Gud nu har jag tittat på den här filmen minst 10 gånger.
Samt som vanligt tvingat resten av familjen att tittar på den.
Skit sak samma att 8 åringen grät efteråt liksom, den måste ses ju:)
Inte visste jag att en hund kan snyfta högt?
Och egentligen är jag ingen hundmänniskar sådär jättemycket heller.
Vi har liksom haft två hundar.Båda dog unga.
Framför allt Garbo går liksom inte att ersätta.
Världens snällaste hund.
OK hon kanske inte ser så snäll ut just här, men hon ler bara:)
Så fin och snäll att det liksom inte kan finnas någon bättre.
Därför känns det helt onödigt att älskar nån hund efter henne:(
Belle skrev typ till och med en låt till henne;)
Fast barnen typ inte åt någon godis på typ nästa ett år för att får en hund har jag hittills stått emot.
Men nu är jag ju motvillig sambo med en av de hundraserna jag hatar mest.
Och ändå har jag blivit pyttelite kär.
Det går ju inte att ignorera någon som står och vifta med hela kroppen för den bli glad när man kommer hem.
Inte att förglömma andra dotterns sötnos.
Som var så här pytteliten och söt för typ 5 månader sen, men redan nu är stort som ett hus!
Annars verkar den här hunden vara en rolig prick också:)
