VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

livets grymhet…

…kan speglas på så många hemska sätt, ett mord, en olycka, sjukdom…

jag har läst en blogg som jag knappt orkar läsa.

en liten kille på 3 år miste livet för några veckor sedan och det berör mig så djupt!

det står inte exakt hur olyckan skedde, men han blev påkörd av ett tåg och mamman skriver i ett inlägg:

”du släppte min hand…”

en liten grabb, en treåring, pigg på livet och inte har något hum om farligheter – precis som min stora W.

mamman skriver så mycket som berör och tårarna faller när jag läser – min värsta fasa – att förlora något av mina barn – är något som hon tvingas genomlida varje varje sekund för resten av livet. blir man någonsin hel?

stora W har också släppt min hand och bilen susade förbi och mitt hjärta stannade – men tack och lov – det fick bra! nu efter att ha läst den här bloggen så håller jag hellre i hans hand tills att den blir blå än att ta risken att släppa honom!

jag vill inte länka till bloggen – för den är grym – det gör ont – och man blir SÅ berörd!

nu klockan 13 börjar begravningsgudstjänsten.

jag tänder ett ljus och ber för den här lilla killen och hans familj!

 


Kommentarer


  1. martina 16 oktober, 2012 on 13:16 Svara

    Äh fy tusan! Jag pallar inte sånt. Läste en blogg om en kvinna som hade cancer och skrev verkligen in i det sista, om hennes barn, hur hon kände om deras uppväxt utan en mamma osv. Jag kan gråta ihjäl mig, man blir så fruktansvärt tacksam över det man har när man läse om andras fruktansvärda händelser :'(

  2. Mrs. DeMarkey 16 oktober, 2012 on 13:58 Svara

    Usch vad hemskt! Värre än det jag skrev om men sen ska man inte jämföra sorger. Men ändå, man får en stor klump i magen av sånt oxå. Stackars kvinna.

    Tack för dina fina kommentarer.

  3. Jenny 16 oktober, 2012 on 16:18 Svara

    Usch så hemskt!! 🙁 Det är min största mardröm att det ska hända barnen något, så man får verkligen en tankeställare när något sådant här händer…..

  4. footprintsinthesand 16 oktober, 2012 on 17:27 Svara

    Hur orkar man?! Blir så tagen av allt du skriver.
    Min värsta fasa i livet också – att mista någon utav mina små.
    Fint inlägg.
    STOR KRAM

  5. dentvetydigamamman 16 oktober, 2012 on 22:31 Svara

    tack för era kommentarer! tänkte mycket på familjen idag! usch, vad vidrigt! en del av mig önskar att jag aldrig hade läst bloggen… kram till er alla!!!

  6. Erika 17 oktober, 2012 on 11:22 Svara

    Åh fy så hemskt.. Får tårar i ögonen. Jag får panik av tanken på att förlora Hugo!

    Nä vissa saker önskar man att man aldrig läst eller sett, samtidigt som det stärker en på nåt vis. Man tar tillvara på det man har ännu bättre och uppskattar livet.

    Fint skrivet av dig.

    Kram!

    • dentvetydigamamman 18 oktober, 2012 on 23:10 Svara

      håller med dig! och tack!

      kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna