Ikväll ska jag på ett eventet som är till för att folk ska få upp ögonen för organisationen Ung Cancer 

Det är finestbloggerskan Jessica Nyström som bjuder in till vernissage på Collage vid Stureplan

Det bjuds på bubbel, snittar, sötsaker och en välfylld goodiebag .

Den ramsan kan ni väl vid det här laget:)

På plats kommer Ung Cancer att finnas för att sälja sina ”fuck-cancer” armband.

Förutom Peter följer även Maria ”mingelproffsen” Persson med, samt hennes man Micke och så fina Katja Asikainen.

 

 

En timmes promenad i regn, i början snyftandes, som sen gick över i några vändor med linbanan och gapflabb.

At sen mannen tyckte att jag behövde extra lite extra fart när jag satt på linbanan är en annan historia.
Dock finns det bevis i en 20 meter lång bromsspår i sanden och att det fattas ca 20 ca hud på insida av låren efter repet:)

Men fan vad kul vi hade….

Och plötsligt känns det inte alls lika nattsvart och folk verkar fattar att det är allvar och visa sig villiga att dra sitt dra sitt strå till stacken.

Så man kanske kan pustar ut lite ikväll och sova halvgott ändå.

Efter att har sänd ett stort fet tack till de högre makterna som har skickat den här guds gåvan till kvinnan till mig.

Som tröstar och pusha och tar emot all skit och högt och heligt lova att aldrig lämna mig, trots att jag är en stor idiot..rätt ofta.

 

Fan vad vissa dagar kan kännas nattsvart:( –

Tack och lov vet jag att det antagligen är övergående, men just nu är det inte alls kul att vara jag.
Problemet är att jag varken kan ser en lösning eller ett slut på det hela heller.

Så matt av allt att jag knappt orkar vara….helst vill jag bara ligger under ett täcke i fosterställning.

Skitjobbigt att alltid tänka med hjärtat först, när jag verkligen borde fatta beslut efter huvudet.

Men som sagt, det ordnar sig, nog har jag mått sämre och suttit i värre i skiten än det här.
Ska iväg nu på en kvällspromenad, Peter tro bestämt det hjälpa mot känslan att inte kunna andas 🙂

Samtidigt som det kan vara skönt att kunna pratar bara vi två, utan 4 små öron som lyssnar och tolkar och försöka förstår…..

 

På tal att tappa andan…den här låten är just en sån som jag verkligen tappa andan av.

 

Så sorligt och vacker…

 

Spend all your time waiting for that second chance
For the break that will make it ok
There’s always some reason to feel not good enough
And it’s hard at the end of the day
I need some distraction oh beautiful release
Memories seep from my veins
They may be empty and weightless and maybe
I’ll find some peace tonight

In the arms of an Angel fly away from here
From this dark, cold hotel room, and the endlessness that you fear
You are pulled from the wreckage of your silent reverie
You’re in the arms of an Angel; may you find some comfort here

So tired of the straight line, and everywhere you turn
There’s vultures and thieves at your back
The storm keeps on twisting, you keep on building the lies
That you make up for all that you lack
It don’t make no difference, escaping one last time
It’s easier to believe
In this sweet madness, oh this glorious sadness
That brings me to my knees

In the arms of an Angel far away from here
From this dark, cold hotel room, and the endlessness that you fear
You are pulled from the wreckage of your silent reverie
In the arms of an Angel; may you find some comfort here

You’re in the arms of an Angel; may you find some comfort here

I lördags var det äntligen dags för den efterlängtade utflykten till Furuvikparkens invigning.
Tyckte det var en lång bilfärd, även om det bara tog 1,5 timmar.
Jag gillar verkligen inte att sitta i bilen …skadat av alla turer till Tyskland kanske?

Väl frmme var det tack och lov strålande väder!
Redan i entren kände man sig som värsta VIP med röd matta och hela kittet!

Självaste parken då?
Till plussidan kan man lägga att den ligger väldigt fint i ett underbar naturområde nära vattnet och allt. Jättemysigt att strosar runt mellan de olika delarna, inte alls lika stressigt och kommerciellt som andra djur/nöjesparker.

Dock fanns det väldig få djur att titta på.
Åt andra sidan bodde de djur som fanns inte helt olik Zooet i Hannover i väldigt mysiga och naturtrogna anläggningar, vilket enligt mig är ett stort plus.

Även Tivolin hade väldig lite utbud i förhållandet till priset av åkbandet (199:-)

 
Ett plus var däremot att det inte var en lika pstressigt upplevelse att tittar på artistuppträdande.
Gå man på en sån på Gröna Lund är det trängsel och panik som råder.
Omöjligt för mindre barn att ens ser scenen.
Här i Furuvik var det sansat, luftigt och riktigt trevlig, även om det var rätt många som ville titta på Robin.
Till och med Belle med sina 8 år kunde röra sig fritt på torget utan att tappar bort oss eller bli ihjälklämt längst framme vid scenen.

 

Så mitt betyg?
Lite svårt att säger.
Nu blev vi bjuden på hela upplevelsen, inklusive maten och tyckte det var en underbar mysigt dag.
Om jag däremot räknar efter att hela upplevelsen lätt hade gått på minst 2500 sek för vår del (då utan godis/glas/lotter) kan jag väl tycker att det hade varit i dyraste laget.
Furuvik är välvårdat och mysigt, men prisnivån ligger lika högt som de störe parkerna med bättre utbud, vilket känns lite fel.

 
Däremot fanns det återigen inslag som man inte hitta i andra parker, mannen blev helt såld på Hemliga Fortet som är ett kustförsvarsmuseum som byggdes i mitten av förra seklet.(N:Ö:R:D)
Barnen tyckte det var superspännande att ser var Wild kids hade spelats in.

 
Jag kan tycka att resan dit ett minus för oss som bor i Stockholm, men bor man nära och kanske samtidigt utnyttja erbjudandet av årskortet som ger inträde till alla konserter också, kan det vara värt pengarna.

Men som sagt, vi hade en underbar dag och är oändligt tacksam att vi fick erbjudandet av Stephanie på Finest och självklart ett stort tack till Furuvikspaken som bjöd på hela kalaset!

 

Trötta och nöjda barn på vägen hem