Månadsarkiv: december 2012

Lördagens fest

Satsade på en liten mera vuxen look än ”trotsigt tonåring”, gick väl så där.
Kort klänning och hööööga klackar.

Eller 10 cm är i alla fall skithög för mig.
Men klackar måst väl ändå vara djävulens påfund för att tämja kvinnan????
Visst, det är skitsnygg och sexig, även om jag kan tycker att jag bli lite väl lång ( 184 med de extra 10 cm:)
men det gör ju ont som fan!

 
Plus att man typ är hur begränsat i sin rörelsefrihet och får tar pyttesteg, funkar ju inte för mig som alltid är försenat.
Gissa att allt det dr går att träna upp, men jag nöjer mig med att har klackar 2 gånger om året typ..

..

Hur som helst, eftersom vi uppfattade inbjudan som att värdparet önskade sig en barnfri tillställning, så fixade vi lydig barnvakt.Även om VI verkligen alltid har varit pro barn på våra fester Är den åsikten att vi som familj gå igenom all skit tillsammans, så borde vi även fira det roliga ihop. Vilket alltid har funkat perfekt, barnen sysselsätter sig själva, det förkommer ingen direkt fylla och man gå hem i lagom tid eller bädda ner sovande barn i ett hörn. Men som sagt, alla är inte av samma åsikt, därför lämnade vi bort barnen.Bara för att upptäcker att ingen av de andra 14 par hade orkat/lyckats ???? får barnvakt och tagit med sig barnen! Vilket gjorde mig lagom förbannat;) Så efter några samtal med barnen/barnvakten åkte vi helt enkelt och hämtade våra snorungar också.Inte fan skulle de behöver höra av alla kompisar vilken roligt fest de hade missat!

 

Hela kvällen gick ut på att Martin och Naiyya skulle förnya sina äktenskapslöften efter 10 år som gift , med ceremoni, brudklänning och bröllopstårta, hela rasket liksom. Jättefin tanke och väldig rörande och bra fixat på alla sätt.

 
Även om jag får lite gåshud av tanken att jag skulle bara tvungen att göra något liknande.
Mardrömmen att står där framför alla och tala om hur mycket jag älskar nån och blablabla.
Jag mår vara bra på att uttrycka vad jag känner rent fysiskt även bland folk…. men, i ord?Not so much:)

Men här var hela grejen liksom att M+N talde om för varandra vad de tyckteom varandra , alla kompisar höll tal om vad de tyckte om de och deras äktenskap och så vidare…som sagt väldig vacker med så lite min grej
(för mig personligt då, jättegärna som åskådare)

Och kärlek var liksom budordet rakt igenom.

 
Fast för mig var det en grej som verkligen skrek kärlek hela vägen….nämligen det här.

 

 
I vanligt fall tycker Nikita att hennes pappa är pinsamt när han dansar, men jävla vad kul de hade.
Kan fan gråta av lyckan när jag titta på videon.
Och jag, jag är extra blödig för pappa/barnkärlek, jag tycker fortfarande att det suger stenhår att mina 3 stora inte fick behålla sin pappa, pappor får fan inte dö förre sina barn, så är det.
Och så hoppas jag innerligt att mina små kommer uppskatta att har haft en pappa i sitt liv som älskade de och dansade med de.
För även om det kommer en tid där de hatar oss ( vilket jag har lärt mig är oundvikligt under tonåren) så hoppas jag att de fattar vilket jävla privilegium det är har kvar båda föräldrar.

 

Summering 2012?= Rövknullat!

Dags att summera det gånga året.

Och temat för 2012 verkar har varit , som rubriken antyder, rövknullat ( självklart då på ett mentalt sätt:))

Hela året verkade i stort sätt handlar om att utsätter sig för situationer jag vantrivdes i, befinner sig på platser jag inte ville vara och omges med personer jag inte förstår mig på, samtidigt som jag fick skiljas från vissa jag inte ville vara utan.

Plågsam så in i helvete.

Men när jag ser tillbaka på det hela kan jag väl bara konstatera att det förutom vara en enda ”pain in the ass” period också var en av de åren där jag lärde mig mest.

Har ju under stora deler av mitt liv verkligen levt i en struts mentalitet, stoppa huvud i sanden är liksom min grej.
Så i år handlade det mest att inte fly från grejer utan ta tag i massor obehagliga saker och göra det bästa av situationen.

Samt att vara mera selektivt med vem jag släppa in på mitt liv.

Har träffat några verkliga nötter som på olika sätt har gett mig huvudvärk, ingen nämd ingen glömt.

Åt andra sidan har jag haft äran att lära känna några hög-oddsare som Alex Erwik, Simon Lejsjö, Madde Lithander till ex.

Som jag  alla 3 ser upp till för jag tro att jag kan lära mig massa av de:)

Har vistas till förbannelse mycket i en värld jag så gärna skulle vilja trivas in, men där jag bara kan konstatera att jag mår bäst av bara hänger lite på ut kanten.

Har även fattad att jag har fått mycket gratis, men att jag på inget sätt är redo att förvaltar det rätt än så länge.
Och även om detta året känns en aning bitter och onödigt, har det ändå gett mig en viss lugn och ro.
Allt måste inte händer här och nu.
Ibland måste man stanna upp och summera för att kunna omgruppera och starta om…liksom…eller nåt.

Och till vissas förvåning ar det första året som jag gav upp mitt martyraktiga sätt att vara mamma på och har blivit så mycket mera ego.
Och som har efter alla 26 mamma-år  försökt hitta tillbaka till VEM jag är, mera än bara alla barnens mamma.
Vilket mannen i alla all verkar uppskatta massor:)

Flummigt värre, eller huuuur?

Mammas pojkar

Var på bio igår och fan vad jag skrattade.
Inte ofta det händer och ännu mera sällan till en svensk film.
Men den här ”mammas pojkar” var helt hysteriskt roligt

Ännu mera roligt förstås när man är gift med en värmlänning och om ens liv har gått ut på att curlar sönder sina  vuxna barn;)

Vissa gånger skrattade jag nog fast jag egentligen ville gråter av igenkännande!

Ochså viskade  sötaste mannen i mitt öra.:
”Nu ser du vilket liv du har räddat mig ifrån”

Efytersom han efter 13 år fortfarande är övertygat att han hade  förblivit singel resten av sitt liv och tynat bort i de värmländska skogarna, om inte jag hade förbarmat mig över honom !

Och jag är smart nog att låter honom tro det, inte behöver väl han veta att det ändå var JAG som drog vinstlotten när vi blev ihop;)?”

Dessutom myntades det  nya uttryck  i filmen. ”Chocksova” och ”förspelsgosa” (Kräks lite av det sista)
Kommer nog bli en klassiker.

Liksom Mia Skärrings :”Det kanske känns cool men det ser inte cool ut”  när killarna hadbangade.

Obetalbart;)

Multi kulti party party

Skit var vi har vilat.
Inga levande människor under 80 år borde vara så där fullständigt förslappat som vi kan man väl tycker.
Eller så lagrar vi typ i förskott för jobbiga tider?
Eller tar igen fråntidigare år?
Eller så tycker vi bara om att vara skitlat?

Resten av vecka bli en aning multi-kulti party paety i alla fall kom jag just på!

Imorgon har vi äran att får vara med när våra fina vänner/grannar ska förnya sina äktenskapslöften!
Med tanken på deras härkomst gissa jag att festen kommer vara en svensk /indiskt, klädkoden är i allafall röd/svart…
(UPS måste tvätta efter det här inlägget, panik!)

 

Nyår är vi bjuden hos andra vänner, tack och lov även de grannar, så det bli kryp avstånd hem sen, toppen.
Där är blandningen svensk /chilensk /och pytteliten tysk då, ska bli intressant;)

 

Dagen efter nyår har vi som tradition att fira /träffa med ytterligare ett grannpar-svenska /amerikanskt.
Där är temat typ äter så mycket dyr mat och alkohol på så kort tid som möjligt, typ:)
Får ser om det bli av i år igen…

 

Sen är det jobb igen…tjohoo eller nåt.

Men på riktigt, det där med mellandagsrea.

Är redan pisst innan jul över hur folk handlar.

Tar till ex det där med att fixa  julklapparna till sina barn.
Som om det finns ett enda barn i min bekantskapskrets som verkligen behöver en enda pryl till.
Och även om jag har varit rätt restriktivt med att köper prylar till de min (och delvis fattigt nog för att inte ens behöver fejka att vi inte har råd:)) så har de hela rummet full. Samt vinden dessutom.

Och vad man än köper så hamnar det efter ett tag i den stora högen nånstans i det fucking ostädade rummet.
Vilket gjorde att vi var ännu mera restriktivt med prylar i år.
En enda leksak var, en efterlängtat Monster High docka.
Man är ju inte odjur hellre.

Självklart fick de andra presenter, men det var böcker och pysselgrejer och lite kläder och ett skrivbord och lite annat ”nyttigt” så där.
Fan var PK jag känna mig nu helt plötsligt.

Fast egentligen vill jag bara straffar barnen för jag fick växa upp och var tvungen att leka med kottar typ.
(Inte helt  sannhetsenligt-dock är jag så gammal och uppväxten så fattigt att vi faktiskt eldade med kottar;))

Eller den sanna anledningen är att mitt hippy hjärna fortfarande tro på    lite prylar= kreativare barn

 

Men nu till mellandagsrean.
Folk handlar som idioter fram till 12.00 på julafton typ, vila en dag och sen fortsätter en dag senare på mellandagsrea??????

Hur många klädesplagg / prylar kan en människa behöver?

Och varför just det uppdämpade behovet i just december???

 

Om vi äger mer än 50 saker är det sakerna som äger oss

                                                                                                         Gandhi