Jag är en färgsprakande, glad, högljudd envis kvinna som alltid har något galet upptåg på gång. Jag lever med min man som arbetar som egenföretagare och tillsammans har vi två härliga barn som är sju och nio år. Jag lever även med ulcerös kolit som är en del av vår familjs vardag. Min viktigaste uppgift i livet är att vara en bra förälder till våra barn. Jag har en stor passion för skönhet, mode och politik. Här välkomnar jag er att följa mitt liv som shoppinggalen, översocial, kärleksfull vän, fru och mamma. For translation please scroll down to the end of the page and select the language of your choice.

Annons

Slagsmål, gap och skrik!

Hur mycket jobb skulle du få gjort under en dag om dina kollegor slogs, skrek och svor runt dig om dagarna?

Hur skulle du må när du kom hem, och hur skulle du känna inför att återvända till arbetsplatsen dagen därpå?

Detta är många barns verklighet under en vanlig skoldag.

Det är jobbigt att försöka läsa eller skriva för jag tappar bort mig, det är jobbigt att se mina klasskamrater slåss och jag blir ledsen när ingen lyssnar på läraren när hen blir arg.  Detta är vad jag fick till mig från ett av mina barn idag när jag frågade hur dagen varit.

Lärare som får busvissla i klassrummet när det inte räcker till att höja rösten samtidigt som elever gapar, skriker och slåss i klassrummet.

Jag blir bestört!

Hur mycket lektionstid går åt till att försöka lugna stökiga elever? Hur mycket av lektionstid förblev outnyttjad för de barnen som försöker och vill lära sig men störs av skolkamrater?

Hade jag fått bestämma så hade de elever som slåss, stör med mera fått lämna klassrummet en efter en.

UT!

Ring föräldrarna och låt dem lämna sina arbeten för att hämta hem sina barn, skicka med dem dagens lektionsuppgifter hem så lovar jag att fler föräldrar skulle se till att deras barn skötte sig.

Inne i ett klassrum så sitter man tyst och lyssnar när läraren pratar, man räcker upp handen och pratar själv när läraren ger en ordet, man springer inte omkring, gapar, skriker, slåss och berövar sina klasskamrater deras utbildning. Kan man inte detta så har man förbrukat sin rätt att vistas i klassrummet.

Undrar hur många stolar som skulle få stå och gapa tomma om lärarna provat detta tillvägagångssätt?

Det är inte skolan som brister det är vi föräldrar.

Vuxna människor som valt att skaffa barn men som prioriterat bort uppfostran. Söndercurlade ungar som är vana vid att få och göra precis som de själva behagar.

(Detta inlägg är ej riktat till barn med särskilda behov t-ex  neuropsykiatriska diagnoser, dessa barn / föräldrar behöver få stöd/insatser mycket snabbare och lättare än vad de får idag, diagnoser samt övriga särskilda behov är dock en förklaring och bör aldrig användas som ursäkt. En av de eleverna som vill och försöker men också hindras på grund av bristande arbetsro är i detta fall ett barn med diagnos)

På återseende / Claudia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons