner med varandra och VERKLIGEN säga vad vi tycker och har en ganska ”rå” jargong i vårt språk! och om jag hade haft vissa av meningsskiljaktigheterna som jag haft med mina systrar med mina vänner – så hade inte vännerna varit kvar… men vi systrar förlåter och går vidare och har en riktigt bra relation! vi kanske tar varandra lite för mycket för givet? vi är ju systrar och kommer alltid hålla ihop – eller? nu hoppas ju jag innerligt att vi ska kunna hålla våra meningsskiljaktigheter på en sådan nivå att det alltid ska kunna gå att förlåta.
jag vet ju egentligen att det här med en bra syskonrelation inte är något att ta för givet. att det kan gå så långt så att inte ens syskon dyker upp på ens begravning , att man inte bjuder sina syskon på sitt bröllop, att man inte kan lita på sina syskon för fem öre osv, osv.
jag ska bli en snäll syster, skitbra morsa, världens bästa sambo och få en sjuhelsikes vältränad kropp innan året är slut! allt ska bli bättre! skämt å sido, men att vårda alla mina relationer bättre är iallafall ett rimligt mål med framtiden!
Kommentera (2)