Det händer sällan att jag bli så berörd av nåt jag läsa på nätet att jag måste kommentera det, men när jag har gått och grubblat över det i 2 dagar känns det ändå legitimt med ett inlägg.
Vill bara inleder med att jag inte på något sätt fördömer abort eller de som gör det.
Från att har varit ganska radikal i min mot abort inställning har jag de senaste åren gått över till at tycker att det finns tillfällen där en abort faktiskt kan vara lösningen i vissa fall.
Kan även sträcka mig till att det hos vissa föräldra hade varit bättre med en abort, eftersom de inte klara av uppgiften som föräldrar.
Men fortfarande trodde jag min lilla värld att en abort var en nödlösning, förknippat med sorg och en uns av ångest över att det blev som det blev.
När jag sen läsa en artikel där en hyfsat känd bloggerska går ut med att hon har gjort inte mindre än tre aborter och samtidigt kalla det för ”det bästa jag gjort”, så bli jag en aning stört och ledsen.
Jag personligen är inte speciellt förtjust i att får instrument uppkörd i underlivet, redan där hade en abort diskvalificerat sig som det bästa jag gjort.
Vilket konstigt syn på livet har man när man anser att avsluta någon annas liv som det bästa man har gjort.
Framförallt när kvinnan har två barn.
Borde inte deras födsel och existens var det bästa hon har gjort?
Jag kanske är helt fel person att uttalar mig, eftersom det inte finns nåt bättre i mitt liv än just det att vara mamma till 5 underbara barn (eller nu delvis vuxna )
Att vara mamma är och har det största, bästa och mest positiva jag har upplevt.
Även om det har varit tufft och slitig och krävande tidvis.
Inget jag någonsin skulle vilja har fått ogjort.
Nu har jag ju turen att har en aning svårt för att bli gravid (lite lustigt sagt kanske av nån med 5 barn) så jag har aldrig själv varit i den situationen att ens behöver fundera över abort.
Men jag tro och inbilla mig om jag hade varit det, så hade det varit en stor sorg i mitt liv, så som jag har sett andra kvinnor att känna om sina aborter.
Ok, det var oundvikligt och bästa så, men inget man ser lätt på eller har behov av att göra flera gånger eller att talar om för hela världen.
Min största undran har alltid varit varför man utsätter sig för det ett flertal gånger????
Borde det inte vara enklare att skyddar sig?
När blev abort ett preventivmedel liksom?
Är det verkligen så enkelt:
Citat: ”In, ut, klart slut liksom. Jag kände ingenting efteråt annat än lättnad och har aldrig ångrat mitt beslut.”
Eller rättare, borde det vara så enkelt???
Hur man man funtad när man avbryter inte mindre tre människors liv och känna enbart lättnad?
Asså, jag menar inte att man är dum i huvudet för det utan jag undrar uppriktigt över hur man kan tar så lätt på det?
Av vilka anledningar liksom.
Vilken syn har man på graviditet och ett liv som man har skapat.
När vi ändå lever i en tid och ett samhälle där det är fullt möjligt att skyddar sig, lätt o enkelt.
En oönskade graviditet, ok, men tre kan väl ändå inte vara ett misstag?
Eller spelar det liksom ingen roll för henne hur många gånger det händer, för hon uppfattade det som lätt o enkelt?
Jag fatta verkligen inte!