När mammahjärtat måste får ro

Då kan man hittar på lite olika konstigheter.
Som jag igår då.
Fick i onsdags samtal från kollot om att Belle hade väldigt ont i magen,vilket jag blev himla oroligt för.
i och för sig vet jag att hon lätt får magont när hon är ledsen, men hade hoppats att det skulle gå över.
Dock kulminerade det hela under torsdagen och Belle ville kommer hem.
Nånstans där blev jag ju väldigt övertygat att det var mest hemlängtan som spökade.
Eftersom redan till kollot tar 3 timmar ca var det ju omöjligt att hämta hem henne efter jobbet ….Så jag lovade ”titta” förbi på min lediga dag på fredag och tar med mig henne magmedicin och tysk magté (som kan göra under på en öm mage, ;)).

Så jag började fredagen med buss-tunnelbana-buss-buss i 3 timmar.
Fick träffa Belle för en fika en bit bort från kollot för inte dom andra skulle bli avundsjuka.
Det visade sig att en av  tjejerna hon hade träffat och fattat tyck för redan på bussen, hade fåt svårt hemlängtan och blivit hämtat dagen inna. vart av Belle och resterande 3 tjejer på rummet hade blivit smittat av den sorgsna stämningen…

Men redan på torsdagskväll hade dom bestämt sig för att kämpa på och vara kvar , så efter en timmes mammagos och några pussa och kramar satt jag mig på bussen hem i 3 timmar, utan Belle.

11541928_10152915011993045_4205812978270114167_n-tile

Fick kommentar på Facebook att jag var en supermamma, men känner mig mera som en superklant.
Är lite rädd och ledsen att jag bidrog med detta genom att hysteriskt gråta dagen innan hon åkte iväg, istället för att uppmuntrar henne att det var helt ok att vara hemifrån 8 dagar….

Men man lär sig nåt nytt hela tiden även med 5 barn.

Är mest glad att hon valde att vara kvar, det verka vara så himla roligt där.
Alla ledare var så snälla och hur vacker är inte omgivningen????

Även om det var en helvetes lång resa så var det rätt mysigt:)

 

11061209_10152915011828045_7569094870870739017_n

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *