Alla inlägg av claudiacrowleysorensson

Om claudiacrowleysorensson

Jag är en färgsprakande, glad, högljudd envis kvinna som alltid har något galet upptåg pågång. Jag lever tillsammans med min man som arbetar som egenföretagare och tillsammans har vi två härliga barn som är sju och och nio år. Jag lever även med ulcerös colit som är en del av vår familjs vardag. Min sjukdom definerar inte mig men den är en del av mig. Min viktigaste uppgift i livet är att vara en bra förälder till våra härliga barn. Jag har en stor passion för skönhet och mode. Här välkomnar jag er att följa mitt liv som shopping galen, översocial, kärleksfull vän, fru och mamma. Ni kan även följa mig på Instagram:claudiacrowleysorensson

Slagsmål, gap och skrik!

Hur mycket jobb skulle du få gjort under en dag om dina kollegor slogs, skrek och svor runt dig om dagarna?

Hur skulle du må när du kom hem, och hur skulle du känna inför att återvända till arbetsplatsen dagen därpå?

Detta är många barns verklighet under en vanlig skoldag.

Det är jobbigt att försöka läsa eller skriva för jag tappar bort mig, det är jobbigt att se mina klasskamrater slåss och jag blir ledsen när ingen lyssnar på läraren när hen blir arg.  Detta är vad jag fick till mig från ett av mina barn idag när jag frågade hur dagen varit.

Lärare som får busvissla i klassrummet när det inte räcker till att höja rösten samtidigt som elever gapar, skriker och slåss i klassrummet.

Jag blir bestört!

Hur mycket lektionstid går åt till att försöka lugna stökiga elever? Hur mycket av lektionstid förblev outnyttjad för de barnen som försöker och vill lära sig men störs av skolkamrater?

Hade jag fått bestämma så hade de elever som slåss, stör med mera fått lämna klassrummet en efter en.

UT!

Ring föräldrarna och låt dem lämna sina arbeten för att hämta hem sina barn, skicka med dem dagens lektionsuppgifter hem så lovar jag att fler föräldrar skulle se till att deras barn skötte sig.

Inne i ett klassrum så sitter man tyst och lyssnar när läraren pratar, man räcker upp handen och pratar själv när läraren ger en ordet, man springer inte omkring, gapar, skriker, slåss och berövar sina klasskamrater deras utbildning. Kan man inte detta så har man förbrukat sin rätt att vistas i klassrummet.

Undrar hur många stolar som skulle få stå och gapa tomma om lärarna provat detta tillvägagångssätt?

Det är inte skolan som brister det är vi föräldrar.

Vuxna människor som valt att skaffa barn men som prioriterat bort uppfostran. Söndercurlade ungar som är vana vid att få och göra precis som de själva behagar.

(Detta inlägg är ej riktat till barn med särskilda behov t-ex  neuropsykiatriska diagnoser, dessa barn / föräldrar behöver få stöd/insatser mycket snabbare och lättare än vad de får idag, diagnoser samt övriga särskilda behov är dock en förklaring och bör aldrig användas som ursäkt. En av de eleverna som vill och försöker men också hindras på grund av bristande arbetsro är i detta fall ett barn med diagnos)

På återseende / Claudia

Fartfylld söndag.

Idag startade vi dagen med att ta en riktigt härlig långpromenad vid spånen, jag uppskattar verkligen att ha denna underbara natur precis intill huset. Alvestas underbara omgivningar visade sig från sin bästa sida idag.IMG_8403 IMG_8425 IMG_8410

IMG_8397

Under tiden vi njöt av en uppfriskande promenad fick stackars maken slita hårt. Jag har nämligen fått för mig att byta färg på huset.

Time for change…

IMG_8414

Ingen vila och ro för Daniel när han för en gångs skull lyckas klämma in en ledig dag i hans hektiska schema.

Isabelle och Theodor spenderade eftermiddagen med att göra halloweenfigurer av trolldeg.

IMG_8395 IMG_8417 IMG_8416 IMG_8431

1/2 dl mjöl
1/4 dl salt
1/4 del vatten
Forma
in i ugnen på 100 grader och måla sedan med hobbyfärg.

Jag fick en tid hos jourläkaren då halva ansiktet svullnat och mitt öra känns som det snart ska lossna.

IMG_8421 IMG_8426

Efter att ha spenderat närmare tre timmar i väntrummet försäkrade doktorn mig om att örat sitter ordentligt fast trots en kraftig svullnad. Jag ska fortsätta med droppar och alvedon fram till på torsdag när jag återigen ska in till lasarettet, det är bara att bita ihop och sluta gnälla med andra ord.

Innan vi alla for till svärmor för vår traditionsenliga söndagsmiddag passade farbror Tobias på att svänga förbi och spela tv-spel till Theodors stora förtjusning.

IMG_8433

Theodor och farbror Tobias är inte bara lika som bär till utseendet, de delar även samma passion för tv och dator-spel.

Jag har tjatat hela dagen på barnen om att makens nya leksak enbart får användas utomhus och vad möter mig när jag kliver ut genom duschen om inte en drönare rakt framför ansiktet och inte var det barnen som ignorerat mina tillsägelser under dagen utan min kära make.

He drives me crazy but I would be lost with out him.

Sammanfattningsvis lyckades vi klämma in ganska mycket denna söndag.

Trots att jag har lite ont här och där känner jag mig piggare än på mycket länge och ser fram emot vad denna veckan har att erbjuda.

Relaterad bild

Nu avslutar jag kvällen med att luta mig tillbaka och njuta av Multimammornas senaste poddavsnitt.

På återseende / Claudia

Boys and their toys.

Daniel och barnen har spenderat dagen i Växjö simhall. Under tiden de njöt av dagen på äventyrslandet passade jag på att städa och vila.

Daniel fick ett litet uppdrag med sig innan han for hemifrån, att inhandla strumpor till barnen under hemresan.

Sent på eftermiddagen for två väldigt glada barn in genom dörren, titta vad vi köpt!

Detta är vad som händer när jag ber min make köpa strumpor…

IMG_8381 IMG_8382 IMG_8384

Han kom hem med en drönare med en massa finesser som han gladeligen ville förklara mer ingående för sin fru, jag var faktiskt lite glad över att jag inte hör så bra just nu.

Boys and their toys.

Halva mitt ansikte gör ont på grund av min öra och Daniel försökte något oaktsam hjälpa mig med dropparna så att jag kan få lite sömn inatt.

Jag försökte förklara för min make att det inte går att röra varken höger sida av ansiktet eller örat, jag gnällde och försökte komma loss men han tog i med hårdhandskarna och tryckte ner mitt huvud samtidigt som han beordrade mig att ligga still.

Du är 100 gånger värre än barnen Claudia….

IMG_8392

Can you keep a secret?

Jag tänker inte tala om det för Daniel men han lyckades få i dropparna i mitt svullna öra trots att jag inte var så duktig på att ligga still vilket resulterat i att jag är nästintill helt smärtfri.

Den där maken är allt bra att ha!

Så nu väntar äntligen en god natts sömn.

På återseende / Claudia

Some days I hate parts of myself.

Idag var det dags för mig att genomgå besiktning på lasarettet, varningslampan har lyst en hel del på sistone jag blev därför inte särkilt överaskad när jag fick lite anmärkningar.

Bland annat så har jag ett öra fyllt med tamponad, vilket betyder att jag inte hör min omgivning men min egna röst och tuggande ekar i huvudet. Smärtan och irritationen håller på att driva mig till vansinne och den där tamponaden ska sitta i örat fram till på söndag.

Nu blir det lite tätare besök på lasarettet ett tag framöver, i alla fall till jag kan gå igenom en besiktning utan någon större anmärkning.

Örat, åderbrock, sår, svullnader, håravfall, viktpendling och all annan skit som jag får stå ut med är alla ”normala” biverkningar på behandlingar för att hålla min ulcerösa kolit någorlunda i schack.

Jag kom för ett tag sedan fram till att jag hellre skulle vilja ha en stomipåse än att behöva spruta in cellgifter och kortison i kroppen med jämna mellanrum. Biverkningarna av behandlingen är för min del inte värt riskerna, en stomipåse skulle bota mig. Jag skulle slippa att vara sjuk hela tiden, ha värk och inflammationer (som jag idag har i både öra och händer) inga såriga ben eller onda, fula åderbrock.

En stomipåse låter som ett mycket bättre alternativ för mig trots att det för min del skulle bli en oåterkallelig åtgärd som jag skulle få leva med resten av mitt liv.

Idag så har jag vissa dagar då jag hindras från att leva, jag existerar bara, jag vaknar utan energi men med en stomi skulle jag kunna leva varje dag.

Fram till att läkarna och jag är på samma linje så fortsätter jag att vara en jobbig patient, jag har trots allt världens bästa sjukvårdspersonal runt mig som jag litar på till 100% trots att vi inte alltid håller med varandra. Jag får helt enkelt lita på den kunskap och erfarenhet deras beslut vilar på och de får stå ut med en ifrågasättande Claudia.

IMG_8364

Some days I hate parts of myself, but over all Im fucking proud of being me!

”You don’t need to be perfect to inspire others. Let people get inspired by how you  deal with your imperfection”

Bildresultat för stomipåse quotes

På återseende / Claudia

Burka och Niqabförbud?

Allt fler länder i Europa inför förbud mot heltäckande slöja, det vill säga Niqab och Burka, frågan har även lyfts här i Sverige.

Det går att vända och vrida på det och jag kan ha viss förståelse för argument som säger att ett förbud vore att inskränka yttrande och religionsfriheten, men faktum är att när jag möter en kvinna i heltäckande slöja så får jag en krypande känsla av att något inte står rätt till, har dessa kvinnor verkligen av egen fri vilja valt att klä sig på detta vis, eller grundar det sig i en kvinnoförtryckande kultur som påtvingat dem denna avskärmande utstyrsel. Jag sätter mina pengar på det senare.

Ser man på det ur ett integrationsperspektiv så tror jag även här att det är ett betydande hinder, och bidrar till utanförskap och ett vi och dem tänk hos många.

Jag hade själv i ärlighetens namn inte velat möta vårdpersonal, lärare eller liknande i niqab eller burka. Jag anser mig ha rätt att se vem jag möter och jag är van vid att kunna läsa av en helt främande människa, ett leende, en blick, kroppsspråk utgör en stor del av vår kommunikation.

Att möta en kvinna i slöja är för mig lika naturligt som att möta en kvinna som bär ett kors runt halsen, men niqab och burka är för mig något annat.

Bildresultat för niqab
Bild lånad av SVT

 Att möta en kvinna i heltäckande klädsel och få lite olustkänslor är väl en sak i sig men att lagstadga ett förbud mot detsamma är en annan.

Kan jag ta ställning till ett förbud grundat på mina egna förutfattade meningar och känslor utan att någonsin ha satt mig ner och pratat med de kvinnor som bär det som jag antar är en religös symbol för dem?

Skulle jag få en annan kunskap och förståelse om jag fick möjlighet att prata med en kvinna som klär sig i Niqab? Ja kanske det, men det skulle förmodligen inte ändra min åsikt i frågan.

I Sverige har vi religion och yttrandefrihet och detta tillsammans med bla pressfriheten är några av de grundläggande stöttepelare som vårt demokratiska samhälle vilar på.

Jag vill att alla ska ha frihet att klä sig hur den vill, att uttrycka sin musiksmak, religion, politiska tillhörighet m.m. Just därför är frågan om ett förbud så svår.

Men som sagt, runtomkring i Europa har förbud införts och detta med stöd av europadomstolen för mänskliga rättigheter som säger att ett förbud inte inskränker på yttrande eller religionsfriheten. Så jag lutar nog ändå i slutändan åt att Niqab och burka faktiskt bör förbjudas även i Sverige men är samtidigt väldigt tacksam för att jag inte behöver ha det slutgiltiga ordet i frågan.

På återseende / Claudia