Camilla och Minna begav sig till ÖB för att inhandla julgranen med tillbehör och då drog vi andra igång pepparkakasbaket för att sysselsätta oss med något ”vettigt”. Både Ella och Haylie var sjukt entusiastiska till en början men ju längre tiden led ju mindre intressant blev bakning och mer intressant blev det att äta upp degen.
Vill ni testa något riktigt omöjligt så försök förklara för en tre-åring som Haylie varför man kan äta pepparkakorna efter att det varit i ugnen men att man får ont i magen om man äter de innan de gräddats. Hon svarade ”ja, jag vet, pappa” hela tiden för att sekunden senare smälla i sig mer deg igen, men det är ju bara jul en gång – om året.
Livia satt och studerade oss med stor nyfikenhet – i ungefär tre minuter innan hon också blev tokless. Hennes tristess gick dock att bota med lite käk.
Camilla sitter och trär igenom trådar på julgranskulorna genom öglor som är så gott obefintliga, det ser inte jätteroligt ut så jag ägnar mig åt annat. Jag planerar dagens middag i form av köttfärslimpa med brunsås, givetvis med någon spännande twist. Vi får ser hur det slutar det där, känns så otroligt roligt att kunna laga riktig mat igen.
Sen ska det ju fyllas i en hel del massa uppgifter inför Haylies besök på US i Linköping i morgon. Tack och lov så är det ju inte förrän klockan 11 så slipper man stressa i väg alldeles för tidigt, är ändå 7,5 mil resväg enkel resa.
Kommentera (4)
Då var vi hemma igen efter en liten inhandling på ICA och det tog lite längre tid än väntat och det blev lite mer inköpt än det var tänkt från början men det fanns riktigt mycket bra priser, och ändå kändes det som om vi hoppade minst hälften av alla schyssta priser.
Dagens klipp var ju utan tvekan blandfärsen för 39,90 kg, vilket gjorde att jag köpte upp mig så att vi klarar hela julen med köttbullar och allt vad det innebär.Vi köpte också på oss en massa baktillbehör och givetvis allt som behövs till julgodiset så nu har man att göra dagarna fram till jul. Jag blev dessutom oerhört sugen på att göra köttfärslimpa så vi får se om man kan få till det också.
På vägen till affären var det fullmåne och jag lyckades med min kassa mobilkamera få en bild på vr fina gran på torget här i Tranås. Den är riktigt mäktig, bara snön som fattas oss nu.
Barnen var helt överlyckliga över att få ut och studsa klockan sju på morgonen. Camilla var väl inte helt överlycklig över att vara det men vad gör man inte för barnen. Livia har en rolig filur, när vi var inne affären vägrade hon sova men samma sekund som vi kommer ut så somnar hon som en stock, då går det inte ens att väcka henne hur mycket man än försöker.
Ella dricker inte energidricka, det var Camillas men bilden känns väldigt provocerande med tanke på debatten om energidricka.
KommenteraKlockan är 00:08. Det börjar bli dags att krypa till sängs men innan det så hinner jag med ett sista blogginlägg.
Den här dagen har innehållit både toppar och dalar. Ju längre dagen lidit ju bättre har det varit och mycket beror givetvis på smärtan som avtagit mer och mer. Jag tror att jag börjar få kontroll över smärtan nu och det är skönt att kunna konstatera att jag kan göra det helt utan värktabletter. Jag ska dock understryka att jag hann blir riktigt rädd och anledningen till det var att jag hade ett par kartor med Citodon som jag fick av mamma för nästan ett år sen.
Jag har varit livrädd för att använda dessa eftersom jag i 11 år varit helt fri från allt vad värktabletter och narkotikaklassade preparat innebär men när den här senaste svängen av smärta kom så pallade jag inte mer och började vräka i mig tabeller. Jag var smärtfri men märkte också en beteendeförändring som inte var helt tillfredsställande. Så jag bestämde mig för att skita i tabletterna och försöka rida ut den här skiten ändå, och det gick. Det kanske låter helt bananas att man efter att ha varit ren i 11 år skulle kunna trilla dit på några tabletter som dessutom inte är särskilt berusande men det är ju också så varje bakslag börjar. Det är bara att acceptera att vissa människor har beroendebeteende och att jag tillhör dessa människor.
Jag tror inte att Camilla fattat hur illa det var och det var kanske lika bra det. Jag känner mig starkare nu, att jag klarade att ta beslutet själv utan någon hjälp. Jag är nervös för att ta panodil nu men så får det vara ett tag.
***
I morgon, eller idag, väntar besök hos Arbetsförmedlingen eftersom jag inte har heltidsjobb nu. Det känns som det är helt onödigt att gå dit för under mina 31 levnadsår så har jag inte en enda gång fått hjälp av AMS till jobb, däremot har de varit väldigt effektiva när det gäller att döda tid på skitsaker. Mitt problem enligt AMS är att jag inte attraktiv på arbetsmarknaden och anledningen är att jag har en yrkesutbildning (kock) som jag inte jobbat med sedan jag tog examen och att jag istället jobbat med något (journalist) som jag inte har någon examen för. Detta innebär att AMS anser att det är mitt fel att jag inte fått jobb genom deras tjänster, eller vad man ska kalla det. Det förklara å andra sidan inte hur jag lyckats få jobb genom andra kanaler men det är inte AMS så intresserade av att diskutera. Jag ska inte vara för negativ nu. Vi bor i en ny stad och kanske är det en helt fantastisk handläggare jag träffar i morgon bitti som kan hjälpa mig till det enda jag önskar nu – ett fast jobb.
***
Resten av dagen blir det barn för hela slanten. Vi testar ju en ny grej med barnen just nu för att alla ska få den uppmärksamhet som de behöver. I morgon ska jag till biblioteket med Minna där hon ska få göra vad hon vill, sen ska Camilla till biblioteket med Ella där hon ska få göra precis vad hon vill. Tanken är att vi ska kunna lägga allt fokus på ett barn och se till hon/han får den uppmärksamhet som hon behöver för att sedan inte behöva hitta på korkade grejer hemma för att få uppmärksamhet. Vi har testat en del andra grejer tidigare men jag tror på kvalité istället för kvantitet så vi får se hur detta slutar om några veckor när man kan utvärdera det här experimentet lite.
För är det något man snappat upp som småbarnsförälder de senaste sex åren så är det att man kan slänga alla experters böcker ut genom fönstret, man måste hitta sin egen väg för varje unikt barn. Det är givetvis kanon att få inspiration från en massa experter men när allt kommer till kritan så är det ändå så att varje litet barn är en egen individ och måste få ett individuell sätt att leva. Passformen för varje individ måste skapas av den egna individen.
Så, då fick jag det sagt och kryper ner i min säng och hoppas på under.
Kommentera
Igår kom Ella utspringande från sitt rum i panik. Både jag och Camilla trodde hon hade brutit ett ben som hon skrek men efter att hon lugnat sig lite kunde vi förstå så mycket som att hon jonglerat med ett mynt som hon sen hade svalt. Vi har varit ganska förskonande från den här typen av händelser trots att vi har fem ungar som alla är lite glada i att göra saker som de inte riktigt borde.
Camilla fick lite panik men jag hade på känn att det här skulle hända förr eller senare, och när vi Minna ”råkade” peta upp en liten stick i näsan för två år sen så kom jag över en artikel från 1177 om just svalda mynt så jag var rätt lugn. Det där myntet lär komma ut genom ”utgången” under veckan, men jag tyckte att det var på sin plats att Ella skulle fundera lite kring det här med att saker man gör har konsekvenser så jag brydde mig inte riktigt om att förklara allt för henne just då. Idag när vi var ute på promenad så passade jag på att berätta det på en nivå som passade henne och givetvis blev det historien om Emil i Lönnerberga som svalde ett mynt, och det kom hon ihåg och blev genast lugnare.
När hon skulle sova ikväll så sprang hon mot mig och hoppade upp för att ge mig en puss och en kram, tror det var lite lättnad i det omfamnandet. Jag kan tycka att hon är så pass gammal att hon måste börja fundera lite kring det här med konsekvenser. Det är givetvis inte så att hon gör dumma grejer på löpande band men hon på sistone har det varit lite väl många sattyg, hon är sex år jag tycker det är en bra ålder att börja tänka lite mer.
Sen tror jag ju inte en sekund på att hon lekte med myntet i handen och helt plötsligt svalde myntet, snarare så att hon hade den i munnen och råkade svälja den. Vart hon hittade myntet är också en gåta men å andra sidan har hon ju haft en tendens att plocka på sig saker, gömma de och sen ta fram de när hon ska sova. Vi har hittat allt möjligt under hennes säng.
Well well, another lesson learned.
KommenteraDen här lördagen har varit maxad på så många sätt att man nästan har svårt att ta in det. Lördagar brukade annars vara en av få dagar som jag var hemma i veckorna men efter att jag inte längre är involverad i den verksamheten längre så innebär det att jag har mycket mer tid hemma och ingen är lyckligare än jag själv över det. Jag trodde initialt att det skulle bli en hel del ångest men all den här tiden hemma har bara fått mig att komma både min sambo och mina barn mycket närmare.
Hur som helst, i morse klev jag upp snortidigt sett till hur länge jag brukar ligga och dra mig. Efter all bakning bar det av till svärmor i Mantorp där tanken var att jag skulle vara med barnen och Camilla skulle åka till Mobila (eller Depot Mantorp som det heter nu) för att kolla in julsaker på nyöppnade Dollarstore, men det slutade med att jag åkte. Väl där passerade jag Kalle P och insåg att jag var ”tvingen” att kompensera Camilla med ett par nya skor för att jag åkte istället för henne samtidigt passade jag på att köpa nya skor till Minna vars kängor inte direkt var vintervänliga. Snacka om fynd, jag fick skor till Camilla och Minna för 300:- och hade det inte varit för utförsäljning hade den där lilla shoppingturen slutat på över tusenlappen.
Sen blev det Dollarstore en sväng där jag i princip inte hittade något av det jag ville ha. Visserligen hittade jag lite leksaker till barnen som vi ska använda i morgon och sen lite bakgrejer till mig själv, eller oss, men inte en pinal som gjorde lägenheten mer ”julig” än innan vi åkte. Jag konstaterar att Dollarstore har olika utbud på olika orter varav butiken i Mantorp var bra mycket mer utplockad än på andra orter.
Innan avfärd tillbaka till svärmor så hittade jag en stor bunke för bakning på CityGross som jag letat efter under en längre tid, den kostade visserligen mer än vad jag hade hoppats men det kändes ändå som om det var ett ”måsteköp” inför all bakning. Sen blev det korv och pommes hos svärmor innan vi sakta drog oss hemåt igen, och med sakta menar jag att Östgötatrafiken borde söka nytt jobb. Vi fick vänta 32 minuter på tåget idag med fem trötta barn som frös och sen har de inte ens mage att gå ut med förseningen på sin app där man ALLTID kollar tiderna.
Det blev en heldag trots att vi i princip åkte tåg för att äta och fika hos svärmor. Otroligt rolig dag och i morgon väntar en minst lika rolig dag.
Nu blir det brödbak och lite TV innan sängen hägrar.
Kommentera