Förutom att man inte är ledig då och får går upp skittidigt och inte får dra sig i sängen och inte ens hinner sova middag….
Personligen har jag svårast att vara ifrån familjen.
Skönt att mannen nu för tiden lämna barnen i skolan, brukar fortfarande fälla en liten tår varje måndag.
Svårt att ställa om sig från att vara ihop till att vara på olika ställer hela dagen.
Och att vara ifrån kärleken.
Nu vet man att man ahr en hel jävla vecka framför sig där man typ möts i dörren i bästa fall och bara får ser till att får logistiken att funkar.
Där det knappt finns tid eller tillfällen att bara vara och ligger och gosa.
En vecka där jag kommer vara leds på att vara där jag inte vill vara vilket gör mig till en stressad och ledsen och grinig bitch istället för min lovable puppy gosiga jag;)
Det värsta är att det snart är mässa också, vilket betyder att jag kommer jobba över mest hela tiden och antagligen även jobbar helger.
Så man får väl bara ser framåt, vänta och längta till pensionen och hoppas att vi fortfarande är så pass kära då, att vi har behov av att vilja omgås dygnet runt.
Kruxet är bara att jag antagligen går i pensionen typ 14 år förre honom.
Vem fan ska jag leka med tills han slippa jobbar ????
Till råga på allt har badhairday blivit ett konstnt tillstånd, vilket betyder att jag borde gå och klipper mig.
Och skohelvete har löst upp sig, vilket betyder att jag borde handlar sko.
Vilket är typ 2 av de värsta saker jag vet, frisör och handlar sko *kräks*