Annons

Kenneth 60 år!

Lite udda tanke att jag kunde har varit gift med en 60 åring. om vi nu inte hade skild oss och han inte hade dött.
Men ändå…Blev väl lite av en deppdag, inte för min egen skull, mest för barnen.
Började dagen med att smyga upp tidigt och kollade på gamla bilder, kanske inte så där jättesmart.

images (1)
Inte så att jag blir direkt ledsen av det längre, vi var ju ändå skild och det fanns ju en anledning till det.eller lite fler än en. Men det blev ändå en dag där tanken i huvudet snurrar runt ännu värre än vanligt. Även om jag vidhåller  att jag oftast gillar personen jag har blivit efter allt det här bättre än den jag var innan. Och jag fick ju ändå det jag alltid hade önskat mig, lite så där tomtebolycka med en närvarande pappa och en man som gå genom eld och vatten för en. men barnen då? Kan inte låter bli att undrar hur det hade blivit för de om han hade levt. Om de hade varit lyckligare, lite mera hel och lite mera ”välmående” ?

Försökte hitta en bild till inlägget där han inte såg fullständigt sönderstressade och uppgiven ut och upptäckte att det inte fanns speciellt många såna. Förutom den här, där han ändå ser hyffsat lyckligt ut. På sin älskade Tjockö…

4275_84847378044_2528596_n

Och samtidigt som jag tänker och ältar så krypa ändå det dåliga samvete fram när jag drar iväg för att ”firar” hans födelsedag med tjejerna, för jag märker ju att Peter inte bli speciellt glad över det. Även om han säger saker som :”Du gör som du själv känner för” eller ” Om det känns viktigt för dig”. och det är ju det, det är inte för min skulle, utan för barnen det känns viktigt. Om man nu inte har kvar sin pappa och kanske inte han samla så mycket bra minnen, så är det väl ändå hyfsat viktigt att typ har lite ritualer och tillfällen som är någorlunda positiva i all det tråkiga? Vad vet jag?

En sak vet jag däremot. Varje gång jag bitchar om hur mycket det suger att jobba med nåt jag inte gillar eller hur jävla tråkigt livet känns, så borde jag kommer ihåg: Varje dag man inte vallar sina barn på en kyrkogård för att de ska hittar den perfekta gravplatsen åt sin pappa ( lite i solen, för han gillade solen, men ändå lite i skugga för att det inte skulle blir för varmt på sommaren) eller låter de väljer vilken kista deras pappa ska ligga i eller att behöver ta de till bårhuset för att säger hejdå, alla dagar utan sånt borde räknas som helt ok dagar…..

 

1931308_43118453044_5691_n IMG_6028-e1378477727893-690x9201931308_43121023044_6032_n 1931308_43121028044_6347_n

Och en annan sak som jag brukar predikar om, men som inte kan tjatas om tillräckligt ofta med tanken på att ca 1500 personer begår självmord varje år bara i Sverige :

Hur misslyckat och otillräckligt och fuckt up man än känner sig som Pappa (eller föräldrar överhuvudtaget ), så är det inte värt det. Livet suger inte för alltid, de flesta får en andra chans och barn bry sig inte om materiella saker eller nån annan sort status egentligen (även om det är en jävla tjat om pengar o grejer hela tiden) . De vill har sina föräldrar närvarande så gott de kan och de vill känner sig älskat. Så hur vettigt det  kan kännas med tankar som att man är värdelös och alla skulle få det bättre utan en – så är det faktiskt inte sant, nånsin. En levande föräldrar, hur otillräckligt den än känner sig, är alltid bättre än en död.Det är aldrig ok att svika och tar den lätta vägen ut. Det gäller bara bita ihop och ….gör om, gör rätt…..

Så, fuck pengar och materiella saker och fancy yrken och all den skiten och kör på det lite mera flummiga love,  peace and understanding. AMEN!

2 reaktioner på ”Kenneth 60 år!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons