Månadsarkiv: september 2017

Annons

De står på var sin sida och ingen bättre än den andra.

Nazisterna och Våldsamma motdemonstranter angrep idag det svenska samhället.

Nazister som bär plakat med bilder föreställande Emerich Roth 93 år gammal och överlevande från Förintelsen, Journalisten och författaren Göran Rosenbergs vars föräldrar överlevde Förintelsen och även politiker som Gudrun Schyman, Stefan Löfven, Ebba Busch Thor, Annie Lööv, Anders Ygeman och publicister som Thomas Mattsson. Under bilden på dessa människor pryder ordet FÖRBRYTARE dessa vidriga plakat.

Militanta motdemonstranter attackerar polis genom att kasta sten och knallskott mot dem, dessa vidriga människor har begett sig ut på Göteborgs gator för att slåss, inte för att försvara frihet, kärlek, tolerans och människors lika värde. De har innan de begett sig ut packat med sig masker, slungor till sten, knallskott och bengaler.

Båda dessa grupper har idag motsatt sig polisen och gjort sig skyldiga till bland annat våldsamt upplopp, våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd.

De står på var sin sida och ingen bättre än den andra.

Det är vidrigt bortom allt.

Men låt oss icke förglömma de 100-tals människor som på ett fredligt sätt demonstrerade, viftade på prideflaggor och som sa ifrån, deras ord ekade och ingav hopp om mänskligheten när besvikelsen, hopplösheten och rädslan var som mest påträngande.

De mantrade högt:

Inga nazister på våra gator, inga kravaller på våra gator, sluta kasta sten och ett fåtal ställde sig i vägen för de som attackerade polisen och blev själva attackerade.

IMG_2910

Denna bild är en välbehövlig påminnelse om hur vi bör bemöta vår blåljuspersonal som gör ett jobb få skulle våga och som idag stod mitt mellan två gruppers våldsamma extremism. När dessa två grupper attackerar varandra och er utstrålar ni lugn och saklighet samtidigt som ni gör allt i er makt för att skydda dessa människor som vill både er och varandra illa.

Ni är var och en av er superhjältar.

TACK <3

På återseende / Claudia

Annons

Idag tillåts hat stå i centrum.

Godmorgon!

Jag undrar vart världen är påväg, idag bär jag omkring på rädsla, osäkerhet och en del ilska. Jag befarar att denna dag kommer att få katastrofala konsekvenser.

Idag kommer stöveltrampen eka på Göteborgs gator och torg, vem hade trott att det skulle få ske år 2017? Fascismen har funnit sin grogrund i det missnöje som tillåtits växa fram i samhället.

Det är dags att ändra lagen, vi kan inte tillåta detta? Har vi glömt vår historia eller har vi bara inte lärt oss något av den?

När blev det okej att göra skillnad på människor utifrån religion, kön, sexualitet och ursprung?

Världens människor har inte lärt sig sin läxa!

Jag tänker på alla människor som idag befinner sig i Göteborg för att stå upp för alla människors lika värde.

Idag tillåts hat stå i centrum låt oss icke förglömma beslutsamhet, styrka och kärlek!

They cannot kill our strength.

They cannot kill our determination.

They cannot kill love.

IMG_7705

Jenny Strömstedts krönika är välbehövlig läsning för det svenska folket idag,Du hittar den HÄR!

På återseende/ Claudia

Annons

Föräldrakritik!

Otroligt nog så är det än idag stor spridning på mitt inlägg om barnuppfostran och skolmiljön som du kan läsa nedan, jag får varje vecka mail bestående till största del av ros men även lite ris.

Jag har varit med i vår dotters klass idag. Det var 3 personal i klassrummet. Det var gott om vuxna på rasten. Vid första rasten är det flera slagsmål men det är också vuxna framme på ett ögonblick som tar tag i situationerna. Men barnen nonchalerar de vuxna, barnen har ingen respekt för de vuxna. Det språket jag hör mellan barnen är fruktansvärt. Jag ser en elev så ledsen och rädd efter att ha blivit slagen att den skakar. På lektionen pratar alla i mun på varandra, de vuxna säger ifrån ordentligt att man ska räcka upp handen och vänta på sin tur, men det bara fortsätter. Det utbryter ett slagsmål i klassrummet efter lunch. Jag ser under dagen skolpersonal som får ta emot slag. Detta är våra barn och våra pedagogers arbetsmiljö, varje dag. Jag är så imponerad av de lärarna som jag såg idag, de gör verkligen sitt bästa. Vi föräldrar kan inte kräva att det ska finns en vuxen på VARJE barn. Det finns barn med speciella behov som behöver elevassistenter men det var många, många barn som betedde sig illa. Jag är så fruktansvärt besviken på eleverna. Många är så otroligt respektlösa, de är våldsamma och kränkande emot sina skolkamrater och skolpersonalen. Detta tycker inte jag vi ska skylla på skolan. 3 lärare i ett klassrum, vi kan knappast skylla på att det behövs mer personal, problemet var att det inte fanns någon respekt över huvudtaget och språket är kränkande och snuskigt. Detta är föräldrarkritik, det är vårt ansvar att uppfostra våra barn, det är vår uppgift att lära dem respekt och INTE skolans. Det jag såg idag är brist på uppfostran och lärare som brinner för sina elever men jag undrar hur mycket skit de kan ta innan den lågan slocknar. Skolan har saker de kan förbättra men det är dags för oss föräldrar att ta vårt ansvar också.

En mamma skriver till mig att hon sliter som ett djur med sitt barn, hon ger all den tid hon kan till honom, hon försöker prata med honom om hur man ska vara mot vänner i skolan och att man skall lyssna på de vuxna. Detta gör dock inte att han hanterar skolsituationen bra då han har svår ADHD och autism. Hon tror att han med stor sannolikhet skulle kunna vara ett sådant barn jag såg på skolan och att det inte alls handlar om uppfostran. Det finns flera med liknande syn på saken som hört av sig till mig.

Jag vill börja med att säga TACK för att ni valt att dela med er av era erfarenheter. Jag vet att dessa barn kan ha med sig  hur bra uppfostran som helst i ryggsäcken men det kommer inte att göra deras vardag i skolan problemfri. Det var inte dessa barn och föräldrar jag riktade kritik mot. Jag beundrar föräldrar till barn med speciella behov som utöver att de kämpar med alla de utmaningar som ett föräldraskap utan diagnos medför även ofta driver en ständig kamp för att skapa förståelse för sina barn.

En annan syn på det hela är att skolan självklart måste vara  ytterst ansvariga för barns uppfostran/ beteende när barnen tillbringar mer tid där än hemma. Min reaktion på detta är:  Tillbringar ditt barn så pass mycket tid i skolan att du lagt över ansvaret för uppfostran på skolpersonal så behöver du tänka över hur du prioriterar ditt barn.  Är det något man tänker när man skaffar barn? Jag föder mitt barn, går hemma ett år eller två sen uppfostras mitt barn i skolan och vid studenten så kommer en välmående ung man/kvinna utspringandes. Jag tror inte det är någon genomtänkt  strategi och resultatet kommer bli katastrofalt. Läs igenom mitt första inlägg för det är riktat till dig.

Nu till den sista sortens inlägg, och detta mina damer och herrar triggar igång mitt irländska humör vill jag lova. En del kommentarer jag mottagit ser ut något såhär, Håller med dig till 100% men låt oss belysa det verkliga problemet. Det är invandrarungar som inte kan bete sig och är det så konstigt för vet invandrare överhuvudtaget hur man uppfostrar barn?

Till dessa personer vill jag säga SKÄMS! Att ni överhuvudtaget  tänker tanken att detta skulle vara ett problem specifikt hos invandrarbarn. Detta är ett problem för BARN oavsett ursprung. Det var inte invandrarbarns beteende jag reagerade på, däremot så är det en invandrare som kommer med kritiken.

Relaterad bild

Bildresultat för spoiled kids

På återseende / Claudia

Annons

Life doesn’t come with a manual, it comes with a mother.

Theodor är allt annat än glad på mig och Isabelle för tillfället, han gråter, bönar och ber för glatta livet. Det sonen önskar mest av allt just nu är att mamma och storasyster ska sluta upp med sina galenskaper. Vi har dock tänkt att ”galenskaperna” ska pågå i minst en vecka, vi ser dock gärna att detta blir ett bestående inslag i vår vardag.

Vi håller nämligen på att driva stackars Theo till vansinne med vårt tjattrande på engelska.

Isabelle har blivit inspirerad av skolan där mellanstadieeleverna enbart skall prata engelska i matsalen under tre veckors tid. Nu önskade dottra min ta detta till en ny nivå och nyttja sin engelsktalande mamma.

Hur kan jag säga nej till det?

Så vi två har bestämt oss för att enbart kommunicera på engelska med varandra i en veckas tid.

Theodor har på grund av detta tagit psykbryt till en helt ny nivå då han inte vill veta av detta, i vanliga fall så använder jag mest engelskan för att markera när jag är arg eller bestämd.

Kanske är det därför det nu blir en negativ reaktion trots att han själv inte behöver medverka i projektet.

Han kanske upplever att jag springer omkring i huset konstant arg och bestämd.

Trots att han inte är tvingad att medverka så hade det varit lärorikt och roligt om han deltog efter sina förutsättningar, jag pratar engelska med honom och han svarar på svenska, om han inte förstår det jag säger så talar han bara om det och jag översätter det jag sagt till svenska….

Jag kan förstå att han de första dagarna kan uppleva detta en aning utmanande men jag har lite svårt att förstå denna kraftiga reaktion….

IMG_8157

Vilket resulterade i en bestämd mamma och en bestämd son i ett samtal som sonen min inte alls upplevde som särkilt givande.

Bildresultat för motherhood conflict quotes

På återseende/ (En utmattad mamma!) Claudia

Annons

Lite trasig och knasig

Godmorgon!

Min envisa förkylning fortsätter att jäklas med mig, igår vid 20.00 kröp jag under täcket för att garantera mig om att kroppen skulle orka stiga upp till jobbet idag.

Den strategin fungerade tack och lov! Jag ska alldeles ska strax bege mig ut genom ytterdörren trots att jag känner mig lite som en trasdocka. Det är bara att bita ihop och fortsätta ta sig igenom en dag i taget.

Att va’ söta men lika som bär vad är det o ha?
Lite annorlunda är inget fel o va’
Om man är av en annan sort
Varför ska man kastas bort?

Lite trasiga
och knasiga!
É vårt trasdocksgäng
Lite trasiga
och knasiga!
Det är vår refräng

Är din näsa sned
eller armen ur led
och din tå är gul och blå
”lappri” säger trasdockan
Du är lika bra ändå

Fast trasiga
och knasiga!
Vi sjunger vår refräng
Lite trasiga
och knasiga!
É vårt trasdocksgäng

IMG_8131

På återseende / Claudia