Ledsen och orolig för min snälla goda kompis som ligger på sjukhuset med oändliga smärtor och utan att får veta vad som är fel….
Hemma gå hennes man med deras små barn och är förvirrat och rädd.
Fan vad det gör ont att veta att de går igenom ett helvet utan att man kan göra nåt.
Ringer man och är på så är man rädd för att stressa de i en redan påfrestande situation, hör man inte av sig av ”hänsyn” är man rädd att de känna sig ensmamma och bortglömda.
Hur fan gör man, visa att man bry sig och tänka på de, utan att vara för påträngande.
Försöka minnas vad JAG tyckte när sonen låg i koma…
För det var liksom där och då eller strax efter som man började delade in folk i ytliga bekanta, vänner och de som man verkligen kan räcknar med när man sitter längst ner i skiten….
Samtidigt som hela tidsräkningen ändrades genom olyckan, allt delades från den dagen in i ”förre olyckan” och ”efter olyckan”…som om livet liksom aldrig mer blev det samma.
Tur att vi då var lyckligt omedvetna om att det väntade ännu ett trauma som skulle dela livet i före och efter i återigen 🙁
Men vad är det då som var rätt och fel i bemötande av folk i kris?
jag om nån borde ju kunna ger ut en bok om det kanske:)
Men självklart är det väl individuellt för alla, men jag tog illa upp att folk ”inte orkade” eller talade om hur jobbig det var för DE!
När det fan var min son som höll på att dö.
Eller folk som ”visst hur det känns, för deras katt hade dött för ett tag sedan”
HALLÅ????
Det jag uppskattade däremot ar folk som hälsade på MIG på sjukhuset
(sonen som ”sov” sig igenom hela grejen hade liksom ingen behållning av besök)
för att hjälpa en att fördriva tiden när man inte lämnade sjukhuset på veckor.
Folk som brydde sig om att de stora tjejerna (då 5 och 8) hade det bra och kanske hittade på något kul med de.
Minns speciellt några presenter jag fick av en kompis:
Var sin vackra bok till mig och dåvarande mannen, att skriva när saker i
(när man var mer eller mindra halvdrogade med sobril den första tiden visade sig var ett smart drag;))
samt en mjukistiger som hjälpte till att håller upp slangen till respiratorn till sonen!
Så genomtänkt och fint liksom!!!!
Tjejen i frågan hade varit med om liknande själv, så hon hade stenkoll liksom:)