Klockan är 00:08. Det börjar bli dags att krypa till sängs men innan det så hinner jag med ett sista blogginlägg.
Den här dagen har innehållit både toppar och dalar. Ju längre dagen lidit ju bättre har det varit och mycket beror givetvis på smärtan som avtagit mer och mer. Jag tror att jag börjar få kontroll över smärtan nu och det är skönt att kunna konstatera att jag kan göra det helt utan värktabletter. Jag ska dock understryka att jag hann blir riktigt rädd och anledningen till det var att jag hade ett par kartor med Citodon som jag fick av mamma för nästan ett år sen.
Jag har varit livrädd för att använda dessa eftersom jag i 11 år varit helt fri från allt vad värktabletter och narkotikaklassade preparat innebär men när den här senaste svängen av smärta kom så pallade jag inte mer och började vräka i mig tabeller. Jag var smärtfri men märkte också en beteendeförändring som inte var helt tillfredsställande. Så jag bestämde mig för att skita i tabletterna och försöka rida ut den här skiten ändå, och det gick. Det kanske låter helt bananas att man efter att ha varit ren i 11 år skulle kunna trilla dit på några tabletter som dessutom inte är särskilt berusande men det är ju också så varje bakslag börjar. Det är bara att acceptera att vissa människor har beroendebeteende och att jag tillhör dessa människor.
Jag tror inte att Camilla fattat hur illa det var och det var kanske lika bra det. Jag känner mig starkare nu, att jag klarade att ta beslutet själv utan någon hjälp. Jag är nervös för att ta panodil nu men så får det vara ett tag.
***
I morgon, eller idag, väntar besök hos Arbetsförmedlingen eftersom jag inte har heltidsjobb nu. Det känns som det är helt onödigt att gå dit för under mina 31 levnadsår så har jag inte en enda gång fått hjälp av AMS till jobb, däremot har de varit väldigt effektiva när det gäller att döda tid på skitsaker. Mitt problem enligt AMS är att jag inte attraktiv på arbetsmarknaden och anledningen är att jag har en yrkesutbildning (kock) som jag inte jobbat med sedan jag tog examen och att jag istället jobbat med något (journalist) som jag inte har någon examen för. Detta innebär att AMS anser att det är mitt fel att jag inte fått jobb genom deras tjänster, eller vad man ska kalla det. Det förklara å andra sidan inte hur jag lyckats få jobb genom andra kanaler men det är inte AMS så intresserade av att diskutera. Jag ska inte vara för negativ nu. Vi bor i en ny stad och kanske är det en helt fantastisk handläggare jag träffar i morgon bitti som kan hjälpa mig till det enda jag önskar nu – ett fast jobb.
***
Resten av dagen blir det barn för hela slanten. Vi testar ju en ny grej med barnen just nu för att alla ska få den uppmärksamhet som de behöver. I morgon ska jag till biblioteket med Minna där hon ska få göra vad hon vill, sen ska Camilla till biblioteket med Ella där hon ska få göra precis vad hon vill. Tanken är att vi ska kunna lägga allt fokus på ett barn och se till hon/han får den uppmärksamhet som hon behöver för att sedan inte behöva hitta på korkade grejer hemma för att få uppmärksamhet. Vi har testat en del andra grejer tidigare men jag tror på kvalité istället för kvantitet så vi får se hur detta slutar om några veckor när man kan utvärdera det här experimentet lite.
För är det något man snappat upp som småbarnsförälder de senaste sex åren så är det att man kan slänga alla experters böcker ut genom fönstret, man måste hitta sin egen väg för varje unikt barn. Det är givetvis kanon att få inspiration från en massa experter men när allt kommer till kritan så är det ändå så att varje litet barn är en egen individ och måste få ett individuell sätt att leva. Passformen för varje individ måste skapas av den egna individen.
Så, då fick jag det sagt och kryper ner i min säng och hoppas på under.
Kommentera
De två senaste dagarna har varit en utmaning kan man väl säga. Jag har funderat en massa framtid, en del dåtid men också konstaterat att det viktigaste är att gör det bästa av vår nutid. Man kan inte gå runt och oroa sig för vad folk tycker om ens historia och man kan inte heller gå runt och vara nervös för vad som händer i framtiden, det enda man kan göra är ju att göra det bästa av det man har nu.
Hade ett riktigt bra möte med radiostationen idag och det verkar som om jag kanske har lite mer permanent jobb där efter årsskiftet där vi just nu spånar på ett morgonprogram där jag kommer vara huvudankare och sen kommer det bli väldigt mycket mer personliga reportage, något som jag verkligen ser fram emot. Det har varit riktigt roligt att göra ”Hockeytisdag” men det känns samtidigt som att jag vill jobba bredare än så just nu, det här sättet att jobba är ju helt nytt för mig och jag vill gärna inte nischa mig för tidigt. Målet är ju att nästa år kunna göra ett sant ”Daddyliving-program” som innehåller mat och föräldraskap i första hand.
Här på kvällskvisten var jag ute med Ella, Minna och Haylie. Det var otroligt roligt att bara kunna göra något med de tre äldsta tjejerna. Vi tog en liten promenad till affären och handlade lite, med betoning på lite, och jag konstaterar att Haylie inte längre är ”pappas lilla tjej”. Den tjejen växer så det knakar, inte bara rent fysiskt utan rent mentalt också, hon tar in nya intryck hela tiden vilken hon säker gjort länge men nu kan hon också uttrycka allt hon tar in, vilket är fantastiskt roligt.
Nu ska jag ta och njuta av kaffekoppen på bilden, har inte druckit kaffe på två dagar så nog har jag längtat. Jag köpte koppen åt C men hon dricker ju inte kaffe så jag har adopterat den. Så ja, på sätt och vis har jag köpt mig själv en komplimang också, lite tragiskt faktiskt, givetvis med glimten i ögat.
KommenteraJag fick ett trevligt SMS från Posten att jag har ett paket att hämta ut. Jag har mina föraningar om vad det kan röra sig om men det återstår att se vad det rör sig om.
Jag tänkte jag skulle ta med mig de två äldsta tjejerna och berättade det innan middagen, vilket inte var allt för smart. Minna blev alldeles till sig och sitter fortfarande och äter, 20 minuter efter att alla andra klara. Den tjejen har väldigt mycket tankar om både det och det andra, hon är ju dessutom ”lillgammal” så ibland vet man inte om för en diskussion med en 50+ eller fyraåring.
Minna kommer dock mer lugnande besked.
– Pappa, det är bara nio potatisklyftor kvar.
Problemet är väl bara att hon började med just nio.
Kommentera
Minna är för gullig. Och att hon inte älskar potatis är rätt tydligt.
Minna: – Vad ska vi äta till laxen?
Jag: – Potatis.
Minna: – Du ska alltid ha potatis till laxen.
Jag: – Ja, men vad ska vi ha istället då?
Lång tystnad.
Minna: – Man kan ha korv till laxen…
Jag: – Korv?
Minna: – Ja, det kan man faktiskt ha.
Jag: – Nej, det kan man faktiskt inte ha.
Söt tjej det där.
KommenteraDen här lördagen har varit maxad på så många sätt att man nästan har svårt att ta in det. Lördagar brukade annars vara en av få dagar som jag var hemma i veckorna men efter att jag inte längre är involverad i den verksamheten längre så innebär det att jag har mycket mer tid hemma och ingen är lyckligare än jag själv över det. Jag trodde initialt att det skulle bli en hel del ångest men all den här tiden hemma har bara fått mig att komma både min sambo och mina barn mycket närmare.
Hur som helst, i morse klev jag upp snortidigt sett till hur länge jag brukar ligga och dra mig. Efter all bakning bar det av till svärmor i Mantorp där tanken var att jag skulle vara med barnen och Camilla skulle åka till Mobila (eller Depot Mantorp som det heter nu) för att kolla in julsaker på nyöppnade Dollarstore, men det slutade med att jag åkte. Väl där passerade jag Kalle P och insåg att jag var ”tvingen” att kompensera Camilla med ett par nya skor för att jag åkte istället för henne samtidigt passade jag på att köpa nya skor till Minna vars kängor inte direkt var vintervänliga. Snacka om fynd, jag fick skor till Camilla och Minna för 300:- och hade det inte varit för utförsäljning hade den där lilla shoppingturen slutat på över tusenlappen.
Sen blev det Dollarstore en sväng där jag i princip inte hittade något av det jag ville ha. Visserligen hittade jag lite leksaker till barnen som vi ska använda i morgon och sen lite bakgrejer till mig själv, eller oss, men inte en pinal som gjorde lägenheten mer ”julig” än innan vi åkte. Jag konstaterar att Dollarstore har olika utbud på olika orter varav butiken i Mantorp var bra mycket mer utplockad än på andra orter.
Innan avfärd tillbaka till svärmor så hittade jag en stor bunke för bakning på CityGross som jag letat efter under en längre tid, den kostade visserligen mer än vad jag hade hoppats men det kändes ändå som om det var ett ”måsteköp” inför all bakning. Sen blev det korv och pommes hos svärmor innan vi sakta drog oss hemåt igen, och med sakta menar jag att Östgötatrafiken borde söka nytt jobb. Vi fick vänta 32 minuter på tåget idag med fem trötta barn som frös och sen har de inte ens mage att gå ut med förseningen på sin app där man ALLTID kollar tiderna.
Det blev en heldag trots att vi i princip åkte tåg för att äta och fika hos svärmor. Otroligt rolig dag och i morgon väntar en minst lika rolig dag.
Nu blir det brödbak och lite TV innan sängen hägrar.
Kommentera